Förberedelser för resan

Det var en fantastisk vecka i Paris. Min egen vecka då jag bestämde precis allt. Jag är så lyckligt lottad att ha en man som hänger med i mina påhitt. I alla fall nästan alltid. Om jag är väldigt bestämd. Nu hade jag flaggat för att det var min alldeles egen 70-årsresa. Det blev perfekt. Så skönt. Inget ifrågasättande. Men det var ändå en förutsättning för själva genomförandet att min man var med. Jag hade inte klarat det utan hans hjälp. Så han är guld värd.

Vi knappade in oss i automaten på Landvetter. Vi hade inte flugit med Air Franche sedan vi var i Chile och på Galapagos 2006. Nu måste jag ha elmoppe med mig och jag hade inte skrivit in att jag behövde assistans när jag köpte flygbiljetterna. Jag avskyr att bli omhändertagen av någon som kör mig i en rullstol. Därför hade jag inte fyllt i det där med assistans. Det ställde till lite funderingar i samband med incheckningen. De frågade om batteriet var torrt eller vått och om jag kunde gå. Med torrt batteri går det bra. Jag lämnade in moppen som annorlunda bagage och så tog vi hissen upp. Jag hade kryckan som stöd och de två resväskorna bars in i planet av min man Göran. Vi har alltid bara handbagage med oss. Mer klarar inte Göran av att ta hand om ensam.

Incheckning på hotell Opera Villa Drouot

Efter landningen knallade vi nerför trappan från planet och där stod min lilla elmoppe och väntade. Vi fortsatte till hotellet i taxi med elmoppen ihopmonterad i bagaget. Framme. I härliga Paris. Hur skulle det gå? Nu är jag handikappad. Det är inte som förr. Nu var det elmoppe som gällde vid promenerandet i stan.
Vi gick ur taxin och såg att det var en jättehög tröskel från trottoaren in till hotellets ingång. Göran lyfte upp moppen. Snurrdörren in var för trång och dörren bredvid var låst inifrån. Personalen kom och öppnade. Väl inne i hallen fick moppen lyftas uppför de tre trappstegen. Den väger bara 35 kilo så det är inte hela världen tycker Göran. Hotellet var supermysigt. Vi checkade in och tog hissen upp till fjärde våningen. Å så fint rum. I badrummet fanns bara ett badkar och det är alltid knivigt för mig att ta mig ner i och upp ur. Men det går med stor försiktighet. Nu var jag i Paris så då blir viljan starkare att övervinna alla mindre besvärligheter. Hela kroppen var fylld av lycka.