Härligt, nu är förkylningen så gott som helt borta. Jag har tränat alla dagar hela veckan och under helgen där före hade jag utställning på några av mina målningar och några kappor i den nybyggda kyrkan i byn.

Konstutställning i Amhults kyrka

Arrangörer var Lions: Vi var sexton konstnärer som ställde ut. Var och en fick ett litet bås med tre skärmar som skulle fyllas med våra alster. Under båda dagarna kom det faktiskt riktigt mycket folk. Men usch, det var segt. Vi började att hänga upp det vi ville visa mellan klockan åtta och tio. Sedan var det öppet från tio till fyra på eftermiddagen. Det blir många timmar att bara gå omkring och fördriva tiden och att vara trevlig mot besökarna.

Minimalistiska bilder målade i olja målade med spatel och kappor sydda av mammas överblivna vävtyger och pappas slipsar

Jag tyckte ändå att min utställning var fin. Men vad hjälper det när de flesta besökarna mest var där för att hälsa på sina Lions-vänner. Ingen var intresserad av vilken teknik jag använt i mina målningar. Ingen frågade om det var olja och ingen förstod att jag verkligen ansträngt mig för att med spatel i stället för pensel, som jag var van vid, hade lyckats få till en jämn yta med exakt den färg som jag efter stor möda blandat fram. Det fick jag aldrig berättat. Det minimalistiska var nog heller inget som tilltalade. Däremot var det många som beundrade arbetet som jag lagt ner på kapporna. Kanske är det arbetet lättare att förstå. Många har säkert sytt tidigare och vet viket arbete som ligger bakom. Och att de här kapporna hade sytts av tygbitar och slipsar gjorde dem imponerade. Men, nej sådana samlingsutställningar där man är en i mängden är inte min grej. Jag tror inte att det är bra för någon. Alla besökare bara springer förbi, slänger en blick och går vidare. Det är precis som när jag kommer in i ett stort varuhus med en myriad av kläder. Det liksom köver sig. Jag kan inte urskilja om där finns något enda intressant plagg. Det blir bara en enda stor massa. Jag får väl se Lions-utställningen som en marknadsföring. Kanske fanns det någon som tog visitkortet eller lade mitt namn på minnet.

Revisorsränderna går aldrig ur

Redan klockan nio på måndag morgon hade jag kundbesök. Våren är bokslutstider.Tänk jag tycker fortfarande att det är roligt att hålla på med siffror, att se hur det har gått för företaget och att ställa i ordning bokslutet. Men det är inte utan att jag börjar känna mig lite ringrostig nu. Kunderna är för få så jag får inte den träning som behövs för att arbetet skall flyta på som förr. Jag måste kontrollera procentsatser och sådana uppgifter som förekommer mer sällan extra noga. Man jag skall nog hänga i i några år till tror jag.
Klockan tre på eftermiddagen var det träning hos Erik på Sahlgrenska. Måndagens träning var tung. Det blev mycket gående och stående under helgen i samband med konstutställningen och det satte spår. Eric hade fixat ett träningsprogram som var jättebra så jag körde på. Min onda rygg vill inte ge med sig, men jag har bestämt mig för att jag skall träna bort det onda.

Träna bort artrosen hos Carina på Hälsa i Kubik i Mölndal

Om det nu är artros, så skall det tränas bort, sägs det.
På tisdagen var det dags för Carina, fysioterapeuten på Hälsa i kubik i Mölndal. Jag gillar deras maskiner och Carina är fantastiskt entusiasmerande. Jag var trött när jag kom hem, men jag märker nu att återhämtningstiden blir allt kortare.
Efter att jag ätit Middagsfrids fantastiskt goda lunch, som vi får levererad mat till tre gånger varannan vecka, och efter någon timmas vila, så var jag fit for fight igen. Nu kunde jag ta mig an nästa bokslutsgranskning. Med kommande lördags nära förestående årsmöte så gick det inte att vänta. Det måste ju bli klart innan dess.

Födelsedagsbarnet skiner som solen

Redan nästa dag, onsdag klockan elva var jag tillbaks hos Erik för träning. Vi småpratade och jag berättade för honom att efter den här träningen skulle jag iväg till affären och köpa present till min son, sedan hem och göra klart granskningen som jag börjat på dagen före och sedan skulle jag iväg på sonens födelsedagskalas. Han frågade vilket av allt detta som var jobbigast. Jag berättade om min plåtburk till bil som jag kör omkring med och om rampen som jag kan ta ut elmoppen med när jag behöver ”springa runt på stan”. Jag berättade för honom om min blogg som jag skriver. Där kan han gå in och läsa om det jag har för mig i vardagen. Det kan ju vara bra för förståelsen för oss med MS. Vi är inte riktigt som alla andra. Ena dagen glada och pigga och andra dagen helt sänkta och orkar inget alls.

