Oj så mycket roligt det finns att göra nu. Är det Fampyran som fått mig till detta? Jag känner en livslust som är helt otrolig. Igår drogs kapp-projektet Cote-Art igång på allvar. En vän, med besvärlig värk och som inte klarat att arbeta utan gått arbetslös en längre tid, skall ha s.k. arbetsträning. Efter att jag blivit godkänd av Arbetsförmedlingen att ta emot henne, så startade resan igår. Det var jättekul att plötsligt få en arbetskompis alla bolla alla idéer med. Jag hade sedan tidigare plockat fram alla tyger som jag haft liggande sedan länge i mina gömmor. Nu ligger de i prydliga travar i glasskåpet.

tyger till kapp-projektet

pappas slipsar

Lätt att hitta och lätt att inspireras av. Min pappas slipsar kom till användning. Det är supermycket att sprätta, men tid har vi. Nu har vår fina veranda kommit till stor användning. Det är verkligen ett pysselrum som heter duga. Ljust och härligt att jobba i. Nu gäller det att fylla almanackan så inget går fel. Jag får inte missa träningen. Den ligger risigt till i sådana här sammanhang. Träningen är inte det allra första jag prioriterar. Men den är nödvändig om jag överhuvudtaget skall klara av att göra allt det där roliga. Balansen var det ju. Den får jag aldrig glömma bort. Vattengympa på måndagar och yoga tisdagar och torsdagar. Tyvärr har mina viktiga promenader fått stryka på foten. Jag måste, måste. Idag, nej det hinner jag nog inte. Jag skall träffa kusinerna på Vingen och visa min utställning och äta lunch med dem. Och så skall jag lämna in några målningar till tryckarn och köpa papper till kappmönstren. Det är så många detaljer som skall till när ett nytt projekt skall köras igång. Kanske kan jag träningsgå i morgon. Nej då är det yogaträningen, så det går inte alls. Ok, det får bli i eftermiddag. En promenad med rollatorn. Pumpstavarna får vänta tills jag känner mig säkrare på balansen.