Efter en enkel frukost med kaffe och goa nybakade brödet for jag iväg till VSA. Jag hade packat in målargrejer och de två tavlorna som jag skulle göra klara.

På väg – långt bort

Det är en stor lycka att få komma ner till ateljén. Man riktigt känner hur energin flödar när man kommer innanför dörren. Jag packar upp och ställer allt i ordning för dagens jobb. Jag tyckte faktiskt att det var ganska bra det jag redan gjort. Men så ville jag veta vad Natalia tyckte och då blev det en hel del ändringar. Jag är inte helt säker på att jag tycker att det blev bättre efter att jag följt Natalias råd. Hon tyckte målningen var för kall och ville att jag skulle göra lite varmare bild genom att måla bruna skuggor. Så det gjorde jag, men om jag skall vara riktigt ärlig tycker jag inte det blev bättre. Jag gillar det knäppa. Det behöver inte se ut som i verkligheten. Men jag har bestämt mig för att följa proffsens råd tills jag lärt mig måla ordentligt. Sedan kan jag bestämma själv hur jag vill ha det. Det är säkert så som de stora konstnärerna har gjort efter sin utbildning.

Chagal med sina egenheter och Picassomed sina knäppa bilder. Inget är som i verkligheten. Jag kanske aldrig kommer dithän, men det gör inget.

På väg-Långt bort    akryl                     Pris: 4.000:-

Jag har roligt längs vägen och det ju inte målet som är meningen med måleriet. Jag kan ju leva på min pension och det kunde ju Chagall och Picasso också för båda blev nära 100 år gamla. Blir jag lika gammal, som de blev så har jag drygt 25 år kvar att måla. På den tiden borde jag också kunna skaffa mig en hel del egenheter. Och jag lovar, då blir det inte mycket som kommer att se ut som i verkligheten. Så här blev min målning efter fyra timmars merarbete.