MS-Spasticiten

Varje morgon tidigt vid fyratiden väcks jag av spasticiteten. Ja i och för sig inte bara då. Varannan timma under hela natten också. Jag vrider och vänder mig. Jag börjar stretcha. Nu har jag haft spasticitet i så många år så nu har det blivit ett upparbetat schema. Jag börjar med att dra upp benen under hakan och håller dem stenhårt där tills jag tror att spasticiteten gått över. Det har den nästan aldrig. Nu drar jag upp fötterna bakåt upp under ändan. Hårt. Det brukar hjälpa. Men inte idag. Benen domnar.

Ellie sover med tomtedräkten på

Ellie sover med tomtedräkten på

Jag vänder mig på mage och ligger som en baby med knäna under bröstet. Efter några minuter kommer stöten och jag måste ändra ställning igen. Jag reser mig upp och står på knän och armbågar med uppåtböjd rygg. Det är otroligt jobbigt men brukar bli bland de sista rörelserna om jag står ut tillräckligt länge. Tio minuter eller så. Då är jag mör. Inte hjälpte det i morse när klockan var så där runt sex. Då hade jag nog hållit på i en nästan två timmar. Jag lägger mig, trött som attan, på rygg igen. Jag drar fötterna in till rumpan och skjuter upp magen mot taket. Inte heller det hjälpte. Jag sätter på radion och lyssnar till morgonnyheterna och fem i halv sju kommer alla dar Tankar för dagen. Det är bra. Spasticiteten håller i sig så är det dags för den sista avgörande matchen. Jag sätter mig på träningscykeln som står i vardagsrummet. Det är ett ganska säkert kort om jag cyklar i uppåt tio minuter. Men det är knivigt att stå ut med mitt i natten.
Den här morgonen hade jag pinat mig så pass länge så nu tog jag morgongympan till hjälp. Det gick vägen.

Vingesus olja 50x60 cm

Vingesus olja 50×60 cm


Nu är jag fit for fight för frukosten. Havregrynsgröt med bär (jordgubbar, blåbär, vinbär och banan) och mjölk (ofta havremjölk eller mandel). Och sedan är det tavelupphängning som gäller. Hela verandan skall fyllas med målningar. De kommer att hänga där till utställningen som startar den 14 september. Det känns faktiskt roligare år för år.

MS-benen orkar inte

Jag kämpar på med mina projekt. Just nu förbereder jag mig för försäljningen på bagageloppisen den 5 september och för konstrundan som startar den 14 september. Det är otroligt mycket arbete och mina ben blir allt sämre. Jag behöver mycket hjälp till allt bärande. Som tur är har jag en fantastiskt snäll gubbe som ställer upp med allt.

Min brors fiol

Till bagageluckeloppisen har jag valt ut en massa prylar i garaget. De bara ligger där som minnen eller bara för att de kanske någon enstaka gång skall komma till användning. Nu inser jag att jag aldrig mera kommer att åka skridskor eller skidor och jag kommer heller aldrig att spela fiol eller skriva på en gammal skrivmaskin. Finns det fortfarande människor som skriver på gamla skrivmaskiner? Två stycken har jag.

Min pappas skrivmaskin

En från min pappa som är riktigt gammal och en nyare som ”bara” är ca 40 år gammal. Jag kommer att tänka på en gammal man i Frillesås som kom gående uppför backen ledande på en cykel. Han berättade att cykeln inte alls var särskilt gammal, ”bara” cirka 40 år. Då var jag i 30-årsåldern och tyckte att det där lät ju supergammalt. Nu är jag där själv. Det är otroligt så fort tiden går och plötsligt så är det dags för barnen att ta hand om. Då gäller det att ligga steget före.

Konstrundan Västra Hisingen 19-20 september 2020

Konstrundan Västra Hisingen 19-20 september 2020

Mitt andra projekt är Konstrundan. Jag har deltagit i Konstrundan i många år nu så jag vet vad som behöver göras. Men nu har jag så himla massa målningar så jag måste se till att få dem sålda. Jag målar ju nästan varenda dag så det samlas på. Jag gjorde ett schema över hur de skall kunna hängas igår. 17 ute i pergolan och på altanen.

En av mina målningar som finns på Rest. Storseglet i Långedrag

En av mina målningar som finns på Rest. Storseglet i Långedrag

Och med stor urskiljning så får nog resten plats i verandan. Jag måste sänka priserna ordentligt för att lyckas bli av med flera. Men jag har ju en stor syskonskara och barn som alltid får dem gratis. Jag har kommit på att det är ett bra sätt att kunna ge tillbaks för alla hjälper jag behöver av dem både nu och längre fram.

