Ja det blev för mycket firande – som vanligt. Men det är det värt. När man har MS vill man ofta så mycket mer än vad kroppen klarar av. Jo det gäller väl många, men det är nåt särskilt när man har MS. Man tar liksom slut alldeles för tidigt.
Sönerna med familjer kom hem på söndag och så Görans syster och hennes man. Det blev 10 pers + oss två = 12. Jordärtskocka till förrätt, som Göran fixade, hjortgryta med potatismos och glass med blåbär, jordgubbar och havtornsbär till efterrätt som jag grejade i ordning. Och så skulle det fixas lite fint och dukas med bästa servisen

Bordet är dukat

Måndag morgon skulle jag iväg och träffa Raija, arbetsterapeuten som skall hjälpa mig att få en moppe. Därefter iväg till akupunktören och sedan hem och sova hela eftermiddagen. För efter akupunktur blir man jättetrött. På tisdagsförmiddagen var det Qigong och på kvällen ny dukning för ett nytt firande på den riktiga födelsedagen. Med ny soppa och ny gryta och ännu en glassefterrätt. Där gick gränsen. Jag fick hoppa över silversmidet på onsdag förmiddag och sov i tre timmar i stället. På eftermiddagen kom Görans dotter med fantastiskt fina lilla Emma, 2 veckor gammal med en jättefin blomsterbukett. Förkylningen kom som på beställning. Det var bara att vänta in kroppen genom att vila de stunder som var oplanerade. Vattengympan i morse fick stryka på foten, tyvärr, den som jag gillar så himla mycket. Men målarkursen kunde jag inte svika.
Vi fick häftiga övningsuppgifter av Alina idag. Vi fick enligt hennes order rita med kolkrita på 10 sekunder en hund, en katt, ett träd o.s.v. Efter att ha placerat allt på bladet, som var stort den här gången, skulle vi färglägga. Det blev väl ungefär som när vi var små tyckte vi

snabbmålningen i intuitiv målningskonst

Alina under efteramalysen

Det var förbaskat kul även om vi nog inte tyckte det blev så himla bra. Hon ville ha oss till att inte vara så kritiska utan måla inifrån intuitivt som hon kallar det.
Tja förkylningen är väl förhoppningsvis på väg bort nu hoppas jag. Det gäller att ta det lugnt emellan varven och vila ordentligt. Konstigt det där med att man alltid får ”bakrus” efter att ha haft roligt. Då menar jag inte vanligt bakrus, utan sån´t som vi MS-sjuka får efter att ansträngt oss mer än vad kroppen egentligen önskar. Men jag tycker det är värt ett bakrus lite då och då. Tiden har jag ju – som pensionär nu när jag fyllt 65.