Igår var det öppet hus på två av Göteborgs konstskolor: Domens konstskola som finns i

Domens konstskola

Slottsskogen och Göteborgs Konstskola som finns på Första Långgatan nära Järntorget. Min dröm är ju att kunna komma in på konstskola. Jag är så himla trött på att inte vara säker på det jag gör. Jag vill komma fram till att det jag gör är det jag verkligen vill göra och att det är min grej. Precis så som jag gör det, så skall mina målningar vara. Som det nu är så söker jag hela tiden efter hur jag vill måla. Jag jämför mig med andra och tycker alltid att mitt inte duger. Jag minns när jag var i Skärhamn på akvarellmuseet. I ett av de stora rummen fanns bara stora vita dukar. Efter vad jag kunde se så var de helt omålade. Jag blev riktigt förbaskad. Så ofint mot alla oss som kämpar oss fram till något som vi tycker är ett bra jobb. Då säger säkert den som vet bäst: vad är konst? Ja, enligt mig är det i alla fall inte omålade målardukar. Det känns som kejsarens nya kläder.

Tänk om jag skulle bli antagen. Två år på heltid. Ja visst funderar jag över om jag orkar. Om jag har min kropp med mig. Jag vet inte. Det får bära eller brista. Jag kör mitt rejs nu, och jag lovar, det är stenkul. Jag hoppas verkligen att jag kommer in. Nu är det lätt att se sig i spegeln och le och tänka: jag är glad, jag är lycklig. Så mycket roligt som det jag har nu, har jag inte haft på riktigt länge.

Natalia Vakarchuk Vernissage på VSA

Vi tog en god paj vid Björngårdsvillans café och sedan bar det iväg till Natalias vernissage. Nathalia är min guru. Hon peppar mig. Det var riktigt kul att se hennes målningar.

Skulle jag inte komma in så har jag planerat även för det. Jag har ju mitt kapp-projekt. Hela vårens arbete är inplanerat i almanackan.

Arbetsplan för kapp-projektet

Mönstren är klippta och prydligt insatta i en pärm uppsorterade efter storlek och modell. En hel del slipsar är uppsprättade. På tisdag morgon skall jag träffa tryckaren. Han skall trycka de utvalda målningarna på tyg som skall pryda kappornas rygg. Sedan bär det iväg till tygaffären. Alla tyger är inplanerade, efter färg och mängd.

Jag funderade över det där med lycka när jag stod framför spegeln i morse och kände mig så där lycklig. Lyckan kommer inte av sig självt. Det är ett hårt jobb. Men när bollen börjat rulla då är det besvärligaste redan gjort. Då är man på spåret. Och är man bara där så är det bara att köra. En bra arbetsplan hjälper och så Fampyran tror jag. Nu skall jag bara få till det där besvärliga med nervsmärtorna också. Då blir nattsömnen bättre. Det behövs framöver känner jag. Jag skall skriva till doktorn.

Oj så mycket roligt det finns att göra nu. Är det Fampyran som fått mig till detta? Jag känner en livslust som är helt otrolig. Igår drogs kapp-projektet Cote-Art igång på allvar. En vän, med besvärlig värk och som inte klarat att arbeta utan gått arbetslös en längre tid, skall ha s.k. arbetsträning. Efter att jag blivit godkänd av Arbetsförmedlingen att ta emot henne, så startade resan igår. Det var jättekul att plötsligt få en arbetskompis alla bolla alla idéer med. Jag hade sedan tidigare plockat fram alla tyger som jag haft liggande sedan länge i mina gömmor. Nu ligger de i prydliga travar i glasskåpet.