Bagageluckeloppis

Mitt i hällande solsken så förbereder jag mig för bagageluckeloppis i Slottskogen den 5 september. Det är mycket arbete om det skall vara någon reda med det. Jag började med att gå igenom lådorna i arbetsrummet. Det blev en hel del sladdar till datorer och kameror. Vad tusan gör man med alla digitala kameror nu när alla använder sina mobiltelefoner till sånt. Jag har tre stycken. Men så talade jag med min syster som har fem små barnbarn som bor vid havet och badar alla dar. Med de här kamerorna kan man dyka ner fyra meter under vattnet och fotografera. Det kommer de säkert att gilla.
Men de tre kamerorna som inte är digitala? Finns det någon nörd som samlar kanske? Och en projektor? Jag lade ut flera saker på nätet.
Idag skall jag ta mig an garaget.
Så otroligt skönt att få städat i skåpen och bli av med allt som aldrig används och bara ligger där för att ingen längre är intresserad av det. Det värsta är nostalgin. Alla köp som bär med sig minnen och därför har ett stort värde just för mig. De fyra tavlorna som jag köpte av två killar som sommarjobbade hos Göteborgs kommun och som fick lön i form av gamla foton som de förstorade upp och kopierade över på fin linneväv och ramade in. Det var 1976. Men vem skall ta över. Jag lägger fram och våra barn får titta men aldrig att någon är intresserad. Så vem skall då vilja ta hand om det en dag. Det blir väl som med alla mammas och pappas grejer som vi ”tog hand om”. Vi kontaktade en som säljer på loppis. Och det han inte säljer kör han till Albanien, sa han. Där ligger väl alla mammas fina trasmattor nu. Och pappas ”besparingar” i garaget togs om hand av några killar från Litauen. Med det i gott minne så är det lättare att göra sig av med grejerna.
Och att plocka med allt det är en bra träning. Jag börjar bli så svag i mina ben att jag har supersvårt för att gå nu. Så benen måste tränas. Och då är det roligare att göra något nyttigt.

Sommar

Augusti. Snart stänger de restaurangen på Lilla Brattön. Mina tavlor har varit upphängda där hela sommaren. De skall hämtas hem. Några vänner och jag for upp till den lilla ön strax utanför Stenungsund.

PÅ besök på Lilla Brattön

Nu har jag äntligen ramlat in i sommarlunken. Mitt fokus har mest varit inställt på målandet. I två dagar har har jag badat. Det har jag längtat efter. Mitt stora problem är att badställena här runt Göteborg inte är särskilt handikappvänliga. Jag åkte till Sillvik som marknadsför sig som handikappvänligt. Det sket sig. Rampen som sträcker sig långt ut i vattnet, så man slipper det långgrunda om man har svårt för att gå, var så hal så det fanns inte en chans att man skulle kunna ta sig ut på den utan att ramla omkull. Jag bestämde mig för att försöka ta mig ut till bryggan. Det gick också åt pepparn. Jag hade med mig rollatorn och tog mig upp på berget som var ganska plant. Men när jag närmade mig bryggan sluttade berget i en kant rakt ner. Kan man gå så är det ingen konst att hoppa ner för kanten men med min superdåliga balans och med rollator var det helt kört. Det blev inget badande den dan.

Granita 100x80 cm olja Pris: 5.500:-

Med Granita ut till Lilla Brattön

Nästa dag drog jag iväg till Fiskebäck. Där kan man köra med elmoppen ända ut på bryggan och klättra ner för stegen. Det var inte bekvämt. Jag kände mig superorolig för att inte klara klättringen med mina svaga ben. Men med armarna, som är ganska starka kunde  jag hålla mig i ledstången med stadigt grepp. Väl nere i vattnet kändes det som en dröm.
Jag som alltid älskat att bada. När jag var barn och senare när jag var ung badade jag mycket. Så kom Göteborg in i mitt liv. Jag hamnade i Sävedalen. Sötvattnet i sjöarna däromkring var ok. Ut till havet var det långt tyckte jag. Jag hade vuxit upp med havet nästgårds. På lunchrasten när jag jobbade i Strömstad kunde jag dingla med benen över kajkanten. Så funkar det inte här i storstan.
Mitt tredje badförsök gick till Tummen nere i Tumlehed här i Torslanda. Med bilen körde vi ner till parkeringsplatsen i Tumle och fortsatte sedan ut till Tummen med elmoppen. Som väl är så är elmoppen inte så hög. Tvärs över vägen finns en bom som villaägarna nere vid hamnen satt upp. Vi som bor längre upp och alldeles särskilt vi som behöver elmoppe som är högre än en meter är inte välkomna. Men min elmoppe är lite lägre så jag går ur och kör fram den under bommen och böjer mig själv ner och går under och sätter mig på moppen och kör vidare. Det funkar men visst blir man irriterad. Jag fortsätter längs den asfalterade strandvägen och kommer fram till ännu ett hinder. Även där är det en stor lycka att jag har en sådan liten moppe. Jag skjuter den under och krymper ihop mig och kommer under på andra sidan och sätter mig på moppen. Lite längre fram tar en smal skogsväg vid. Det funkar med elmoppen – nästan. Vid två tillfällen går berget upp och gör att jag måste få hjälp så jag inte välter. Med hänsyn till alla andra hinder överallt, där jag tar mig fram, så fixar vi tillsammans de där två hindren också. Väl nere vid badet parkerar jag elmoppen där alla cyklarna står. Sen är det ca 25 meter över ett slipprigt berg ner till stranden. Med kryckan i ena handen och en hjälpande arm från min snälle man så funkade också det.

En av mina senaste målningar

En av mina senaste målningar

Jag har baddräkten på redan hemifrån. Bara att ta av klänningen och skorna. Med krycka och en hjälpande arm tar jag mig ut i vattnet. Nerverna som känns som om de sitter på utsidan benen ger kraftiga stötar av det kalla vattnet. Sakta tar vi oss ut tills det blir så pass djupt så jag kan sätta mig ner. Jag krälar mig ut tills det är möjligt att simma. PUH! Äntligen, så skönt. Jag ligger i länge, länge. Tar in alla det fantastiska med att röra mig i vattnet. Det är nog uppåt 19 grader varmt. Jag simmar omkring och njuter.
Efter en stund känns kroppen lite kall och jag börjar att kräla mig inåt stranden. Jag får hjälp med att lyfta mig upp till stående och med att gå upp till stenen med handduken. HÄRLIGT!!!
Det fläktar lite. Solen skiner från en klarblå himmel. Sommar.