Vi bjöd in ett helt gäng vid invigningen av verandan eller orangeriet som Göran helst vill kalla det. Alla växterna hade kommit på plats
och biljardbordet och fikaplatsen. Vi invigde med god 3-rätters på hemodlade rödbetor med getost och baconströssel, viltgryta på rådjur och älg och blåbärspannacotta till efterrätt. Det blev ett perfekt energitillskott till de arbetsuppgifter som väntade senare på kvällen. Alla, om två och två fick i uppgift att måla ett konstverk. Stora protester bröt ut från flera – det kan vi inte. Men vi tog Alina Witwitzkas intuitiva målningsinstruktioner till hjälp. Uppgiften var att måla en katt, en bil, ett hus, en båt, fågel, människa, blomma och ett träd. Med liv och lust tog de sig an arbetet
Vi använde oss av pastellkritor som kan förstärkas med vatten eller akrylfärg. Så här fantastiskt blev det
Efteråt analyserade vi konstverken med lantpaté och rödvin som tilltugg.
Så nu är orangeriet eller verandan ordentligt invigd.
Oj, vad himla fint ni har fått!!! För att inte prata om dom fantastiska konstverken!
Kram på dig
Ja nästa vända blir det nog vernissage. Du är hjärtligt välkommen. Glöm inte att gratta Junie idag
Ja visst blev det bra. Ni är välkomna att hälsa på när det passar. Det var jättekul att du o Junie var med förra gången. Må så gott//BM
Det ser ut som ni hade det riktigt trevligt. Orangeriet, verandan, uterummet eller numera kanske nya namnet blir ”Ateljén”.
Trevlig helg på er!
// Tony
Tja det är kanske att ta i just nu att kalla det ateljen. Idag sitter jag där och filar på ett silversmycke, så det kan heta verkstan också. Kärt barn har många namn. Vad heter ert rum? Ha de själva och många kramar /mamma
Mycket fint, både orangeriet och tavlorna. Och bloggen är otrolig, du är nog den mest högteknologiska moster i hela världen.
Ta väl hand om er!
Fredrik
Så kul att du skriver, jättekul. Jag är nog inte så högteknologisk egentligen men jag kämpar mig fram och tycker det är buskul. Jag tycker det är roligt att skriva för er yngre också, så ni förstår vad som väntas i framtiden. Det blir en många års berättelse av en gammal moster och hur hon har det. Det är roligt om du följer med på vägen. Jag skall tänka på dig där nere i Paris när jag skriver. Ta väl hand om dig, du med