Vi var i Skåne över helgen och hälsade på släktingar. Jag gillar att hälsa på hos släktingar. Jag brukar säga att släkten är bäst. De här släktingarna är verkligen häftiga. De lämnade Sverige för att få mer ljus. Efter flera års boende på Spaniens sydkust tyckte de att det var för varmt där. De köpte en lägenhet i norra Spanien. Nu har de nog börjat längta hem. De har köpt ytterligare en bostadsrätt – ett litet enplanshus i Skåne. Mitt bland alla sina barn och barnbarn.

välkomna hem kära svägerska och svåger

Huset nere vid Marbella står till salu och hyrs ut tills vidare till turistande och golfande gäster. I lägenheten uppe vid Bilbao skall de bo under vintertid. I april när snön försvunnit från våra breddgrader och solen börjar titta fram återkommer de till Skåne.
Skånebostaden har nyligen färdigställts och när vi anlände i helgen var allt på plats för att ta emot gäster. Min svägerska som nyss fyllt 75 år bjöd på furstlig 3-rättersmiddag på ett jättemysigt litet värdshus. Jag valde Farsdagsmenyen. I den ingick svartsoppa, gås och äppelpaj med vaniljsås.
Efteråt blev vi hembjudna till dottern och hennes familj. De bodde sedan ett år tillbaks i ett supermodernt ritat bostadsrättsköpt litet tvåvåningshus. Deras egna hus blev liksom aldrig färdigrenoverat så de valde att bosätta sig där tills vidare. Vi åt födelsedagstårta och jag fick nöjet att visa mina korta videosnuttar som ligger här på min blogg. Kanske skulle det kunna locka till en Galapagosresa.

Galapagos = sköldpaddsöarna

Jag tycker det är så beundransvärt att människor förändrar och reder sitt bo efter de förutsättningar som livet för med sig. Att inte fastna i de gamla galoscherna och försöka  kämpa sig fram med de förutsättningar som alltid varit. Visst, det är inte alla som orkar. Men det finns de som tror att förändringarna är omöjliga att genomföra bara för att de inte vågar prova på. Går det åt pepparn så går det ju att ändra på det också – även om det blir jobbigt ett tag. Du är en bra förebild, kära svägerska.
Tack för en trevlig helg. Vi kommer gärna och hälsar på var ni än är.

en utblommad cigarr

med hälsning från vår kalla Torslanda-trädgård.

Ja pensionär hette det förr. Det var då man slutade en viss dag på jobbet. Nu vette tusan vad det skall heta för genomsnittsåldern för de som slutar jobba är 64 år, läste jag alldeles nyligen. Dessutom kan man ju jobba och ta ut pension på samma gång. Jag undrar hur de mäter genomsnittsåldern då. Jag blev lite brydd när jag hämtade posten igår och fick mitt första nummer av Veteranen. Herregud, har jag blivit så himla gammal. Så fort det gick. Jag tycker själv att jag passar bättre som 50-åring. Min pappa som är 95 sa att han nog hade blivit gammal när han insåg att han inte längre kan göra allt det där som han vill göra. Men jag kände viss tröst i att Björn Skifs stod på omslaget till pensionärsföreningens tidning

Björn Skifs fyller 65 år i april 2012

och att han åter är kung på Svensktoppen.
Morgonen blev som när man är med barn eller har nyss fått barn. Man ser bara havande kvinnor eller föräldrar med barnvagnar överallt. När jag läste Göteborgsposten till frukosten så såg jag rubriker med pensionärstext tydligare än någonsin. Jag såg artiklar och annonser om Marianne Faithful och Björn J:son Lindh och Janne Schaffer. Alla i min ålder. En artikel handlade om att politikerna öppnar för pensionsreform och fler unga förtidspensioneras. Jag läste också att ”Utmaningen är att det idag går tre arbetstagare på en pensionär”. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Jag hoppas att de flesta av oss 40-talister har sparat i ladorna så vi kan klara oss tiden ut utan att belasta våra barn och barnbarn alltför mycket. För vi är många. Jag tycker det är 40-talister överallt, Rolling Stones, Benny Andersson, Dolly Parton, Freddy Mercury och Rod Stuart, ja, listan kan göras lång över de vi fortfarande lyssnar till i musikens värld.  Ja det är mycket att fundera över när man som jag hamnat på åldersstrecket för pension (fast det väl inte längre är 65). Men en sak är klar, och jag citerar Marianne Failthful: ”fördelen med att bli äldre är att man kan utgå allt mer från sig själv, sina egna tankar och känslor”. Tänk det gör jag alla dagar som jag skriver i min blogg också.