Tänk så olika kroppen kan vara. Igår var jag ett vrak. Trött, trött och trött hela dagen. Jag lyckades genomföra morgonträningen och äta frukost och sedan var det vila med GP. Att bädda rent i sängarna var ett stort företag och jag måste ta flera pauser under tiden.

Kleopatra – Nilens dotter av Margaret George

Jag läste nästan ut hela boken om Kleopatra och tog ett par sovpauser in emellan. Kroppen är verkligen ett stort mysterium. Jag hade förkylningen kvar men den var på avtagande. Var det kanske ett litet skov jag hade. Det är inte helt ovanligt att det blir skov efter att jag varit sjuk eller att jag överansträngt mig. Skoven visar sig ofta numera när jag kommit in i sekundärstadiet med kraftig trötthet som går över efter ett par dagar. Det gäller att lyssna till kroppen säger man, men det blir så tjatigt. Man blir som en hypokondriker. Kanske är det det, eller kanske är det det. Ta hänsyn, ta hänsyn. Det sätter sig på humöret att hela tiden ta hänsyn.

”Pinngrupp”-träningen från Vintersol

Jag skulle vilja slänga av mig den där hänsynsöverrocken och sprattla ut i solskenet. Men, men, det där med sprattlandet får bli i nästa liv.
I morse fick jag med min käraste på morgonträningen. Jag vill ju inte att han skall bli som värmländskan sa: ”Di göbbera, di blir så gamle di”. Hur ofta ser man inte ”göbbera” komma struttande med korta steg och lite framåtlutad rygg. Sedan behövs det inte mycket förrän vårens trädgårdsarbete gjort ryggen obrukbar om den inte tränats före. Så nu sätter vi igång med morgonträning varje morgon – båda två. Jag har fått ordning på musiken också nu och pallarna är inköpta. Sedan är det bara att skruva isär biljardköerna och köra igång efter programmet som jag fick med mig från Vintersol. Det gäller att få in rutinerna. Inget får störa på morgonen och en stund på eftermiddagen/kvällen för då är det kört. Men i takt med att kroppen känns bättre så ökar också behovet. Det tar bara fjorton dagar så känns det tydligt. Kom igång du också. Hör av dig så skickar jag programmet.

Jag fick ett mail från en MS-kompis angående Vintersol som jag svarade på:

Hej Britt-Marie
Läste på din blogg att du var jättenöjd med Vintersol o Teneriffa.
Tycker precis likadant, tyvärr blir det nog ingen rehab för mig. Ingen har blivit sjuk eller tackar nej av andra skäl vilket handläggaren trodde.
Har bestämt mig för att söka Vintersol och rehab nu till hösten och får jag avslag igen ska jag också se till att boka lägenhet feb2017 och söka poliklinisk träning i stället.
Såg att du fått tag på lägenhet till 2017, är det också bredvid Vintersol?
Mår mycket bättre när man kommer ner och får både träning och inte minst ljuset. Har mått rätt dåligt denna vintern både psykiskt o fysiskt. En del i MS-världen har pratat om att dom har värk och nu vet jag hur det är. Inte kul alls.
Hoppas du mår gott och att energin håller i sig länge.
Ha det så bra N.N.

Här hålls balansträning och stretching på Vintersol

Hej N.N.
Landstinget är inte lika viktigt längre. Men jag skall söka igen efter sommaren, för våren 2017. Får jag bo på Vintersol, så blir ju träningen så mycket bättre än om jag får poliklinisk träning. Men jag ser boendet på Vintersol mest som en bonus nu, det är liksom en lyx att stilla bedja om.
Får jag inte bo på Vintersol, så söker jag polikliniskt. Jag har bestämt mig för att ha råd att betala resa och boende och mat själv, precis som man gör på sin semester, just för att det är så otroligt viktigt att få komma iväg till ljuset och värmen. Som det känns nu så vill jag fortsätta att vara där alla år i februari. Det är helt fantastiskt att känna glädjen i kroppen av att vänta på att få resa dit och att sedan komma hem i mars när ljuset börjar vända. Det betyder jättemycket för humöret.

