Äntligen har jag fått ordning på mina vardagsrutiner. Jag har försökt att bolla med dagarna för att få in träningen. Idag blev det klart att jag kan gå på vattengympan på torsdagarna klockan 12. Hos Eric på Sahlgrenska kan jag träna måndagar klockan 15 och onsdagar klockan 11. Det blir bra för då kan jag ta in den nya proffsiga sjukgymnasten Carina hos Hälsa i Kubik i Mölndal på tisdagar klockan 11.

Artikel i GP 2016.01.13 angående artros

Jag läste i GP om Hälsa i Kubik. De har atrosskola. Jag trodde att jag hade artros och så kanske det är men det är inget som de sett på röntgen. För därifrån fick jag svar i förra veckan. Ett kort svar från min neurolog där det stod: ”Din röntgenundersökning visar inga tecken på slitageförändringar i höger höft. Dina smärtor kan således inte säkerställas vara orsakade av den typen av slitage”. Det var ju bra, men jag har fortfarande förfärligt ont. Eric på Sahlgrenska sa att det nog kan ta upp till ett år innan jag kan bli av besvärligheterna i ryggen. Men jag har nog mer satsat på att det skall ta ett halvår. Så nu ligger jag i. Jag läser i tidningsartikeln att Carina säger att det sällan handlar om förslitning. Carina Kruse Smidje har inte mycket till övers för dem som förordar fysiska ingrepp i första läget. Forskningen är ense, men inte alla ortopeder. De anser att artros måste röntgas och behandlas med cortison och att operation så småningom är oundviklig. Operation, säger Carina, kan förstås bli nödvändig när det inte finns något brosk kvar, men många klarar sig hur bra som helst med hjälp av träning. Det passar mig perfekt. Jag är träningsvillig. Jag vet ju att mitt humör blir så himla bra med träning. Så det är inte bara ryggontet som skall bli fixat.