Idag har jag lämnat in tre av mina målningar till VSA´s samlingsutställning som kommer att äga rum under kulturnatta nästa helg.

Konstutställning på VSA kulturnatta nästa helg klockan 17-23

Tyvärr kan jag ju inte vara hemma så jag kan se utställningen, eftersom vi är i London precis under kulturnatta. Men som väl är så kommer utställningen att vara kvar under resten av månaden, så det finns möjlighet att se den när vi kommit hem.

Natalia som är ansvarig för konstutställningarna på VSA frågade mig också om jag kanske vill ställa ut själv, alltså en egen utställning. Vad säger man, när man som jag gått och funderat på det så länge. Men det kom lite plötsligt. Det hade säkert blivit lika plötsligt när hon än hade frågat. Det är ju inte sådant man gör varje dag precis. Så nu startar födslovärkarna. Allt skall fram nu för att visas upp under november månad på VSA. Spännande eller hur? Jag tycker det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. Och alla mina silversmycken skall också med vid utställningen.

Funderar du över vad VSA är så gå in på deras hemsida på www.vsa-sweden.org.

Efter yogan åkte jag till Serena, smyckekonstnären som lär mig hur man gör gjutna smycken. Jag kämpar som ett djur för att försöka få till det. Visst är det lättare att jobba i vax, men det är en så annorlunda teknik så det går inte ens att jämföra med normalt silversmide.

En blivande silverhätta

Här måste man först skulptera fram hela smycket i vax. Vaxet är hårt och måste värmas över en låga och bearbetas i handen för att bli någorlunda mjukt innan det går att forma. Verktygen som används är tandläkartänger

Tandläkarspatel att göra formar med

Med dem formar man. Gissa om det är klurigt när man som jag har nedsatt känsel och styrning i händerna. Men det är suverän träning.

Serena är petnoga. Det går inte att fuska. Det man fuskar måste man fixa till i silvret när smycket är färdig-gjutet. Och det är klart att det är mycket lättare att vara noggrann från början. Men jag har ju så bråttom. Jag vill se hur det blir. Man lär bäst av sina misstag, men Serena säger att det är en dyrköpt kunskap.

Vi har satt in en ring och en hätta till en sten i gipsformar. För att gipset och senare också silvret skall kunna flyta in i alla små prång så måste man göra kanaler. Puh, så knivigt att förstå var kanalerna skall sättas.

Nu står formarna och väntar tills själva gjutningen skall göras. Gissa om det är spännande att vänta – men alldeles för länge.