tyger till kapp-projektet

pappas slipsar

Lätt att hitta och lätt att inspireras av. Min pappas slipsar kom till användning. Det är supermycket att sprätta, men tid har vi. Nu har vår fina veranda kommit till stor användning. Det är verkligen ett pysselrum som heter duga. Ljust och härligt att jobba i. Nu gäller det att fylla almanackan så inget går fel. Jag får inte missa träningen. Den ligger risigt till i sådana här sammanhang. Träningen är inte det allra första jag prioriterar. Men den är nödvändig om jag överhuvudtaget skall klara av att göra allt det där roliga. Balansen var det ju. Den får jag aldrig glömma bort. Vattengympa på måndagar och yoga tisdagar och torsdagar. Tyvärr har mina viktiga promenader fått stryka på foten. Jag måste, måste. Idag, nej det hinner jag nog inte. Jag skall träffa kusinerna på Vingen och visa min utställning och äta lunch med dem. Och så skall jag lämna in några målningar till tryckarn och köpa papper till kappmönstren. Det är så många detaljer som skall till när ett nytt projekt skall köras igång. Kanske kan jag träningsgå i morgon. Nej då är det yogaträningen, så det går inte alls. Ok, det får bli i eftermiddag. En promenad med rollatorn. Pumpstavarna får vänta tills jag känner mig säkrare på balansen.

Jag äter frukost och läser i GP om Hans Sjöberg – regissör utan begränsningar. Jag blir jätteglad. Det är en fin artikel.

Hans Sjöberg i Göteborgs-Posten 2014.03.21

Jag minns när Hans var nykommen till Göteborg. Han skulle ha en kurs i dramaskrivning på VSA. Det ville jag lära mig. Vi hade Alaska då och jag ville skriva en pjäs om Hilma och Alaska. Någon pjäs har det hittills inte blivit. Inte heller den där filmen som jag tänkt göra så länge. Vi fick inte bidragen vi sökte och tiden räcker liksom inte till. Vi har massor av material liggande om Alaska, så någon gång blir det nog en film.

Skuggor 2010

Jag ramlade in i Hans värld. Som gammal revisor fick jag givetvis ta hand bokföringen för den lilla teaterföreningen Kattma (www,teaterkattma.se). Jag har deltagit i flera föreställningar som Hans skrivit sedan han flyttade till Göteborg. ”Teater Sensommar” var den första där jag var värdshusföreståndarinna. Sedan kom ”Skuggor”, sedan ”Bländade-om två systrar” och därefter gatuteatern ”Nyckeln till frihet”, med första scenen vid Kopparmärra, den andra vid Brunnsparken och den tredje och sista vid Harry Hjörnes plats. I föreställningen ”Allting finns” skötte jag bara biljettförsäljningen och hade nog tänkt att nu får det vara nog med teater för min del. Ända tills Hans ringde och ville ha mig med i ”Alla har fel”. Ok då, jag tar en pytteliten roll. Det är

Gatuteatern Nyckeln till frihet

bara det att man måste vara med på repetitionerna ändå. Ingår man i ett team så fordras det att alla är med för att allt skall funka. Jag måste ändå säga, att det var bra att jag sa ja till den här föreställningen. Det har varit en lärorik tid att få umgås med så många unga rörelsehindrade ungdomar. Jag har lärt mig att man kan leva ett bra liv även som funktionsnedsatt. Livet ser inte likadant ut för alla. Var och en måste hitta sin egen väg och sin egen värld. Jag har lärt mig att hitta min väg och min värld. Där passar jag in och där kan jag göra allt det där som jag gillar allra bäst. Då blir livet så där buskul att leva – trots begränsningar.

Yoga klockan 10 som vanligt. Det är mjukyoga på torsdagar. Mjuk är inte rätt ord för hur jag ser ut när jag skall vika mig framåt med båda benen framåtsträckta. Jag är stel som en pinne. Jag kikar lite på de andra och tycker mig se att de ligger hopvikta som fällknivar, medan min överkropp står rakt upp. Jag andas precis som Anette säger att vi skall göra för att vi lättare skall kunna slappna av och efter hand komma djupare ner. Jag sitter rakt upp som en fura. Det vill inte släppa därbak i ländryggen hur mycket jag än andas.

GP-guiden berättar om min konstutställning.