80:-/per dygn för rubbet betalar jag om Landstinget säger ja till att jag får bo på Vintersol

Jag var inte alls nöjd med den polikliniska rehabiliteringen på Vintersol. Själva träningen är superbra men omfattningen är bara fjutt. Den som tror att man blir tränad av det man ”får” från Landstinget tror fel. Och ”får” är inte rätt ord: man betalar 80:- för en halvtimmas träning. Det är dubbelt så dyrt som hemma, för här hemma tränar man oftast en hel timma för samma pengar. Jag tycker att man skall ställa in sig på att ”Poliklinisk rehabilitering på Vintersol” är en semesterresa och att man har träningen som lite pyssel, en halvtimma per dag. Så som jag förstått så ”får” vi i Västra Götalands Landsting för tre veckor köpa max 15 halvtimmar för 80:-/träningspass. Då har vi uppnått högkostnadsgränsen och får frikort som gäller för träning här hemma i ett år (ta inte med ett påbörjat högkostnadskort). Och frikort är ju inte så dumt. Mera träning utöver landstingets maxgräns betalas enligt Vintersols egen prislista.

Träningen med pumpstavarna är gratis. Och ingen halkrisk här inte.

Jag trodde att jag skulle få mycket träning när jag sökte poliklinisk rehabilitering på Vintersol. Det blev jättefel. Nu, efter att jag kommit hem och minns allt det varma och ljuset, har jag redan glömt den förtreten. Jag skall ta saken i egna händer framöver och kommer att betala för den träning jag vill ha, så långt Vintersol medger. Skulle Landstinget vilja vara med och bidra så ser jag det som en vinstlott. Men jag är lycklig över att ha fått med mig hem ny energi och livsglädje som räcker till fortsatt träning här hemma.

Här i höghusen skall jag bo om jag inte får bo på Vintersol

Lägenheten jag hyrt ligger i längan till höghus B i Torres del Sol. Jag kommer att se rakt in i Vintersols ingång. Balkongen är på våning 1 precis ovanför p-platsen. Det är inte det bästa läget men det är inte särskilt viktigt. Det är svårt att finna boende där nu, för när hela världen brinner så åker alla till Kanarieöarna.

Jag har heller aldrig haft värk av ms-en. Däremot har jag fått superont i höger ländrygg. Alla inkl. jag själv tror att det beror på att jag ansträngt högerbenet för mycket eftersom vänsterbenet med droppfoten inte funkar särskilt bra när jag går. Jag vet inte om det kanske är artros. Jag hade tänkt träna bort det på Vintersol men, men.
Nu tränar jag här hemma morgonstretching alla dar och två gånger i veckan på Sahlgrenska och en gång hos en annan fysioterapeut + att jag går på vattengympa en gång per vecka. Tyvärr sket det sig den här veckan eftersom jag råkat ut för en kraftig förkylning. Men nästa vecka hoppas jag att jag är fit for fight igen. Fysioterapeuten på Sahlgrenska säger att det nog kommer att ta ett år innan jag blir av med det onda i ländryggen men själv satsar jag på ett halvår. Vi får se vem som har rätt. Träningen kommer jag aldrig någonsin att klara mig utan om jag skall kunna röra mig alls. Så jag hoppas jag snart blir frisk. Tränar jag inte så sätter det sig genast på humöret. Ett sånt liv är inte kul att leva.
Jag föreslår att du ringer till rehabiliteringen i ditt landsting och frågar när det är lämpligt att söka för våren 2017. De olika Landstingen har olika avtal med Vintersol. Vissa Landsting har inget avtal alls och andra har nära kontakt och skickar många. Dit hör inte vi, tror jag. Jag har en kompis som varit på Vintersol alla år sedan 2002. Han gav mig många goda råd om hur jag skulle gå till väga när jag skall söka. Det är bra med kompisar. Jag är tacksam över alla råd jag fick av dig inför min resa. Det var nog mycket som hade gått fel om inte du hade väglett mig. Må så gott//BM

