Varje onsdag går jag på målarkurs på Art College på Folkuniversitetet. Från kvart i tio till kvart över tre med en timmas lunch. Kursen heter ”Fritt måleri”.

Det är inte ett dugg fritt måleri. Den första onsdagen fick vi i uppgift att välja ut en bild av en konstnär. Jag valde Madonnan av Edvard Munck. Den blev inte lika fridfull som Muncks madonna kan jag säga.
Sedan fick vi en ny uppgift. Samma där. Vi fick välja ur en hög bilder som låg på bordet. Några av oss grymtade över att vi trott att det skulle vara en kurs för fritt måleri. Vi fick veta att man upptäckt att titeln varit vilseledande och kommer att ändra det nästa termin. Ok nu hade jag accepterat. Kursen var ju redan betald och alltid lär man sig något som kan vara bra att kunna. Det är inte så enkelt som jag trott att få till färgerna precis så som på bilden man målar av. Och alla skuggor som man tror är så självklara är ju supersvåra att få tillräckligt mörka.
I onsdags fick vi en överraskning. Det kom in en stilig tjugoårig vältränad vacker kille. Han skulle stå modell för oss hela dagen. Skynket han hade på sig föll till golvet och så stod han där alldeles naken. Jag har aldrig förr granskat en naken människa så noggrant. Det var ovant i början men jag vande mig snart. Fortfarande tycker jag det är lite förmätet av oss att en kraftfull yngling skall stå där uppställd för att vi skall måla av honom. En kvinna sa att det är studerande som får lön enligt facket. Det lugnade mig lite. Jag blev lite stolt ändå när jag kom till julutställningen och fick se att magistern hängt upp just min målning.

Strandverket konstutställning i Marstrand

Vi läste i GP att det var utställning på Strandverket i Marstrand. Så vi drog dit. Jag vill så gärna lära av proffsen. Jag vill se hur de målar för att kunna bli så kända. Alla de som visades upp på utställningen hade gått på Valands konstskola mellan åren 1984-2014, alltså under 30 år. Där var Ernst Billgren och hans förra fru Helen, Lars Lerin, Anna Pärsson som nu är rektor för Domens konstskola, Maurits Ylitalo och en mängd andra mer eller mindre för mig kända konstnärer. Men usch så besviken jag ofta blir när jag kommer till samlingsutställningar. Här var det inte mycket som var vackert att se på. Kan det vara så att om man är tillräckligt känd så kan man nöja sig med att visa upp vilket skräp som helst. Jag minns min gamla väninnas och mina gräl för många år sedan om vad som var konst. Hon var konstnär. Jag var revisor. Visst kan man tycka då att hon vet bäst. Men är det inte ändå betraktarens öga som avgör vad som är fint och inte fint. Det är väl som med vin. Allt vin är inte gott bara för att det är vin. Och allt vin kommer från vindruvor.
Jag kämpar verkligen för att lära mig att måla. När jag nu dessutom får sitta och teckna av en naken man och tar det på riktigt allvar och försöker få det att likna honom så mycket som möjligt, då tycker jag det är taskigt att proffsen skall få krafsa ner lite färgkludd och låtsas att det är bra konst som folk betalar mängder med pengar för.

Konstverk av Stina Wollter

Så idag gjorde vi ett nytt försök. Jag vill ju få entusiasm från andra och se konst som jag gillar. Jag såg ut fyra stycken utställningar som fanns utannonserade i GP. Däribland var det Stina Wollter. Jag hade för ett par år sedan anmält mig till en målarkurs i Gerlesborg där hon skulle vara lärare. Tyvärr var kursen fullbelagd. Men nu ville jag se hur hon målade. Å det är skönt att komma till en utställning där man tagit jobbet på allvar. Det är underhållning för oss tittare. Varför skall annars utställningarna finnas till.

Stina Wollter

Vi åkte vidare till nästa som var  Olle Skagerfors.

Målning av Olof Skagerfors

Skagerfors målningar av gamla fyllisar är fantastiskt fina. Så skulle jag gärna försöka måla. Kanske skall jag välja hans bild att måla av när magistern kommer med sin hög av bilder nästa gång.

Show på kryssningsfartyget Fantacy

Det ena arrangemanget avlöser det andra. Jag hann väl knappt hem från Paris förrän jag blev bjuden på en båttur med det 10 våningar höga kryssfartyget Fantacy. Vi åkte från Strömstad efter frukost med elmoppen instuvad i bagaget tillsammans med resväskor fyllda med kläder för promenad i Kiel och för kvällssupé och show på båten. Båten gick ut från Oslo tidig eftermiddag.

Utsikt över hamnutloppet från 10 våningen

Min syster hade beställt bord längst fram med utsikt över hamnutloppet. En champagneflaska fanns placerad i en ishink mitt på bordet. Vi lyfte glasen och de gratulerade mig och välkomnade mig till ett lite försenat födelsedagsfirande. Vädret utanför fönsterrutorna var väl inte det mest perfekta. Det var jämngrått. Vi såg ändå all bebyggelse längs stränderna. Tänk så skönt att vi har allemansrätten och stränga regler för att inte alla strandkanter skall bli förbjuden mark. Jag minns en gång för drygt 25 år sedan då jag blev medbjuden på en liknande båttur ut från Oslos hamn. En av mina norska revisorskollegor berättade att här fanns ingen möjlighet någonstans att gå i land. Alla mark var privatägd. Han pekade ut den enda strand där allmänheten kunde gå i land och bada.
Det var mysiga två dygn med god mat och dryck, träning på gymmet med bubbelbad, promenad i ett julpyntat Kiel, shopping i butikerna på båten och fantastiskt sällskap av man, syster och svåger.

Skara i juleskrud

Jag packade om innehållet i resväskan. En vän väntade vid Nöjds kondis. Vi skulle köra till Skara. Det var bokcirkeln som skulle träffas där. Varje månad samlas vi och diskuterar det senaste vi läst, äter gott och småpratar om allt som händer oss i livet. Vi är sex väninnor som känt varandra i upp emot 40 år. Bara en av oss är ”riktig” göteborgare. Vi har följts åt genom år som fyllts av skilsmässor, bröllop, barnafödslar, dödsfall och allt som händer i livet.

Delning av notan vid köksbordet

Nu skall vi träffas i Skara i två dagar. Det var inte många minuters tystnad. Från första stund delade vi våra åsikter. Och de är inte alltid lika. Så här efteråt känner jag stor glädje över att ha mött dessa vänner.

Jag fick med mig en fin pelargon hem till Göran från värdinnan. Alla ville ha en avknoppning från den nästa sommar. Vi får väl se hur det blir med det.
Jag kom hem frampå eftermiddagen. Blomman placerades mitt på farsdagsbordet.

Pelargonium interspecific ´Caliente Pink´.

Barnen och barnbarnen skulle snart komma på middag. Jag har en duktig kock hemma och behöver inte ha dåligt samvete för att komma hem bara ett par timmar före gästerna skall anlända. Jag står och går så dåligt nu så jag är inte till särskilt mycket hjälp i köket. Skall jag laga mat så måste det förberedas i så pass god tid att jag hinner vila mig. Därför planerar jag mat som passar att förberedas redan dagen före. Dukningen gör jag också dagen före. Sedan blir det inte så mycket arbete under kalasdagen. Då kan jag vara glad och pigg när gästerna kommer innanför dörren.