Jösses så grått det är ute nu. Bladen på träden har verkligen ändrat färg. Alina föreslog på målarkursen förra måndagen, att vi skulle måla höstblad nästa gång vi ses. Men vi tyckte att det var för tidigt, så hon bestämde att vi skulle måla stenar i stället. Vi går bara varannan vecka på målarkursen, så lövmåleriet skulle alltså infalla den 22 oktober. Jag undrar om det överhuvud taget finns några löv kvar på träden då. Problemet är nog inte särskilt stort. Alina hittar nog på något annat som hon kan lära ut.

Valnötsträdet som växt upp sedan Göran grävde ned en nöt i jorden för några år sedan

Vi har hälsat på mina föräldrar över helgen. I strålande solsken under en helblå himmel tog jag mig en riktig långpromenad i min barndoms omgivningar. Det är kul att gå omkring och se de gamla husen nymålade och renoverade av ungdomar som flyttat in. Jag undrar om de har en aning om vilka som bodde i deras hus förut. Jag tänker på Ove-Blixten som växte hos sin mormor. Mormodern gillade inte att Ove fick underkänt i kristendom så hon gick till fru Lind och klagade. Fru Lind, som lärarinnan hette, ändrade snabbt och lätt med bara ett penndrag. Och vips så blev det stora A.
Jag går förbi trädgården där vi alltid pallade äpplen och där gubben låg med geväret färdigt att skjuta av ett skrämselskott så snart han sett skymten av oss. Jag ser det lilla huset, där Hans i Låddan bodde. När vi gick påskkärringar, så fick vi alltid gå in i hans vardagsrum och titta på hans julgran. Han slösade inte på värmen. Och jag passerar Koppra, där bästisen bodde. Där kunde vi läsa alla nya veckotidningar. Hennes föräldrar var konsumföreståndare. Och tänk alla listor över tio i topp som vi satt och skrev vid deras köksbord. Och Bildjournalen som vi läste vartenda ord i.

-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-

Helgen och kanske också sommaren avslutades nere på bryggan. Tänk vad tiden går fort ändå, när man har det trevligt i livet.