Ni har väl inte missat att gå in på Videobloggarna och titta på mina kortfilmer. Jag försöker beta av den ena efter den andra, men det tar så vansinnigt mycket tid. Men tid har vi ju, vi pensionärer och det är en fantastiskt rolig sysselsättning. Att förminska en film från ett par timmar till 3 minuter kan ta upp emot ett par veckor. Man orkar inte sitta och hålla på med det mer än några timmar då och då. Det är ett gediget pyssel med mycket smådetaljer som skall komma på plats. Det besvärligaste är att välja bort. Känslomässigt vill man ha kvar en mängd filmsnuttar, men det får man lägga åt sidan. Allt för tittarnas skull. Den långa filmen har Göran och jag kvar här för oss själva. Den är ingen annan som orkar se utan att somna i soffan. Det unnar jag er inte att behöva stå ut med. Håll till godo med småsnuttandet.