Första gången på vattengympan på Dahlheimers Hus var igår. Den gympan visste var den tog. Överallt tog den. Jag har bakrus fortfarande nu ett dygn senare. Vi hade en fantastisk ung tjej som ledare. Hon drog verkligen alla oss gamla damer med i sin entusiasm. Hon peppade oss med sin glädje och med att hon själv tog träningen på största allvar. I 35 graders värme i vattnet och så mycket sprudlande peptalk från bassängkanten så kan det bara bli bakrus för min del.

Sommarbild: mamma på väg bort med gräset

Men jag har ju gett mig katten på att min kropp skall bli bättre. Jag känner mig fortfarande som en riktig sjuttio-åring och det är inte kul när man som jag tror att jag är ung i kroppen. Någon sa att man inte kan träna upp en så gammal kropp som dessutom inte är frisk. Det var säkert inte helt fel, men jag kan ju hålla på tills jag tröttnar. Jag tänker på min mamma. Hon fyller 100 år i december. Inget visar att hon inte skulle få uppleva den dagen. Hon är glad och pigg alla dagar och överraskar fortfarande med nya texter i låtarna som hon sjunger.

Mamma i köksarbete

Vi fick för oss att mammas badkar måste bytas ut mot en dusch, efter att vi en gång fick dra upp henne ur karet. Hon klarade inte att ta sig upp själv den gången. Arbetsterapeuten och en man, som skulle bygga om badrummet, kom upp till mamma för att se hur det skulle kunna göras. Men se det gick inte alls. Mamma steg demonstrativt ner i karet FYRA gånger och lade sig till sist raklång på botten och visade hur hon låg när hon badade. Bara nästippen och ögonen fanns ovanför vattnet, berättade hon. De skrattade högt och arbetsterapeuten  hade aldrig sett dess like. Hon fick en riktigt energikick, sa hon glatt när hon tog adjö.

Mamma o pappa för några somrar sedan

Mamma väcker oss varje morgon med sången God Morgon av Sigge Furst, när vi är där och hälsar på. Och frukosten är klar, säger hon. Mamma har inget bra minne men hon minns att vi bestämde kvällen före att vi skulle äta frukost klockan nio. Det är konstigt det där med minnet. En del minns hon och en del frågar hon om tio gånger och minns ändå inte. Det sägs att äldre har bättre minne bakåt i tiden. Men jag kan inte se att det är så. Då saknar jag pappa. Det är idag precis tre år sedan han gick bort. Han skulle bli 99 år nu i mars. Pappa hade ett superbra minne. Han var en riktigt spelevink, en liten buspojke ända in till slutet. Det är inte kul att sitta med minnena utan mamma och pappa. Det där med släktforskning blir inte lika roligt att börja med längre nu. Som väl är har jag en hel drös med syskon att dela allt med och ett drygt trettiotal kusiner.
Mamma tränar fortfarande på cykeln som står i rummet framför tv´n. Hon har inga planer på att flytta hemifrån. Alla trapporna i trevåningshuset som hon bor i är bara nyttig träning, säger hon. Och med fem besök alla dagar av personal från hemtjänsten så trivs hon bra hemma.