Äntligen har jag fått ordning på mina vardagsrutiner. Jag har försökt att bolla med dagarna för att få in träningen. Idag blev det klart att jag kan gå på vattengympan på torsdagarna klockan 12. Hos Eric på Sahlgrenska kan jag träna måndagar klockan 15 och onsdagar klockan 11. Det blir bra för då kan jag ta in den nya proffsiga sjukgymnasten Carina hos Hälsa i Kubik i Mölndal på tisdagar klockan 11.

Artikel i GP 2016.01.13 angående artros

Jag läste i GP om Hälsa i Kubik. De har atrosskola. Jag trodde att jag hade artros och så kanske det är men det är inget som de sett på röntgen. För därifrån fick jag svar i förra veckan. Ett kort svar från min neurolog där det stod: ”Din röntgenundersökning visar inga tecken på slitageförändringar i höger höft. Dina smärtor kan således inte säkerställas vara orsakade av den typen av slitage”. Det var ju bra, men jag har fortfarande förfärligt ont. Eric på Sahlgrenska sa att det nog kan ta upp till ett år innan jag kan bli av besvärligheterna i ryggen. Men jag har nog mer satsat på att det skall ta ett halvår. Så nu ligger jag i. Jag läser i tidningsartikeln att Carina säger att det sällan handlar om förslitning. Carina Kruse Smidje har inte mycket till övers för dem som förordar fysiska ingrepp i första läget. Forskningen är ense, men inte alla ortopeder. De anser att artros måste röntgas och behandlas med cortison och att operation så småningom är oundviklig. Operation, säger Carina, kan förstås bli nödvändig när det inte finns något brosk kvar, men många klarar sig hur bra som helst med hjälp av träning. Det passar mig perfekt. Jag är träningsvillig. Jag vet ju att mitt humör blir så himla bra med träning. Så det är inte bara ryggontet som skall bli fixat.

Operahuset i Santa Cruzet, byggt 2003 arkitekt Santiago Calatrava. Samma arkitekt som ritat Turning Torso i Malmö

Vi avslutade sista helgen på Teneriffa med en bussresa till Santa Cruz. Det var bara att ta buss nummer 111 som gick direkt till huvudstaden. Vi köpte ett busskort hos damen vid busshållplatsen Marola, som ligger några branta backar ovanför vårt hyreshus Torres del Sol. Göran puttade mig uppför med hjälp av kryckan där bak. Så stuvade vi in den lilla elmoppen i bagageutrymmet och stämplade in för två personer. Lätt som en plätt. En dryg halvtimma längs motorvägen så var vi framme vi en stor bussterminal inte långt från Operan. Vi tog hissen ner till gatuplan och såg operahuset till höger och cirkus till vänster. Vi drog iväg till vänster för det var dit de flesta gick. Och det stämde. För där fanns mängder med utklädda människor. Det var festivalen i Santa Cruz. Visste ni att festivalen i Santa Cruz är näst störst i hela världen, näst efter festivalen i Rio. Det var helt fantastiskt mycket vackert att se.

Så här nära hade vi till stranden från vårt gula höghus som syns till höger i bilden och strax bredvid ligger Vintersol

Livet i Los Christianos på Teneriffa är rena paradiset. När vi var där var det cirka 22 grader varmt alla dagar. Det blev lite kallare på kvällarna så jag som är så himla frusen hade alltid på mig långbyxor och jacka med tröja under. Men det blir ju kallare när man inte går utan sitter på en elmoppe. Jag hade hyrt en elmoppe som var större än min lilla. Men jag tyckte aldrig om den. Jag är för liten och fick än mer ont i ryggen av att sitta i den. Den gick inte att köra in i affärerna och att ta med den på ullresorna var inte att tänka på. Det var bortkastade pengar för min del. Området är visserligen super-superkuperat men jag hade ju med mig Göran så han puttade på där bak med kryckan när min lilla elmoppe inte orkade uppför backen.

