PUH-det här var jobbigt. Jag råkade läsa en artikel i Illustrerad Vetenskap och i tidningen Land som handlade om hur man genom att utvidga halsens vener kan få livet tillbaka. Det gör mig nyfiken och jag går in på hemsidan www.ccsvi.se. Där finns en film som heter Lenas befrielse. Jag ser att Lena rör sig exakt så som jag gör, droppfoten finns där och svårigheten att lyfta vänsterbenet, hon har precis samma obalans och svårt för att gå ner på knä som jag har. När jag sedan ser hur hon rör sig efter operationen kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Det är svårt att se. Jag vill också leka med mina barnbarn och dansa med min man. Jag vill orka. Alla denna trötthet är förfärlig att bära med sig alla dagar. Det funkar när jag inte tänker på det. När min syn på mig är att det är sådan jag är. Det är inget man kan ändra på. Tänk att andra vågat ta chansen att åsidosätta vetenskapen och den svenska sjukvården.  Jag vill också våga. Varifrån får jag den kraften?

artikeln om Dr Zambonis metod att bota MS i Illustrerad Vetenskap nr 10/2010

Så här går det till att avlägsna problematiska järnavlagringar i venerna: de sprängs bort av en speciell ballong

Jag läser om Dr. Paolo Zamboni vid University of Ferrara i Italien som står bakom den nya metoden, som är en ”helt vanlig” ballongdilatation, liknande den som används vid behandling av patienter med kärlsjukdomar. MS orsakas av att immunsystemet plötsligt uppfattar det isolerade lagret runt hjärnans nervtrådar som främmande och börjar angripa det.  Det leder till att man bl.a. får känselstörningar och muskelförlamning. Zamboni upptäckte att immunförsvarets angrepp sätts in i bestämda områden av hjärnan, där blodkärlen är skadade och där det har uppstått lokala järnsamlingar. Enligt Zamboni beror det på att venerna på andra ställen i kroppen är förträngda, så att blodet har svårt att flyta bort från hjärnan. Zambonis metod är att vidga de förträngda venerna. Jag läser i tidningen Land att en Marianne Madsen-Hult har fått operationen genomförd i Polen och att den kostade henne 55.000:- och att hon tycker att det var värt varenda krona.
Jag tycker inte att pengarna är det viktigaste, jag vill bli pigg. Tänk om jag bara har tilltäppta blodkärl och att det är det som gör att jag inte orkar? Visst skulle Sahlgrenska också kunna röntga och se om jag har tilltäppta blodkärl. Jag skulle önska att den svenska sjukvården och de läkare vi möter skulle kunna vara mer ödmjuka inför den nya forskningen som bedrivs utanför det gamla tankesättet.
Jag motsatte mig för flera år sedan de årliga kontrollerna där man blir ombedd att gå på en rak linje, peka blundande på näsan och stå på ett ben. Ingen förklarade varför jag skulle göra så. När jag jobbade på polisstationen i Strömstad fick fyllosarna göra så, men varför jag? Nu vet jag att MS-skadade har dålig balans och dålig kordination plus en massa annat och doktorn skulle väl dokumentera. Jag stod heller inte ut med biverkningarna, som jag fick av sprutorna och som jag får av olika piller.
All denna trötthet och begränsade rörlighet. Huvudvärk om jag tar i för mycket och ont vid snedbelastning. Att bara kunna gå i några minuter och sedan behöva vila för sedan är kraften borta i benen. Kan jag slippa allt detta?
Jag har just anmält mig som medlem i Svenska MS/CCSVI föreningen, SMOC. Vågar jag ta steget till ett bättre liv som Lena berättar om i sin film? Och nästa fråga: om jag lägger ner 55.000:- i år – hur länge dröjer det innan venen  måste rensas på nytt? Det är många frågor som måste besvaras. Kanske kan föreningen hjälpa mig att ge svaren