Livet i Los Christianos på Teneriffa är rena paradiset. När vi var där var det cirka 22 grader varmt alla dagar. Det blev lite kallare på kvällarna så jag som är så himla frusen hade alltid på mig långbyxor och jacka med tröja under. Men det blir ju kallare när man inte går utan sitter på en elmoppe. Jag hade hyrt en elmoppe som var större än min lilla. Men jag tyckte aldrig om den. Jag är för liten och fick än mer ont i ryggen av att sitta i den. Den gick inte att köra in i affärerna och att ta med den på ullresorna var inte att tänka på. Det var bortkastade pengar för min del. Området är visserligen super-superkuperat men jag hade ju med mig Göran så han puttade på där bak med kryckan när min lilla elmoppe inte orkade uppför backen.
Ullresorna som sagt. Deras broschyrer låg överallt så det var svårt att undvika. Vi hade tänkt att hyra en bil och köra omkring för att se oss omkring på Teneriffa. Den tanken försvann helt när vi såg att vi kunde åka runt och få allting överallt på hela Teneriffa på guidade turer för bara 8 euro. Det stod 12 euro på deras broschyrer men priset var sänkt till 8. Så för knappt 80 kronor per person så åkte vi omkring och såg Pyramiderna i Guimar och den svarta Madonnan i Candelaria, Mascadalen, Teide, Vilaflor, la Gomera, Santa Cruz och Puerto de la Cruz.
Det blev många ullresor. Vi stuvade in min elmoppe i bussens bagageutrymme och som handikappad fick jag alltid plats på de främsta sittplatserna. Utsikten var alltid magnifik. Och vi kan allt om sängkläder, madrasser, täcken och kuddar i ull. Det var ullföretagen som sponsrade utflykterna. Därför hamnade vi alltid på ett säljarföredrag i cirka en timma. Men vi blev bjudna på lunch och äppelcider och vin så det gick ingen nöd på oss alls. Många, många köpte. Jag hade verkligen behövt en ny ullmadrass för min onda rygg, men det var nog lite för mycket pengar för ett så impulsivt köp kände jag. Jag får fundera lite till.
Vi var också på ullresa till Puerto de la Ceuz. Där var festivalen på gång. Jag körde omkring med min lilla elmoppe.
Å det är en stor lycka att aldrig bli hindrad av att inte kunna gå.
På kvällen var vi på en fantastisk föreställning. Det var kraftig flamenco och historien var baserad på Verdis opera Rigoletto. Gissa om jag njöt.