Livet är en kamp

Nu var jag tvungen att ringa till Slottsskogens sjukgymnastik och meddela att jag inte kommer i morgon. Trist. Jag har haft träningsövningarna liggande framför mig på skrivbordet alla dagar i ett par månader utan att ha utfört en enda.
Det är besvärligt det där med träning. Man måste vara så himla ihärdig och framför allt motiverad. Så motiverad att man väljer bort allt annat kul. I mitt fall så orkar jag inte båda. Men om jag tänker efter riktigt ordentligt så orkar jag inte med det där roliga just för att jag inte tränar. Det blir en ond cirkel. Till slut så sitter jag nog bara där och tycker synd om mig själv. Det blir bedrövligt både för omgivningen och för mig själv.
Jag måste tyvärr minska på det där roliga som jag håller på med just. Jag hörde en läkare i P4 säga att man inte som kvinna skall ha över 80 cm i midjemått. Det har ingen betydelse om man är kraftigt bygd eller har något annat att skylla på. 80 cm är vad som gäller. Jag mätte min midja till 89 cm. Det var två veckor sedan. Nu mäter jag varje dag och idag var jag nere på 87 cm. Vågen på vattengympan, som jag var på i torsdags, visade hela 55,5 kg. Så mycket har jag aldrig vägt i mitt liv. Det är fem kilo för mycket. Eftersom jag bara är 152 cm lång så syns det så snabbt att jag blivit tjock. Allt sitter på magen tycker jag. Eftersom jag ser mig varje dag så kan jag inte se att något lagt sig i ansiktet. Ja rynkor naturligtvis men det beror ju bara på att jag har roligt och skrattar. Det är ok. Men skulle jag se tjock ut även i ansiktet så är det riktigt allvarligt.
Jag kämpar med att hitta mat som jag skulle kunna gå ner i vikt av. Jo jag vet, äta mindre. Men det tycker jag att jag gör. På små tallrikar. Men nu måste jag ta nästa steg. Det finns så många olika varianter att välja på. 5:2 eller 6:1 eller 12:6 eller stenålders eller LCHF eller piller eller dryck? Alla vet bäst utifrån sin egen metod.
Jag skall fundera över det där. Idag har jag börjat dagen med en tallrik havregrynsgröt med mellanmjölk och sockerfritt äppelmos, ett kokt ägg, en liten surdegsmacka med ost och en kopp kaffe. Jag vet i alla fall att det inte överensstämmer med LCHF. Jag har läst på hos kostdoktorn.
Klockan halv 12 ger jag mig iväg till Hälsa i kubik i Mölndal för att träna. Det är en bra början. Nu har jag som mål att göra slut på tio-kortet före jul. Tio-kortet som jag köpte före sommaren och som jag skulle gjort slut på för länge sedan.
Livet är en kamp – i alla fall när man blivit äldre och inbillar sig att det skall vara lika kul som förr.