Regissör utan begränsningar

Jag äter frukost och läser i GP om Hans Sjöberg – regissör utan begränsningar. Jag blir jätteglad. Det är en fin artikel.

Hans Sjöberg i Göteborgs-Posten 2014.03.21

Hans Sjöberg i Göteborgs-Posten 2014.03.21

Jag minns när Hans var nykommen till Göteborg. Han skulle ha en kurs i dramaskrivning på VSA. Det ville jag lära mig. Vi hade Alaska då och jag ville skriva en pjäs om Hilma och Alaska. Någon pjäs har det hittills inte blivit. Inte heller den där filmen som jag tänkt göra så länge. Vi fick inte bidragen vi sökte och tiden räcker liksom inte till. Vi har massor av material liggande om Alaska, så någon gång blir det nog en film.

Skuggor 2010

Skuggor 2010

Jag ramlade in i Hans värld. Som gammal revisor fick jag givetvis ta hand bokföringen för den lilla teaterföreningen Kattma (www,teaterkattma.se). Jag har deltagit i flera föreställningar som Hans skrivit sedan han flyttade till Göteborg. ”Teater Sensommar” var den första där jag var värdshusföreståndarinna. Sedan kom ”Skuggor”, sedan ”Bländade-om två systrar” och därefter gatuteatern ”Nyckeln till frihet”, med första scenen vid Kopparmärra, den andra vid Brunnsparken och den tredje och sista vid Harry Hjörnes plats. I föreställningen ”Allting finns” skötte jag bara biljettförsäljningen och hade nog tänkt att nu får det vara nog med teater för min del. Ända tills Hans ringde och ville ha mig med i ”Alla har fel”. Ok då, jag tar en pytteliten roll. Det är

Gatuteatern Nyckeln till frihet

Gatuteatern Nyckeln till frihet

bara det att man måste vara med på repetitionerna ändå. Ingår man i ett team så fordras det att alla är med för att allt skall funka. Jag måste ändå säga, att det var bra att jag sa ja till den här föreställningen. Det har varit en lärorik tid att få umgås med så många unga rörelsehindrade ungdomar. Jag har lärt mig att man kan leva ett bra liv även som funktionsnedsatt. Livet ser inte likadant ut för alla. Var och en måste hitta sin egen väg och sin egen värld. Jag har lärt mig att hitta min väg och min värld. Där passar jag in och där kan jag göra allt det där som jag gillar allra bäst. Då blir livet så där buskul att leva – trots begränsningar.