Efter att yogan tog slut och jag åkte vidare med bilen till VSA för att måla, så repeterade jag alla 12 yogarörelserna. Jag ville minnas dem för att kunna använda dem hemma. Kanske kan jag träna upp den där ländryggen så också jag ligger som en fällkniv till hösten.

I fyra timmar målade jag på den sedan långt tidigare påbörjade målningen. Något var fel i formen så jag gick in i Wikipedia och kollade hur fåglar ser ut när de skall landa.

Eagle akryl Pris: 4.000:-

Jag såg hur vingarna sträcks upp och hur benen vinklas framåt. Sedan skissade jag fram hur fågeln skulle målas. Penseldragens riktning har betydelse liksom hur färgerna blandas och hur skuggorna läggs beroende på varifrån ljuset kommer in. Jag lär mig massor av Natalia. Hon är fantastisk. Med små råd kan hon vägleda. Man förstår vad som ser fel ut och vad som kan göras bättre. Nu var målningen klar. Jag kunde inte komma på mera. Rörelsen hade kommit fram och de sista små detaljerna gjorde susen.

Utställning i Kulturhuset Vingen, Amhult, Torslanda t.o.m den 29 mars 2014

Jag föreslog en av de andra som också målar stora målningar, att vi skulle fixa en samlingsutställning i Konsthallen i Göteborg. Konsthallen tillhör ju oss alla, så varför skulle inte vi också kunna finnas med där. Natalia höll med. Så det får bli Konsthallen nästa. Just nu får jag nöja mig med Kulturhuset Vingen i Torslanda och det är inte så dåligt det heller. Jag åkte raka vägen till Vingen och kompletterade fågelsamlingen med de två senaste alstren. En vecka kvar på utställningen. Det är så himla härligt att se sina målningar hänga i ett så stort fint upplyst rum med jättefönster längs hela ytterväggen. Jag njuter verkligen av det jag håller på med. Det ger mig så mycket tillbaks i livsglädge.

Efter en enkel frukost med kaffe och goa nybakade brödet for jag iväg till VSA. Jag hade packat in målargrejer och de två tavlorna som jag skulle göra klara.

På väg – långt bort

Det är en stor lycka att få komma ner till ateljén. Man riktigt känner hur energin flödar när man kommer innanför dörren. Jag packar upp och ställer allt i ordning för dagens jobb. Jag tyckte faktiskt att det var ganska bra det jag redan gjort. Men så ville jag veta vad Natalia tyckte och då blev det en hel del ändringar. Jag är inte helt säker på att jag tycker att det blev bättre efter att jag följt Natalias råd. Hon tyckte målningen var för kall och ville att jag skulle göra lite varmare bild genom att måla bruna skuggor. Så det gjorde jag, men om jag skall vara riktigt ärlig tycker jag inte det blev bättre. Jag gillar det knäppa. Det behöver inte se ut som i verkligheten. Men jag har bestämt mig för att följa proffsens råd tills jag lärt mig måla ordentligt. Sedan kan jag bestämma själv hur jag vill ha det. Det är säkert så som de stora konstnärerna har gjort efter sin utbildning.

Chagal med sina egenheter och Picassomed sina knäppa bilder. Inget är som i verkligheten. Jag kanske aldrig kommer dithän, men det gör inget.

På väg-Långt bort    akryl                     Pris: 4.000:-

Jag har roligt längs vägen och det ju inte målet som är meningen med måleriet. Jag kan ju leva på min pension och det kunde ju Chagall och Picasso också för båda blev nära 100 år gamla. Blir jag lika gammal, som de blev så har jag drygt 25 år kvar att måla. På den tiden borde jag också kunna skaffa mig en hel del egenheter. Och jag lovar, då blir det inte mycket som kommer att se ut som i verkligheten. Så här blev min målning efter fyra timmars merarbete.