Broschyrer från ”Ullresorna”

Ullresorna som sagt. Deras broschyrer låg överallt så det var svårt att undvika. Vi hade tänkt att hyra en bil och köra omkring för att se oss omkring på Teneriffa. Den tanken försvann helt när vi såg att vi kunde åka runt och få allting överallt på hela Teneriffa på guidade turer för bara 8 euro. Det stod 12 euro på deras broschyrer men priset var sänkt till 8. Så för knappt 80 kronor per person så åkte vi omkring och såg Pyramiderna i Guimar och den svarta Madonnan i Candelaria, Mascadalen, Teide, Vilaflor, la Gomera, Santa Cruz och Puerto de la Cruz.

Miller Travels försäljare demonstrerar madrasserna

Det blev många ullresor. Vi stuvade in min elmoppe i bussens bagageutrymme och som handikappad fick jag alltid plats på de främsta sittplatserna. Utsikten var alltid magnifik. Och vi kan allt om sängkläder, madrasser, täcken och kuddar i ull. Det var ullföretagen som sponsrade utflykterna. Därför hamnade vi alltid på ett säljarföredrag i cirka en timma. Men vi blev bjudna på lunch och äppelcider och vin så det gick ingen nöd på oss alls. Många, många köpte. Jag hade verkligen behövt en ny ullmadrass för min onda rygg, men det var nog lite för mycket pengar för ett så impulsivt köp kände jag. Jag får fundera lite till.

Festival i Puerto de la Cruz

Vi var också på ullresa till Puerto de la Ceuz. Där var festivalen på gång. Jag körde omkring med min lilla elmoppe.
Å det är en stor lycka att aldrig bli hindrad av att inte kunna gå.

På kvällen var vi på en fantastisk föreställning. Det var kraftig flamenco och historien var baserad på Verdis opera Rigoletto. Gissa om jag njöt.

Malitzia en annorlunda version av operan Rigoletto

Här har vi morgongympa varje morgon klockan nio.

Jo jag tränade på Vintersol. Även om det inte blev så mycket som jag tänkt mig, så var den lilla träning jag fick möjlighet att få delta i, fantastiskt bra. Min sjukgymnast Karoline och jag hade kommit överens om att jag skulle koncentrera mig på balans och styrka. Så det blev gruppträning i balans fyra halvtimmar, morgongympa s.k. pinngrupp sju halvtimmar och vattengympa sex halvtimmar.

Här har vi stretchingpasset, s.k. töjning på torsdagar klockan 14.30

Och så berättade alla för mig att töjningen var så himla skön, så den provade jag två gånger också.
Det blev totalt åtta och en halv timmas träning på tre veckor.
Töjningen har jag riktigt tagit med mig hem. För att få ordning på min onda rygg så börjar jag morgonen direkt i sängen när jag vaknar. Jag börjar med att ligga på magen och gör 10 x 10 x 10 ggr lugna armhävningar med en kort vila emellan.

Töjningsprogrammet från Vintersol

Sedan drar jag igenom alla sex övningarna i töjningsprogrammet som jag fick med mig från Vintersol. Det är en fantastiskt bra början på dagen.
Idag har jag varit iväg och köpt två stycken pallar att ha till morgongympan eller pinngruppen som den kallas på Vintersol. En pall till mig och en till Göran. Nu fattas bara två stycken pinnar men Göran säger att vi kan ta biljardköerna om vi skruvar isär dem på mitten. Så måste jag fixa musiken också. Enligt programmet för pinngruppen, som jag fått med mig från Vintersol av Hanna Bergling så skall det vara musik av Hasse Andersson och Beatles, Eva Dahlgren och Ted Gärdestad och många flera. Sedan är det bara att köra. Det är viktigt att alla detaljer kommer på plats för att det skall bli roligt.