Oj oj så trist. Nu har jag ringt till fysiologiska på Sahlgrenska och till Hälsa i Kubik och avbokat träningarna måndag till onsdag. Jag antar att förkylningen tar vattengympan också. Hela huvudet är fullt med snor och torrhostan tär på den spända muskelsträngen i höger ländrygg. Ute är det alldeles vintrigt från nyfallen snö. Det är vitt än så länge men jag tror det är snöblandat regn som faller just nu. Himlen är supergrå och det är en plusgrad. Jag tycker inte att den här kroppen är kul att leva med. Men när jag piggnar till lite till så klarar jag nog att göra min vanliga morgonstretching ändå. Det skall bli intressant att se vad jag kan hitta på för sysselsättning den här dagen.
Det blev mest hosta och trött att ta hand om i två dagar och så en bok förstås. Jag hittade en bok om Kleopatra och hennes Caesar i bokhyllan. Där finns gott om böcker som aldrig blivit lästa, så jag betar av den ena efter den andra. Många böcker funderar jag över hur de hamnat där. Jag lägger alla de lästa i en särskild hög längst ner. Den högen skall jag ta med mig vid något bra tillfälle och lämna över till någon som vill ha. Det finns de som samlar på böcker. Men jag tycker tvärtom. Det lästa ger plats till nytt oläst. Och det är inte så att det bara är det nytryckta eller nyskrivna som är intressant. Ibland beställer vi böcker från antikvariat. Men det är oftast något speciellt då.
Ju mera trött man blir med åldern, eller som nu i förkylningstider, ju mera blir det läst. Men man blir seg i kroppen. Å jag längtar tills jag blir pigg igen.

Första gången på vattengympan på Dahlheimers Hus var igår. Den gympan visste var den tog. Överallt tog den. Jag har bakrus fortfarande nu ett dygn senare. Vi hade en fantastisk ung tjej som ledare. Hon drog verkligen alla oss gamla damer med i sin entusiasm. Hon peppade oss med sin glädje och med att hon själv tog träningen på största allvar. I 35 graders värme i vattnet och så mycket sprudlande peptalk från bassängkanten så kan det bara bli bakrus för min del.

Sommarbild: mamma på väg bort med gräset

Men jag har ju gett mig katten på att min kropp skall bli bättre. Jag känner mig fortfarande som en riktig sjuttio-åring och det är inte kul när man som jag tror att jag är ung i kroppen. Någon sa att man inte kan träna upp en så gammal kropp som dessutom inte är frisk. Det var säkert inte helt fel, men jag kan ju hålla på tills jag tröttnar. Jag tänker på min mamma. Hon fyller 100 år i december. Inget visar att hon inte skulle få uppleva den dagen. Hon är glad och pigg alla dagar och överraskar fortfarande med nya texter i låtarna som hon sjunger.

Mamma i köksarbete

Vi fick för oss att mammas badkar måste bytas ut mot en dusch, efter att vi en gång fick dra upp henne ur karet. Hon klarade inte att ta sig upp själv den gången. Arbetsterapeuten och en man, som skulle bygga om badrummet, kom upp till mamma för att se hur det skulle kunna göras. Men se det gick inte alls. Mamma steg demonstrativt ner i karet FYRA gånger och lade sig till sist raklång på botten och visade hur hon låg när hon badade. Bara nästippen och ögonen fanns ovanför vattnet, berättade hon. De skrattade högt och arbetsterapeuten  hade aldrig sett dess like. Hon fick en riktigt energikick, sa hon glatt när hon tog adjö.

Mamma o pappa för några somrar sedan

Mamma väcker oss varje morgon med sången God Morgon av Sigge Furst, när vi är där och hälsar på. Och frukosten är klar, säger hon. Mamma har inget bra minne men hon minns att vi bestämde kvällen före att vi skulle äta frukost klockan nio. Det är konstigt det där med minnet. En del minns hon och en del frågar hon om tio gånger och minns ändå inte. Det sägs att äldre har bättre minne bakåt i tiden. Men jag kan inte se att det är så. Då saknar jag pappa. Det är idag precis tre år sedan han gick bort. Han skulle bli 99 år nu i mars. Pappa hade ett superbra minne. Han var en riktigt spelevink, en liten buspojke ända in till slutet. Det är inte kul att sitta med minnena utan mamma och pappa. Det där med släktforskning blir inte lika roligt att börja med längre nu. Som väl är har jag en hel drös med syskon att dela allt med och ett drygt trettiotal kusiner.
Mamma tränar fortfarande på cykeln som står i rummet framför tv´n. Hon har inga planer på att flytta hemifrån. Alla trapporna i trevåningshuset som hon bor i är bara nyttig träning, säger hon. Och med fem besök alla dagar av personal från hemtjänsten så trivs hon bra hemma.