Mitt svar till Jans fråga i mail, se längre ner:

Hej Jan
Jag tycker du skall känna dig glad över att du får Fampyra. Jag tycker jag fått en stor tipsvinst. Inga biverkningar har jag känt av och jag är superkänslig för sådana. Jag känner mig pigg och glad alla dagar (nästan). Ibland tar jag i för mycket och då får jag bakrus, men jag står ut med det om jag haft roligt på vägen.
Sjukgymnastiken ligger bredvid apoteket uppe vid Sahlgrenska. Det besöket kostar som vanligt besök. Där får du träffa sjukgymnasten. Berätta mycket om dig, hur du vill ha det i livet, vad du vill och förväntar dig av Fampyran. På så sätt får du mycket information om hur det funkar. Jag berättade om hur jag kämpar för att även fortsättningsvis klara av att gå. Jag hade bl.a sökt att få rehabbidrag till Move and Walk som ligger på Hisingen, men fått avslag.
Sjukgymnasten filmar din gång när du går i korridoren. Du får använda kryckorna. Ha bekväma skor på dig. Du får gå en sträcka och sjukgymnasten tar tiden.
Direkt efter gick jag ner till ms-sköterskan och fick då ut mina Fampyrapiller för två veckor.

Jag blev kallad till sjukgymnasten igen efter 14 dagars Fampyraätande. Han filmade igen och tog tiden för att se om något förbättrats. Sedan fick jag se båda filmerna som sjukgymnasten tagit vid både första och andra besöket. Du kommer att få information om eventuella förändringar i din gång. Sjukgymnasten och även jag såg på filmerna att jag gick bättre. Kanske berodde det på att jag var så mycket piggare, kanske var det verkligen så att jag gick bättre. Skillnaden var så liten att den var svårt att skönja, men den gav positiva kickar. Och det är inte att förringa.

Fampyra ingår inte i högkostnadsskyddet, men för dig är de gratis. Jag hämtar ut pillren hos ms-sköterskan på Sahlgrenska. Jag mailar till ms-sköterskan en dryg vecka innan jag kommer, så hon kommer ihåg att beställa, så att de finns på plats när jag kommer dit. Du kan få för flera veckor i taget. En burk för varje vecka. Jag har en medicinlåda för att hålla reda på att jag kommit ihåg att ta pillren.

Min balans är inte bra. Jag kan inte gå mer än några få steg utan kryckan, om jag inte har väggar eller anat att ta tag i. Här hemma inomhus använder jag inga hjälpmedel. Utomhus har jag krycka eller rollator eller elmoppe. Men jag skulle inte kunna leva ett bra liv utan att träna. Jag tränar för tillfället vattengympa en gång per vecka och yoga två gånger/vecka. Det gör mig rörlig och vissa övningar i yogan är bra även för balansen. Men jag borde gå på rehab också för balansens skull, men hinner inte just nu. Rehab finns på flera vårdcentraler runt om i stan. Jag har gått på Olskrokens, Majornas, hos Carina och i träningssalen hos Fungera. Men de slänger ut oss efter tre månader. Sedan är det tänkt att man skall klara av att träna själv. Det funkar dåligt för mig. Jag är för odisciplinerad för att träna själv hemma.
När våren kommer skall jag träna gången med rollatorn. Det är superbra. Jag får igång benstyrkan genom att gå med rollatorn. Men sjukgymnasten som filmade mig tyckte att jag skulle prova att gå mera med stavar i stället för med rollatorn. Han sa att rollatorn stänger rörligheten i överkroppen, så att jag inte får kraft i benrörelsen. Då blir det svårare att gå. När jag blivit mera tränad framåt senvåren hoppas jag kunna använda mina fina pumpstavar. Det är ett mål som är svårt, men jag blir peppad av att ha sådana mål.
För att klara svåra mål måste jag ha balans i livet. Ena stunden roligheter och andra jobbigheter. Jag varvar med målning, silversmide och skådespel för att stå ut den jobbiga träningen. Om jag inte gör så, så faller humöret och jag blir ledsen och olustig. Det är inte enkelt att leva ett gott liv med MS, men det går!!!! Och är riktigt buskul allt som oftast, tycker jag.
Lycka till, Jan.