Idag skulle vi måla våra symboler föreslog Alina på målarkursen. Det är inte så lätt att tänka så. Vad har jag för symboler. Vilka symboler har du i livet? Vi resonerade och försökte att uttrycka oss enligt Alinas instruktioner. Hon vägledde oss genom frågor om hur vi såg på oss själva och ex vilket djur eller annat som vi tänkte på. Usch det var knivigt. Jag bestämde mig för att solen betydde mycket i mitt liv och så naturligtvis kycklingen som jag lärde mig att måla av pappa redan när jag var mycket liten. Det var fint tyckte Alina, min speciella stil sa hon på sitt positiva entusiasmerande glada sätt. Så här blev det

mina symboler: solen och kycklingen

Jag vet inte om jag kan instämma, men hennes entusiasm smittar av sig, så jag skall fortsätta öva. Kanske kan jag bli en ny sorts Chagall om jag bara övar riktigt ordentligt. Alina målar två målningar per vecka. Skall jag bli nå´t så får jag nog ligga i.
Så här ser Alinas målningar ut. Jag måste säga att de verkligen ÄR Alina

Akrylmålning av Alina Witwitzka

Hela ateljén är fylld av hennes målningar. De är lika men alla så olika. Man ser nya detaljer överallt och blir jätteglad. Tack Alina.

Styrelsemötet på Teater Kattma på tisdagskvällen blev ett givande möte. Vi diskuterade genomförandet av den kommande föreställningen ”Bländade”, som kommer att ha premiär till våren, närmare bestämt den 24 mars 2012 på Teater Sesam i Göteborg. Manus för föreställningen, med deadline den 1 januari 2012,  skrivs och regisseras som vanligt av allas vår manusförfattare och regissör Hans Sjöberg

Hans Sjöberg och Marie Anthony under repetionerna av "Skuggor"

se Hans egen beskrivning av den nya föreställningen på face book. Projektet finansieras genom bidrag bl.a. från VG regionen. Naturligtvis är det Hans som skrivit och regisserat de tidigare föreställningar som jag deltagit i.

ur teaterföreställningen "Skuggor"

Workshops pågår och repetitionerna kommer att starta den 20 februari och fortsätta fram till publikrepetitionen den 22 mars och genrepet den 23 mars med premiär den 24 mars. Naturligtvis är alla, som redan nu vet att ni vill komma och se oss spela i teaterföreställningen ”Bländade”, hjärtligt välkomna att höra av er till mig. Biljetterna kommer att släppas i februari. Teater Kattmas hemsida kommer att arbetas fram med alla uppgifter och också med foton tagna under repetitionerna. Det får ni titta på inom kort.
Vi diskuterade också kommande projekt. Bl.a en filmidé och en teaterföreställning med korta scener och fakta baserade på Hans fantastiskt ”braiga” bok om tillgänglighet som kommer ut inom de närmaste veckorna.  Boken heter ”Lathund för tillgänglighet – Om mötet mellan arrangemang och personer med funktionsnedsättning”.  Det är många som borde ta del av den boken och som jag också hoppas kommer att se den kommande teaterföreställningen.

ur föresällningen "Skuggor"

Jag hörde på radion härom dagen att en reporter tyckte att det bara var grått runt omkring oss nu för tiden.

bild från sängkanten

Jag tycker ändå att SVT fått ett riktigt fint hus nere vid älvstranden nu, så de kan ju inte behöva klaga. Är det någon mer som saknar färger så vill jag, som älskar himlabilder visa några från min värld hemma i Torslanda och jag hoppas att reportern också tar del av mina bilder. Du kan titta på bilderna i större format om du bara klickar på bilden

norrsken i Torslanda

nej, det är inte Torslandaskolan som brinner

utsikt från altanfönstret där hemma

eldflammande himmelsvägnorrsken i Torslanda

Igår var jag på nytt besök hos Sophie.  www.jadepoints.se. Det var den fjärde gången jag fick akupunktur. Jag tycker det verkar som om hon lyckas få bukt med nervryckningarna. De kommer bara lite varje natt och försvinner efter några korta stretchrörelser. Hon säger att nerverna och musklerna har klumpat ihop sig. Hon använder de orden ”klumpat ihop sig” men är inte helt säker på att det är den rätta översättningen från kinesiskan. Hon måste få igång hela systemet med nerver och muskler säger hon. De skall röra sig fritt och ha rätt balans som Yin och Yang.

