Det är mycket diskussioner om sjukvården nu för tiden. Gamlingar som inte tas om hand, som lämnas utan mat eller utan bytt blöja.

Galapagos: en övergiven Fregatthanne som gett upp hoppet

Det är många år sedan jag började fantisera om mitt eget ålderdomshem. Jag minns att jag såg en film med Julia Caesar en gång för länge sedan. Hon var barsk boss och bodde på ett sommarhem dit de åkte med båt. Jag minns inte nu vad det hette. Då när jag såg filmen tänkte jag att ett sånt hem vill jag bo på när jag blir gammal. Alla var tillsammans.

Jag växte upp i ett storhushåll. Min mammas syster var gift med pappas bror. Vi bodde alla i samma hus, i var sin våning. När mamma hade mat som jag inte gillade och gick jag upp till moster Berta. Hon bakade mycket godare wienerbröd.
Så jag är van att bo i storhushåll.

Många av mina vänner känner säkert till mina drömmar om ett storhushåll på ålderns höst. Jag har många gånger fantiserat om ett hem som alla skall äga, alla skall ta de viktiga beslut om vad som skall göras. Alla skall ha sitt eget krypin, med egna möbler och egna minnen. Alla skall hjälpa till med den kraft och kunnighet som de har.

Blue Boobies på Galapagos

Jag vet inte när klockan är slagen för att göra slag i saken, men jag känner lite att den tiden närmar sig med stormsteg.