Med vänliga hälsningar
Britt Marie Skogh Dave
AB Konsult BM Skogh Dave
Smedkullen 5 B, 423 49 Torslanda
tel.: 031-563462 / 070-58 56 609
e-mail: britt-marie@skogh-dave.se <mailto:britt-marie@skogh-dave.se>
www.skogh-dave.se <http://www.skogh-dave.se>

jan. jsk skrev 2014-03-17 12:51:

Hej Britt-Marie
Sitter nu vid datorn och googlar lite om fampyra och ser din blogg och att du fått prova medicinen.
Jag har i veckan fått en remiss till sjukgymnastiken på Sahlgrenska och ska bli kallad inom kort.
Har du något att berätta om hur det gick till ? Fick du medicinen ? Har den haft någon positiv effekt
på din gångförmåga ? Måste det betydande förbättringar för att få medicinen ?
Ingår den numera i högkostandsskyddet ?
Hoppas du har tid att ge ett svar på mina funderingar eller om du har något annat bra att berätta
om förbättrad gångförmåga.
Min balans är urdålig kan knappt stå upprätt längre men går skapligt vissa dagar med kryckor.
Tränar inget alls numera hos sjukgymnasten då Carina på Fungera varit sjuk en tid.
Inte lätt att hitta någon bra med neurologisk inriktning.

Mvh Jan

Oj, oj, det är mycké nu. Jag hinner liksom inte med. I fredags hängde vi mina målningar i kulturhuset Vingen. Jag hann inte göra klart de tre sista som jag tänkt ha med. En äär så gott som klar, en är halvklar och en är inte ens påbörjad. Kanske fyller jag på efter hand, kanske får de vänta tills nästa utställning framåt hösten.

Upphängning inför konstutställningen på Vingen

Det blev fantastiskt bra. Lokalens ena långsida består av bara fönster. Tillsammans med alla spottar får målningarna rikligt med ljus. Det gör att de blir mycket klarare i sina färger.

Raven fick en egen plats

Igår var alltså första  utställningsdagen. Jag var där och lade in prislistor och lite annat infomaterial och talade med Monica som driver caféet och hyr ut utställningslokalen. Hon skulle ta hand om allt för mig. Jag berättade för henne att jag inte kunde stanna längre än en timma, för jag måste in till stan för teaterrepetition. Jag satte upp några reklamaffischer vid köpcentra i  närheten. Teaterrepetitionen höll på hela dagen. Jag kom hem klockan 19. Då är jag inte särskilt stor i korken. Supertrött alltså. Påsarna med olika mjölsorter har stått framme på bänken några dagar.

Frukostbröd med fem olika mjölsorter och russin, nötter, fil, äpple och sirap

Jag hade tänkt att jag skulle baka det där nyttiga brödet som jag hittade ett recept på i byrålådan häromdagen. Så jag gick upp tidigt i morse. Mammas gamla assistent kom till användning. Det händer inte särskilt ofta, men den är guld värd vid sådana här tillfällen. Jag vet inte vem jag fått receptet av men jag vill berätta att det blev jättegott.
Nu har jag turbovilat i en timma. Klockan halv tre skall vi samlas inför en ny föreställning av ”Alla Har Fel”. Och i morgon har den andra föreställningen för den här veckan. Sedan är det tre helger kvar. Gissa om jag längtar dit.

Nu ligger jag i utav bara attan. Jag målar mest varje dag. Det gäller att få klart allt.

Kulturhuset Vingen, Amhult, Torslanda

  Jag skall ha utställning med mina målningar i ett stort maffigt kulturhus – Kulturhuset Vingen i Amhult i Torslanda. Alldeles själv! Det kräver. Vi var där och mätte idag. 11 meter är en av väggarna. PUH! Nu har jag tagit fram alla affischer och presentationskort och flera visitkort och prislista. Det där med marknadsföring är besvärligt. Jag känner att jag skickar så mycket inbjudningar per mail och facebook att mina vänner snart blir trötta på mig. Men, men de som kommer de kommer och de, som inte kan komma den här gången, kanske tar sig tid att komma nästa gång. Det här blir inte heller den sista utställningen. Det är mycket roligare att visa upp det jag gör än att ha det stående i garaget. Och våra väggar här hemma är för länge sedan fyllda.