Efter min numera dagliga morgonrutin med töjningsprogrammet från Vintersol och frukost, lite GP-läsande och i ordningsställande av mig själv så var jag fit for fight för att ge mig av med plåtburken (min bil) till Sahlgrenska för träning. Jag fick frikort på Vintersol så all träning är gratis nu fram till sent i höst. Träningen på Sahlgrenska för fysioterapeuten Eric två gånger i veckan är trevlig. Där träffar jag flera andra ms-människor. Det blir mycket snack om ms naturligtvis och det kan verka lite tjatigt, men alla har sin egen version och alltid dyker det upp något nytt som man kan dra nytta av. Å jag älskar att träna. Jag blir alltid glad och pigg efteråt. Och jag känner lite grand redan att det onda i ländryggen så smått börjar ge sig.

En av mina roller i Teater Kattma

Nästa besök för dagen var hos regissören Hans Sjöberg som styr och ställer i Teater Kattma. Han har varit på Vintersol alla år sedan 2002 och har mycket att berätta om hur han skriver sina ansökningar och hur han manövrerar sig fram inom Vintersols väggar. Så nu känner jag mig väl förberedd. Men han sa också att om jag vill söka för våren 2017 är det bättre att vänta tills efter sommaren. Eftersom jag fått avslag 2011 och 2013 och 2015 så känner jag mig osäker om det skulle kunna bli ett ja för nästa år. Därför skall jag för säkerhets skull satsa på poliklinisk rehabilitering även nästa år. Hans säger att det kan de inte säga nej till. Men skulle det bli ett nej även för poliklinisk behandling så får jag väl ta det privat. För nu har jag bestämt mig. Jag har redan hyrt en lägenhet i huset bredvid det hus vi bodde i nu i januari-februari.

Här i höghuset, strax utanför Vintersols portar, har jag hyrt för februari 2017

Jag letade på internet och hittade bara en mängd uthyrda lägenheter. Det verkade som om allt redan var uthyrt t.o.m april 2017. Då blev jag livrädd och trodde det var kört för vår del att få komma till Teneriffa. Så fick jag ett meddelande från Carina som jag träffade på Vintersol. Hon visste att jag sökte med ljus och lykta. Lägenheten hon hade hittat var jättefin så det var bara att slå till direkt. Skulle det bli så att jag mot all förmodan får möjlighet att komma och bo på Vintersol så får jag väl vända mig till bekantskapskretsen och fråga om någon är intresserad att ta över.

Jag börjar dagen med töjprogrammet som jag fick med mig från Vintersol.

Ingången till Vinterso. Vi bodde i höghuset vån 14 i bakgrunden

Nu har jag utökat det med ytterligare några övningar som jag lärde mig av fysioterapeuten Lena på Sahlgrenska igår eftermiddag. Att ligga på rygg och dra knäet upp mot hakan. Först det högra sedan det vänstra. Det vänstra är superjobbigt eftersom det är det benet som inte funkar efter ett skov som jag fick för drygt 15 år sedan. Det vill till att träna så avslappnade muskler, men det skall nog gå. I alla fall lite.

Här hade vi töj-träningen på Vintersol

Man får vara nöjd med det lilla i vår ms-situation. Och så skall jag nästan sätta mig på en pall tio gånger. Jag skall fokusera på mitt vänstra ben så att det blir rätt tränat. Knäet orkar inte så det vill alltid vika sig inåt. Det är det som jag måste träna upp. Det är verkligen super-superjobbigt. Jag avslutar morgonpasset med att trampa ett par minuter på cross-trainern. Det var det. Nu är det vila som gäller. Jag sätter på min älsklingslåt At Last med Etta James. Lyssna på den och ni blir alldeles varma i hela kroppen. Har ni sedan tid och lust till mer fin musik så lyssna till Eva Cassidy och Melody Gardot. Efter det avslutar jag med någon slags idiandans till låten Cream med Prince. Det gör gott för en trött kropp. Angående Cream så blev jag intervjuad för en tid sedan om min MS. Så här blev intervjun:

Det gäller att hitta glädjeämnen som gör vardagen lättare och gladare. Träningen är en del av detta. Kanske leder det till att jag blir av med mitt onda i höger ländrygg. Fysioterapeuten Eric sa ett år men jag skall med träningens hjälp bli av med det inom ett halvår. Vi får väl se vad som hänt till sommaren. Mitt golfkort gäller till och med augusti. Får jag användning för det blir jag överlycklig.

Bougainvillean i Vintersols trädgård