yin och yang

Och så skall jag se till att nerverna har det varmt. Jag skall helst ta ett varmt bad på kvällen innan jag lägger mig och naturligtvis ha långkalsongerna på, både på dagen och på natten.

min egentillverkade blomma

I natt sov jag gott hela natten – helt fantastiskt. Jag tror hon lyckas att ta bort nervryckningarna, men jag vågar inte ropa hej ännu. Efter 7 års ryckningar och efter att ha provat fyra olika sorters piller från Sahlgrenska, utskrivna av den etablerade eliten, så kan jag, uppväxt med skolmedicinen sedan barnsben,  inte riktigt ta till mig sådant hokuspokus som akupunktur och kranio sakral terapi. Kanske skall vi västerlänningar börja tänka om? Vad tycker alla ni andra?

Vi bjöd in ett helt gäng vid invigningen av verandan eller orangeriet som Göran helst vill kalla det. Alla växterna hade kommit på plats

nya verandan

och biljardbordet och fikaplatsen. Vi invigde med god 3-rätters på hemodlade rödbetor med getost och baconströssel, viltgryta på rådjur och älg och blåbärspannacotta till efterrätt. Det blev ett perfekt energitillskott till de arbetsuppgifter som väntade senare på kvällen. Alla, om två och två fick i uppgift att måla ett konstverk. Stora protester bröt ut från flera – det kan vi inte. Men vi tog Alina Witwitzkas intuitiva målningsinstruktioner till hjälp. Uppgiften var att måla en katt, en bil, ett hus, en båt, fågel, människa, blomma och ett träd. Med liv och lust tog de sig an arbetet

Britta och Stickan i full gång med att färdigställa sitt konstverk

Vi använde oss av pastellkritor som kan förstärkas med vatten eller akrylfärg. Så här fantastiskt blev det

konstverk från invigningen

Efteråt analyserade vi konstverken med lantpaté och rödvin som tilltugg.
Så nu är orangeriet eller verandan ordentligt invigd.

Vet du vad Kranio Sakral terapi är? Det visste inte jag heller och frågan är om jag förstår ens nu. Jag känner mig som ett stort frågetecken efter gårdagens behandling. Det är den andra behandlingen jag fått och jag är lika fundersam fortfarande. Jag kommer in i tysta lokaler, jag tar av mig ytterkläderna och efter en stund lägger jag mig på rygg på en brits med alla kläder på. De två bröderna Tranberg skall utföra den 4-händiga Kranio Sakrala terapin för att som de tror kunna få ordning på mina nerver i vänster ben som inte vill vara stilla. Den ene brodern Christer träffar jag för första gången. Han frågar bl.a. hur det känns efter förra gången när jag var här en månad tidigare och jag svarar att det är ingen skillnad.

egentillverkat smycke "

Nu börjar behandlingen. Christer sitter på en stol vid min huvudända, håller sina båda händer bakom och vid sidorna av huvudet. Jag känner knappt att han vidrör. Efter en stund kommer Jörgen, den andre brodern, och sätter sig vid sidan av britsen. Han stoppar in sina händer under bäckenet i några minuter och ändrar sedan läge, bara lite och efter hand ännu lite högre upp under axeln. Så sitter de och så ligger jag under en lång stund, kanske en dryg halvtimma. Sedan säger Jörgen att nu har de gått igenom hela kroppen ordentligt så jag kan resa mig upp. Jag är jättegäspig och känner mig tung i huvudet. Han förklarar att  han inte är säker, men att han nog skulle behöva lite mera tid för att se om de verkligen kan hjälpa mig. Jag får en ny tid om en månad. Jag betalar mina 800:- och går.

egentillverkat smycke  ”mitt Afrika”

 Efteråt är jag fortfarande trött och huvudet vill inte ge med sig. Det är nu en ny dag och jag är lika trött och huvudet vill helst vila. Kan det vara den KranioSakrala terapin?
Jag håller på med så mycket märkvärdigheter nu. Det är KranioSakral terapi, Akupunktur och Qigong som kompletteras av Intuitiv målning.
Det enda jag vill är att bli av med nervryckningarna i vänsterbenet och att kunna lära mig en teknik för kunna måla enklare. Jag förstår att Rom inte byggdes på en dag men visst är det irriterande att allt skall behöva ta så lång tid. Nu är ju verandan klar och väntar på att jag skall ta ut staffliet. Vi skall ha invigning av verandan i morgon lördag. Sedan är det väl bara att börja träna. Någon Chagall blir jag väl inte utan träning misstänker jag. Och hur det går med mina nerver i vänsterbenet återstår att se. Häng gärna med i utvecklingen!

