Jag får en hel del kommentarer per mail eller i min blogg. Det är jättekul och jag är så himla glad att ni läsare hör av er. Det gör att jag känner att jag skriver även för andra och att ni förhoppningsvis gillar att läsa det jag skriver. Jag fick ett mail angående mitt jobb som jag gärna vill dela med mig av. Så här svarade jag:

Jag jobbar 4 timmar alla veckans vardagar. Tro det eller ej , men jag känner att det är ganska mycket att jobba varje dag. Jag blir trött. Men det är roligt att se hur kapporna växer fram.
___________________________________
Min vän svarade:
Kan tänka  mig att det är jobbigt att arbeta varje dag o sen skulle det inte förvåna  mig om sitter du mer än 4 timmar själv…. Svårt att sluta när man har jobbet hemma……Du måtte  vara arbetsnarkoman som jobbar trots att du är pensionär…..
____________________________________

Tja arbetsnarkoman är jag kanske lite, men mest beror det på att jag inte vill tänka på min sjukdom. Det gör jag alltför ofta när jag inte har något roligt, som upptar mina tankar. Solen skiner och jag kan inte göra mig nytta av det för då blir jag varm. Jag kan inte gå. Då kan jag inte göra allt det som andra gör utomhus. Att gå och bada ser jag också som ett stort företag. Det är långt att gå till badet från bilen. Jag kan ta elmoppen fram till trapporna men sedan blir det besvärligt med alla stenarna. Dessutom känns det som elstötar när jag går i det kalla vattnet för mina nervtrådar verkar sitta utanpå och reagerar jättestarkt. Att åka in till stan och handla, då måste jag ha med mig hjälp för att lyfta ur elmoppen ur bilen. Ja det är ingen ände på allt som jag inte kan göra. Då är det bättre att sitta här hemma och tycka att det är kul att sy, för det tycker jag verkligen. Visst saknar jag ibland allt det där roliga som jag inte kan göra. Men jag försöker att tänka bort det. Det gäller bara att fokusera rätt och det lyckas jag med nästan alla dagar.

Ni är hjärtligt välkomna att  skriva kommentarer.