Bakruset hade gått över. Jag vaknade pigg och glad och kände mig lika mycket på G som vanligt när jag skall göra något roligt. Men så fort tiden går på morgonen. Alla mattor skulle tas bort och allt som låg framme och som ingen plockat bort efter sig måste bort innan städerskan kommer. Det blev lite rascha när jag kom på det. En snabb frukost och ut genom dörren med träningskläder och yoga mattan och så resväskan med målargrejorna. Jag var sen och körde så snabbt som möjligt till Axel Dahlströms Torg och Axelhuset där yogan hålls. Klockan var några minuter före 10. Jag blev glad över att jag hann i tid. Det är så trist att komma sent. Alla ligger där på sina mattor. Det är helt tyst i rummet där alla bara väntar på att Anette skall starta. Väl uppe finner jag en lapp på dörren där det står: stängt p.g.a sjukdom. Det var inte kul. Jag som skyndat mig så och så blev det inget. Målarkursen startade först klockan 12, men jag bestämmer mig för att åka dit och börja själv.

”Här får alla plats”  150 x 100 cm  Pris 4.200:-

Jag står och jobbar i det stora ljusa rummet precis innanför ytterdörren. Jag har vant mig vid att bli störd nu. Blygheten försvinner mer och mer i takt med att jag tränar. Eftersom mina målningar är så stora så finns det bara där jag får plats. Gissa om jag är mör nu efter fem timmars målande utan paus. Jag är inte bra på att ta paus. När jag väl kommit igång så håller jag på tills jag skall åka hem. Idag hade jag Natalia som stöd. Hon är helt fantastisk. Det är inte mycket hon behöver att säga, men de ord hon säger är perfekt stöd. Jag ser ju själv att något är fel, men har ibland svårt för att se hur jag skall komma dit. När jag åkte hem kände jag mig jättenöjd och superglad. Det blev så himla bra. Och ännu bättre kommer den att bli när den visas tillsammans med de två andra i en triptisch. De förstärker varandra. Det skall bli kul att få visa upp den på Vingen i Amhult på min utställning de två sista veckorna i mars. PUH, det är inte långt dit.