Tänk så olika kroppen kan vara. Igår var jag ett vrak. Trött, trött och trött hela dagen. Jag lyckades genomföra morgonträningen och äta frukost och sedan var det vila med GP. Att bädda rent i sängarna var ett stort företag och jag måste ta flera pauser under tiden.

Kleopatra – Nilens dotter av Margaret George

Jag läste nästan ut hela boken om Kleopatra och tog ett par sovpauser in emellan. Kroppen är verkligen ett stort mysterium. Jag hade förkylningen kvar men den var på avtagande. Var det kanske ett litet skov jag hade. Det är inte helt ovanligt att det blir skov efter att jag varit sjuk eller att jag överansträngt mig. Skoven visar sig ofta numera när jag kommit in i sekundärstadiet med kraftig trötthet som går över efter ett par dagar. Det gäller att lyssna till kroppen säger man, men det blir så tjatigt. Man blir som en hypokondriker. Kanske är det det, eller kanske är det det. Ta hänsyn, ta hänsyn. Det sätter sig på humöret att hela tiden ta hänsyn.

”Pinngrupp”-träningen från Vintersol

Jag skulle vilja slänga av mig den där hänsynsöverrocken och sprattla ut i solskenet. Men, men, det där med sprattlandet får bli i nästa liv.
I morse fick jag med min käraste på morgonträningen. Jag vill ju inte att han skall bli som värmländskan sa: ”Di göbbera, di blir så gamle di”. Hur ofta ser man inte ”göbbera” komma struttande med korta steg och lite framåtlutad rygg. Sedan behövs det inte mycket förrän vårens trädgårdsarbete gjort ryggen obrukbar om den inte tränats före. Så nu sätter vi igång med morgonträning varje morgon – båda två. Jag har fått ordning på musiken också nu och pallarna är inköpta. Sedan är det bara att skruva isär biljardköerna och köra igång efter programmet som jag fick med mig från Vintersol. Det gäller att få in rutinerna. Inget får störa på morgonen och en stund på eftermiddagen/kvällen för då är det kört. Men i takt med att kroppen känns bättre så ökar också behovet. Det tar bara fjorton dagar så känns det tydligt. Kom igång du också. Hör av dig så skickar jag programmet.