Ni har väl inte missat att gå in på Videobloggarna och titta på mina kortfilmer. Jag försöker beta av den ena efter den andra, men det tar så vansinnigt mycket tid. Men tid har vi ju, vi pensionärer och det är en fantastiskt rolig sysselsättning. Att förminska en film från ett par timmar till 3 minuter kan ta upp emot ett par veckor. Man orkar inte sitta och hålla på med det mer än några timmar då och då. Det är ett gediget pyssel med mycket smådetaljer som skall komma på plats. Det besvärligaste är att välja bort. Känslomässigt vill man ha kvar en mängd filmsnuttar, men det får man lägga åt sidan. Allt för tittarnas skull. Den långa filmen har Göran och jag kvar här för oss själva. Den är ingen annan som orkar se utan att somna i soffan. Det unnar jag er inte att behöva stå ut med. Håll till godo med småsnuttandet.

Vet du vad inkontinens är? Så bra för dig att du inte vet det, för då slipper du allt besvär med vad inkontinens innebär. Det är gräsligt. Så här står det om urininkontinens på Vårdguidens hemsida:
”Neurogen blåsstörning
Vid neurogen inkontinens kan det läcka urin när som helst oavsett om du rör på dig eller är stilla. Det kan vara en liten mängd urin eller en större som kommer. Besvären kan variera från att man ofta blir kissnödig till att man blir tvingande kissnödig och inte kan hålla sig tills man kommer in på toaletten.”
Toaletterna finns alltid för långt bort. Ibland måste jag åka tillbaka hem för att jag kissat ner mig. Jag har ringt till vårdcentralen idag för att få större storlek på inkontinensskyddet/bindorna. Det blev liksom lite för mycket för mig idag. Först var jag på silversmidet på förmiddagen. På toalettdörren hängde en lapp där det stod: avloppet ur funktion – använd inte toaletten. Jag tänkte när jag drack kaffet, som en av deltagarna haft med sig, att det här går nog åt pepparn. Och det gjorde det. Jag åkte hem med Maggan och så långt gick det bra, men sedan när jag skulle gå ur bilen här hemma var det kört. Det gick inte att hålla igen, så byxorna fick bytas. Efter lunchen åkte jag till Bauhaus för att köpa stenplattor till verandan. Gissa om det är kul att jättekissenödig stå och diskutera med en mycket hjälpsam man om hur många stenplattor som behövdes och hur de skulle sättas fast. Betonggolvet skulle tvättas först och så behövdes fix och en spade. Jag hade lite svårt att koncentrera mig för jag tänkte mest på var närmaste toalett fanns. Han hjälpte mig att lägga allt på en vagn, som blev så tung så jag fick verkligen ta i för att dra den till kassorna. Gissa om det går att hålla sig när man tar i för kung och fosterland för att först baxa fram vagnen till kassan och sedan lyfta alla stenplattorna in i bagaget i bilen. Så skall vagnen ställas på plats och tiokronan tas ur och tillbaka till bilen. Det gick inte för mig heller. Ytterligare ett par byxor hamnade i tvättkorgen. Åtskilliga gånger har jag parkerat bilen bakom någonstans och öppnat både bak- och framdörren som skydd så ingen skall se mig och satt mig där emellan och tankat ur och åtskilliga gånger har jag gömt mig bakom buskage. Det värsta jag varit med om var när jag var tvungen att kissa i blöjan och byta den i en provhytt. Då gäller det att ha en platspåse i handväskan. Jag tänker på alla damer i Japan som alltid har med sig en anpassad plastburk. Där är trångt och köerna i bilen kan ta timmar. Så har jag det också. Det är alltid för lite tid och det blir alltid för bråttom. Toaletterna är alldeles för få i Göteborg och kostar alltid pengar. Vem går alltid med femmor  i fickan – det gör jag. PUH! Finns det botemedel för att få signalsystemet att funka som det ska? Berätta det för mig!!!!!