Ute på pumpstavspromenad i Los Christianos

För att komplettera träningen på Vintersol så tog jag till stavarna. Det var fantastiskt att gå utan att vara rädd för att halka omkull. Och jag fick faktiskt igång gåendet riktigt bra. Med den lilla ryggsäcken på ryggen så knallade jag ner till stranden. Det var jobbigt att gå i sanden men det var så härligt att känna sanden mellan tårna och någon rädsla för att ramla fanns inte. Jag landade mjukt i stranden när det gick över styr.

Äntligen landade jag sent på kvällen efter drygt fem timmars flygresa den 24 januari på Teneriffas södra flygplats. Ingen elmoppe fanns på plats, men det berodde bara på att vi haft för bråttom. Jag gick med kryckan den långa sträckan från planet till bagagehallen. Det kändes inte särskilt bra, men efter en stund kom en assistansarbetare körande med min lilla moppe. Vi tog en taxi den korta sträckan på drygt tre mil in till lägenheten i Torres del Sol, som vi hyrt genom lägenhetsförmedlingen Anyka Sur S.L.På nedre plan fanns en reception där vi hämtade ut nycklarna. Vi gav oss iväg till hissen. Min lilla elmoppe fick nätt och jämt plats och vi åkte upp till fjortonde våningen. Det var becksvart ute men vi såg från balkongen alla ljus från den omgivande bebyggelsen och hörde ljudet från havets vågor där nere. Å det kändes helt underbart.

Utsikt från vår balkong

Solen stod högt på himlen när vi vaknade upp nästa morgon. Balkongen vette åt söder. Det var en fantastisk upplevelse att efter bara några timmar få byta ut allt det gråa där hemma mot strålande sol och värme. Göran stack iväg till affären strax bredvid och handlade frukostmat. Vintersol låg tvärs över gatan. Klockan nio var det informationsmöte för alla oss nytillkomna gäster.

Jag tänker på den långa tid som gått sedan jag först började jobba med att komma till Vintersol och Teneriffa. Resan började redan i juni 2015. Den 23 juni 2015 skickade jag in patientansökan för externa rehabiliteringsprogram/habilitering till rehabiliteringsenheten på Sahlgrenska. Jag sökte för tredje gången till rehabiliteringsanläggningen Vintersol, Teneriffa och som tidpunkt våren 2016. Jag hade sökt redan 2011 och 2013 men fått avslag. Jag fick istället komma till Sommarsol i Vejbystrand de åren. Träningen där var fantastisk. Mycket träning alla dagar. Jag trodde mig veta att jag skulle få minst lika mycket träning på Vintersol. Jag hoppades att jag skulle få all den träning för bättre gång och balans som jag så väl behövde nu i vintermörkret. Någon semesterresa var det inte tal om.

Bougainvillea i Vintersols trädgård

Den 17 september fick jag meddelandet om avslag men att jag kunde få komma till Sommarsol i tre veckor och att programmet skulle påbörjas under perioden januari-mars 2016. Det var mitt i vintern och jag behövde omväxling i vintermörkret efter en bedrövlig höst med vinterkräksjuka och ryggbesvär då jag inte hade kunnat träna alls. Så nu var jag i ett bedrövligt skick.
Jag skrev ett långt brev den 22 september om att jag står fast vid att få komma till Vintersol på Teneriffa och att jag betalar resa och boende men vill ha hjälp till poliklinisk behandling. Anki Pilups på rehabiliteringsenheten Sahlgrenska ringde och berättade att utlandsvistelserna är starkt begränsade numera men att jag antagligen kan få poliklinisk behandling. Hon vidarebefordrade mina handlingar till Remitteringssekretariatet, Områdesstab Administration CÖ plan 3 vid Uddevalla sjukhus. Det är där man numera har hand om alla ansökningar om behandlingar utomlands i Västra Götalands landsting.

