Mitt i hällande solsken så förbereder jag mig för bagageluckeloppis i Slottskogen den 5 september. Det är mycket arbete om det skall vara någon reda med det. Jag började med att gå igenom lådorna i arbetsrummet. Det blev en hel del sladdar till datorer och kameror. Vad tusan gör man med alla digitala kameror nu när alla använder sina mobiltelefoner till sånt. Jag har tre stycken. Men så talade jag med min syster som har fem små barnbarn som bor vid havet och badar alla dar. Med de här kamerorna kan man dyka ner fyra meter under vattnet och fotografera. Det kommer de säkert att gilla.
Men de tre kamerorna som inte är digitala? Finns det någon nörd som samlar kanske? Och en projektor? Jag lade ut flera saker på nätet.
Idag skall jag ta mig an garaget.
Så otroligt skönt att få städat i skåpen och bli av med allt som aldrig används och bara ligger där för att ingen längre är intresserad av det. Det värsta är nostalgin. Alla köp som bär med sig minnen och därför har ett stort värde just för mig. De fyra tavlorna som jag köpte av två killar som sommarjobbade hos Göteborgs kommun och som fick lön i form av gamla foton som de förstorade upp och kopierade över på fin linneväv och ramade in. Det var 1976. Men vem skall ta över. Jag lägger fram och våra barn får titta men aldrig att någon är intresserad. Så vem skall då vilja ta hand om det en dag. Det blir väl som med alla mammas och pappas grejer som vi ”tog hand om”. Vi kontaktade en som säljer på loppis. Och det han inte säljer kör han till Albanien, sa han. Där ligger väl alla mammas fina trasmattor nu. Och pappas ”besparingar” i garaget togs om hand av några killar från Litauen. Med det i gott minne så är det lättare att göra sig av med grejerna.
Och att plocka med allt det är en bra träning. Jag börjar bli så svag i mina ben att jag har supersvårt för att gå nu. Så benen måste tränas. Och då är det roligare att göra något nyttigt.