Jag var hos Natalia på VSA igår och målade. Det är jättekul att vara där och måla.

Här får alla Plats, Utställning i Kulturhuset Vingen, Amhult, Torslanda

Jag får inspiration av alla de andra och så kommer Natalia med små råd när hon ser att det behövs. Och det behövs. Jag suger in hennes funderingar när hon tänker högt om vad som bör förbättras på det jag målar. Och så var Anna där. Anna som gått på konstskolor vet hur man söker in. Hon skall hjälpa mig med ansökningshandlingarna. Hur skriver man varför man vill utbilda sig? Och vilka målningar skall jag skicka med? Det är omöjligt för mig att avgöra men med Annas hjälp lyckas jag nog kanske. Jag får hoppas ända tills i juni. Det blir en lång väntan. Då skall jag gå i skolan på heltid så då blir det inte några utställningar på ett bra tag. Närmare bestämt ett eller två år beroende på vilken skola jag kommer in på. När jag målat i fem timmar i sträck körde Natalia iväg mig. Hon tyckte det gick över styr det jag målade och förstod att jag var trött. Så jag åkte hem och sov i en timma innan det var dags att ge mig iväg till yogan som började klockan sju på kvällen. Jag jobbade på så jag har träningsvärk i hela kroppen idag, men det går nog över tills i morgon hoppas jag. För klockan 10 är det yoga igen. Men det är mjukyoga så det mer uppmjukning än träning

Jag läste i GP att Normaldemokraterna är ett nytt parti som startats i Göteborg. Det är verksamhetsledaren i GIL-Göteborgskooperativet för Independent Living Anders Westgerd som är partiordförande.

Anders Westgerd, partiordförande i Normaldemokraterna

Ambitionen är att bli en närvaro som hela tiden påminner etablerade partier om aspekten funktionshinder i sina förslag. Westgerd säger i artikeln att den frågan borde vara högprioriterad inom etablerade partier, eftersom så många som 1,8 miljoner  svenskar idag  kan räknas in i gruppen funktionsnedsatta. Däri ingår människor med dyslexi, demens, kognitiva, fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och allt annat som kanske inte ingår i någon diagnos eller bara kallas normalstörda. Normaldemokraterna anser att frågor som rör funktionshinder i grunden handlar om mänskliga rättigheter och därför rör alla. Som funktionsnedsatt eller anhörig kan man bli tokig på hur låg prioritering dessa frågor får. Westgerd tycker att Göteborg  skulle kunna bli den kommun som tar initiativ och visar vägen. Jag hoppas verkligen att Westgerd & Co kan få en plats i kommunens styrelse. Då kanske vi kan komma in på krogen eller kunna åka spårvagn eller buss eller göra allt det där som man normalt skulle vilja göra om man inte hade funktionshinder.

Vi var på en fantastisk föreställning igår. Vi såg Jesus Christ Superstar med bl.a Ola Salo och Peter Johansson.

Jesus Christ Superstar

Jag känner att jag lever i en värld fylld att tvära kast. Ena dagen deltar jag i en teaterföreställning om funktionsnedsattas begränsningar i vardagen och nästa dag ser jag teater som handlar om svek från de närmaste som slutar med Jesus korsfästelse.

En av replikerna i vår föreställning lyder: ”Vad är det som får oss att välja livet trots allt, trots allt elände i världen”.
Den scenen slutar med orden: ”Det som får oss att välja livet är känslan av att allting är möjligt”.

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva
aquarell
Pris: 4.500:-

Visst är det så. Inom vissa begränsningar för oss alla med allt vad vi klarar och inte klarar av, så kan vi hitta vår egen värld som gör oss lyckliga – trots allt. Där i vår egen värld kan vi se att allt är möjligt. Vi behöver inte alltid jämföra oss med alla andra, som vi inbillar oss kan allt. De kan inte alls allt alltid, eller som min devis säger: ”En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva”.