Det har varit en omtumlande vecka. Det har pendlat från hummerkalas till sömnbrist. Jag skall försöka berätta. Det var tur att jag inte gick in och skrev på min hemsida igår. Jag var som ett ras efter den nattsömnen. Idag är jag pigg som en mört efter en hel natts sömn, så nu kan jag skriva igen.
Jag var hos sjukgymnasten Erik Kristersson, som jag blivit ordinerad av dr Marcus Axelsson för mina gångsvårigheter. Han ville veta allt om mina vardagsbehov, jag fick visa hur min balans såg ut och hur jag gick. Han vände och vred på mig för att komma fram till hur min kropp funkade. Han tyckte jag gick bra och att jag inte hade särskilt mycket nervryckningar. Gissa om jag tänkt på det efteråt. Han skulle vara med mig på nätterna när jag drar benen nästan upp över huvudet eller när jag står i mörkret som ett ras och trampar på min cross-trainer för att få slut på nervryckningarna. Då skulle han kunna komma och trösta. Hans uttalande gav ingen tröst. Jag känner mig bara besviken. Men han skrev ut ett medicinskt underlag till ortopeden  med förslag på Dorsalskena PP vänster fot. Snart får ni se hur den kommer att se ut. Han skriver att ”den skall underlätta gång, lyfta vänster fot vid framföring av ben samt stabilisera något fotled”. Jag hoppas att den skall ta bort det onda i nacken, som jag får för att jag måste lyfta benet högt, när jag går, för att inte slå i foten som hänger ner. Den haltande gången gör att det blir snedbelastning och det sätter sig i nacken.
Efter besöket hos Erik åkte jag vidare till akupunktören. Det var andra gången hos akupunktören. Jag berättade att spasticiteten inte avtagit. Hon underströk återigen att det var viktigt med värme för nervtrådarna och bad mig ta på varma sockor om nätterna. Jag betalade femhundringen och fick en ny tid om 1½ vecka.
Dagen efter var jag på hummerkalas och med vin i kroppen är det inga problem att sova. Tyvärr har det besvärligare följder om det blir till en vana, inte minst ekonomiskt. Hummer är ju ingen lågprisvara precis och vinet för ju också med sig kostnader för taxi. Men min svåger fiskar hummer och bilen fick stå till nästa dag.
Vi hade besök av en indier i några dagar. Vi diskuterade aurveda, healing och vegetarisk kost. Han är Görans kollega men jag tog chansen att få veta hans åsikter. Som uppväxt i Indien vet han en hel del om sådant där. Det får nog bli en vecka aurveda i Indien. Vi bjöd honom på bohuslänsk fiskgryta på akvarellmuseet i Skärhamn och såg en mexikansk konstutställning. En guide informerade oss om konstnärerna. Hon berättade att en av konstnärerna hade sagt att bilden är inte det viktigaste, det är tanken bakom som är det viktiga. Det tog jag fasta på, jag som inte är bra på att måla saker så som de ser ut i verkligheten. En hatt kan bli en gubbe och en kjol en kvinna eller kanske inte ens så målande när det passar. Då vet bara jag vad det är för tanke bakom. Så skall jag tänka nu på min målarkurs i intuitiv målning.
När jag kom hem från Vejbystrand var jag i full gång med att fixa. Det blev Qigong, akupunktur, målarkurs och så bröderna Tranberg(www.tranberg.net). De jobbar med  ett helhetstänkande eller den s.k holistiska medicinen. Grunden för deras arbete är att finna samspelet i kroppen som påverkas på olika sätt av smärt- och sjukdomstillstånd.
Jag fick ligga på rygg på en brits. Han lade händerna under huvudet en stund och tryckte jättelite mot nedre skalpbenet, sedan lade han händerna under ryggslutet och sist höll han i vänsterbenet och knäet. Nerverna i benet började lite smått att röra på sig och jag förväntade mig att spasticiteten skulle starta. Men den avtog efter några få minuter. Jag blev jätteförvånad och berättade det för honom. Då talade han om att han känt aktiviteten i musklerna komma och gå. Efter det bestämde han sig för att han skulle kunna hjälpa mig att bli av med nervryckningarna. Jag betalade mina 800:- och fick en ny tid om fyra veckor. Jag fick också veta att jag nog kommer att känna mig trött efter behandlingen. Behandlingen tyckte jag liknade den där healingen, som indiern talade om. Spännande, eller hur?
Efter ”handpåläggningen” gick jag på Qigong. Oh, det var så jättejobbigt. Jag var tvungen efter en stund att sätta mig ner. Var det tröttheten, som Tranberg talat om eller var Qigongen så jobbig? Jag vet inte. Svaret får jag nästa tisdag då jag skall på Qigong för tredje gången. Vi lärde oss Tranans rörelser stående. Eftersom jag har alltid har svårt för att stå så länge så kan det vara Qigongen som tog musten ur mig. Rörelserna var svåra eftersom de kräver bra balans. Men det är ju främst för min dåliga balans som jag är där. Jag hoppas verkligen att jag klarar att fortsätta. Jag skall träna lite här hemma -hoppas jag.
Ja, och så har jag naturligtvis filmredigerat. Jag håller på att förminska till ca 3 minuter en 2-timmarsvideo filmad under en resa till Sydamerika och Antarctis. Det tar tid. Att välja bort är svårt. En hel del är känslomässigt förankrat och kanske inget som är viktigt i en 3-minutersfilm i bloggen. Den kommer nog ut i nästa vecka. Jag hoppas att ni tittar på mina filmer? Gå in under Videobloggar i menyen på förstasidan!
Ja, jag lär nog återkomma om det där med dålig nattsömn. Förra natten var bedrövlig. Jag var uppe och trampade på cross-trainern FYRA gånger mellan halv två och fem. När Göran frågade om jag sovit gott var det inte någon drömhustrus leende ansikte han mötte precis. Jag lyckades ta mig till bilen med baddräkt och handduk och vidare till vattengympan. Jag visste att jag skulle få tillbaka det goda humöret efter träningen.
I natt har jag sovit med långkalsonger och tjocka sockor på. Gissa om jag blev lycklig när jag vaknade klockan tio i sex på morgonen, helt utsövd. Det händer så gott som aldrig att jag sover i så många timmar i sträck, utan att bli väckt av nervryckningar under en natt. Kinesiskan, som ger mig akupunktur hade rätt. Värme är viktigt för att lugna ner nerverna. Det där med bra sömn är en stor lycka. Min kamp mot spasticitet och en god nattsömn går vidare.