Ingången till Vintersol

Jag får svar den 1 oktober att ansökan mottagits och att uttagningen sker efter medicinsk prioritering och utifrån de anslagna budgetmedel som finns till förfogande. Den 7 oktober får jag svar att jag beviljats bidrag till högst 15 sjukvårdande behandlingar, varav max tre besök till en sjukgymnast. Det meddelas att Västra Götalandsregionen ersätter kostnaden med avdrag för 80 kronor per behandling. Dessa 80 kronor betalas precis som här hemma av mig själv tills jag uppnått högkostnadsgränsen 1.100 kronor.
Jag blev överlycklig över att det gått vägen. Jag visste ju hur bra det varit med all träning på Sommarsol i Vejbystrand. Nu skulle jag få samma lycka mitt i vintern, då det behövs som mest. Men jag begrep aldrig det där med max 15 behandlingar.

Hanna håller morgongympa s.k pinngrupp

Det var ju bara en halvtimmas träning per dag. Och dessutom i grupp, inte individuellt med sjukgymnast. Sjukgymnasten träffade jag vid en  intervju första dagen där jag berättade vad jag behövde träna. Nästa gång vid ännu en pratstund tredje dagen och sedan en slutlig pratstund sista dagen då hon ville veta vilka framsteg jag gjort. Pratstunderna var en halvtimma varje gång. Det var ju inte alls lika omfattande träning som i Vejbystrand.
Jag var på Vintersol för poliklinisk behandling. Poliklinisk vård eller öppenvård är ett samlingsnamn för sådan behandling, terapi, hälso- och sjukvård, som utförs på icke inneliggande patienter. Vården kan till exempel ges på vårdcentraler, av socialtjänsten, sjukhusmottagningar eller i patientens hem. Och ”behandling” var här träning i grupp. Min gruppträning var en halvtimmas vattengympa, morgongympa eller balansträning max 12 gånger.
Men jag var ju inte där på semester. Jag skulle ju träna för att bli pigg när jag kom hem.

Ida håller i balansträningen s.k mattgruppen

Jag bestämde mig för att köra på med den träning jag tyckte jag ville ha. Så det blev totalt 19 träningspass under tre veckor. Det var inte mycket det heller, men själva träningen var helt fantastisk. Jag fick dessutom med mig träningsprogrammen hem. De är guld värda – och roliga att följa. Nu skall jag nog kunna hålla motivationen uppe till egenträning fortsättningsvis hoppas jag. Och då har ju Vintersol nått sitt mål. För jag kan läsa i Vintersols broschyr att deras mål är just att få sina besökare att komma igång med träning på hemmaplan. Några veckors träning räcker ju aldrig för all framtid.
Så för att jag också skall nå mina mål att inte hamna i rullstol för alltid så gäller det att hänga i nu.

Efter tre veckor på Teneriffa landade jag på Landvetter. Det var nog den värsta flygresan jag varit med om i hela mitt liv. Klockan fem på morgonen väcktes jag av väckarklockan. Vi måste upp för att åka till flygplatsen Aeroporto de Tenerife Sur Reina Sofia, som bara ligger en kvarts taxiresa bort från Los Christianos där vi bodde. Jag kände redan när jag steg upp att något var fel i magen. Kanske var det den tidiga uppstigningen eller kanske att jag fått något i mig som magen inte tålde.
Vi hann inte mer än fram och ur taxin förrän magen sa till. Fram med första påsen. Så fortsatte det hela flygresan. I drygt fem timmar höll det på. En gång i halvtimman plockade jag fram nästa spypåse. Jag ulkade upp bara magsyra. När vi kom fram till Landvetter var spyandet över men jag var alldeles slut. Göran fick ta allt handbagaget. Jag tog stavarna och kryckan och satte mig i en rullstol så snart jag kommit utanför flygplanet. Jag hade ju trott att min elmoppe skulle stå framkörd där så som den brukar men den skulle i stället komma ut på rullbandet i hallen där incheckat bagage kommer. Så jag blev körd av assistans ner dit. Där stod min lilla elmoppe och väntade.
Det har gått ett par dygn nu och jag börjar närma mig verkligheten här hemma. Jag ser fram emot att få ta tag i vardagsbestyren och att få berätta om vistelsen på Teneriffa.