Dagens arbete blev ett litet avbrott i syendet och hemsidesjobbet. Jag har fotograferat massor av detaljer på våra kappor, som skall läggas in på hemsidan. Och alla kapporna skall ha namn. Jag har bestämt att de får heta samma som målningarna.

Kulturhuset Vingen, Amhult, Torslanda den 13-14 september 2014

På utställningen i kulturhuset Vingen i september har jag tänkt att originalmålningarna skall hängas upp på väggarna. Mannekängen kommer att hänga av sig kappan på dockan som står framför målningen. Hela mannekänguppvisningen skall filmas och kommer att läggas ut på hemsidan under hösten. Vi hoppas det kommer riktigt mycket folk. De minglande gästerna kommer också att fotas och läggas ut på hemsidan. Jag har ju sett hur de stora gör på sina hemsidor.

Packningen står redo för avfart till Strömstad

Ett avbrott blev det som sagt idag. Snabbt åkte vi i morse till Tygaffären och handlade mera. De nya tygerna började ta slut. Det går inte att bara ha mammas vävtyger och pappas slipsar. Vi måste komplettera med lite andra färger. Vi köpte samma tyger som första gången. Det har liksom blivit vår signatur. Vi vill ju att folk skall känna igen våra kappor. Kanske säger de en dag på stan att de såg en Jeanmari-kappa som var så himla snygg. Allt snack om Disigual är som bortblåst. Nu är det Jeanmari som gäller. Det vore coolt. Det gäller att sikta mot stjärnorna. Nu står allt packat och klart inför avresan till Strömstad. Vi kommer att installera oss hos mamma i fjorton dagar. Det skall bli kul att se hur hon reagerar när vi kommer med hela flyttlasset. Tre symaskiner, två provdockor, arbetsstol, sittkudde, två lådor fulla med de tyger som vi tror att vi kommer att behöva, en påse med restbitar och en låda med alla sytillbehör. Jag tror hon kommer att bli glad när hon förstår att vi kommer att arbeta där. Då får hon sällskap alla dagar från klockan 9 till 13. Varje morgon skall vi sjunga Godmorron, godmorron, hör fåglar sjunga glatt, godmorron, godmorron i kör. Frukostklubbens visa minns ni väl.

Syledig dag. Det är skönt. Jag tror det är över 40 grader i vår veranda. Alla fönster och plasttaket är en bra värmebehållare. Det hjälper inte att dörrarna står öppna i båda ändarna. Vinden är inte så pass stark att det blåser in och den stilla vind som kommer in känns som varma vindpustar. Men jag har jobbat med jeanmari´s hemsida inomhus i stället. Att fixa en hemsida är för mig inte gjort i en handvändning. Usch så svårt. Och ändå har jag god hjälp av Micke. Men han kan ju inte veta vad jag vill ha in på hemsidan. Alla bilder och all text måste jag ju greja själv. Det är mycket kvar innan den är klar. Alla uppgifter om kappornas storlekar skall finnas med och längd och bredd och inte minst midjevidden. Alla detaljer på kragar, knäppning och fickor skall fotograferas och läggas in på särskilda sidor som skall bläddra fram.

Vi var i Helsingborg och hämtade två superfina skyltdockor. Nu får de stå och vänta till utställningen i september. Visst är de fina.

Jag får en hel del kommentarer per mail eller i min blogg. Det är jättekul och jag är så himla glad att ni läsare hör av er. Det gör att jag känner att jag skriver även för andra och att ni förhoppningsvis gillar att läsa det jag skriver. Jag fick ett mail angående mitt jobb som jag gärna vill dela med mig av. Så här svarade jag:

Jag jobbar 4 timmar alla veckans vardagar. Tro det eller ej , men jag känner att det är ganska mycket att jobba varje dag. Jag blir trött. Men det är roligt att se hur kapporna växer fram.
___________________________________
Min vän svarade:
Kan tänka  mig att det är jobbigt att arbeta varje dag o sen skulle det inte förvåna  mig om sitter du mer än 4 timmar själv…. Svårt att sluta när man har jobbet hemma……Du måtte  vara arbetsnarkoman som jobbar trots att du är pensionär…..
____________________________________

Tja arbetsnarkoman är jag kanske lite, men mest beror det på att jag inte vill tänka på min sjukdom. Det gör jag alltför ofta när jag inte har något roligt, som upptar mina tankar. Solen skiner och jag kan inte göra mig nytta av det för då blir jag varm. Jag kan inte gå. Då kan jag inte göra allt det som andra gör utomhus. Att gå och bada ser jag också som ett stort företag. Det är långt att gå till badet från bilen. Jag kan ta elmoppen fram till trapporna men sedan blir det besvärligt med alla stenarna. Dessutom känns det som elstötar när jag går i det kalla vattnet för mina nervtrådar verkar sitta utanpå och reagerar jättestarkt. Att åka in till stan och handla, då måste jag ha med mig hjälp för att lyfta ur elmoppen ur bilen. Ja det är ingen ände på allt som jag inte kan göra. Då är det bättre att sitta här hemma och tycka att det är kul att sy, för det tycker jag verkligen. Visst saknar jag ibland allt det där roliga som jag inte kan göra. Men jag försöker att tänka bort det. Det gäller bara att fokusera rätt och det lyckas jag med nästan alla dagar.

Ni är hjärtligt välkomna att  skriva kommentarer.