Begravning i kapellet Gröen i Landvetter

Det var en fin begravning som jag deltog i. En vän som funnits i vänkretsen i många år hade gått bort. Det känns inte bra när så unga människor avlider. De skulle ju precis påbörja sina lediga dagar efter ett helt livs arbete. Avtalet var skrivet och handpenningen betald för den nya lägenheten i det inte ens påbörjade hyreshuset, som de tillsammans skulle flytta in i nästa höst. Nu får hans fru sedan drygt 30 år tillbaks flytta in alldeles ensam. Det var en fin begravning, men med mycket tårar. Förutom hela släkten och deras egna vänner så var alla våra gemensamma kompisar där. Det var många jag inte träffat på flera år. Tänk att  det skall till en begravning för att få träffas. Men det är omöjligt att kunna behålla alla vänner hela livet i genom.

Glaskonst vid kapellet Gröens ingång gjord av min bästis

Förutsättningarna förändras, man väljer ut och man väljer in, gammalt byts mot nytt. Jag tycker att jag det senaste året tänkt extra mycket på det. Mina realskolekompisar från 1963 hörde av sig om en träff i somras och symöteskompisarna från mitten av 60-talet. Alla revisorskollegorna från 90-talet samlades på Gothia Tower. Själv startade jag en bokcirkel med väninnor från början av 70-talet nu i höst. En av dem är den nyblivna änkan. Hon berättade på begravningen att hon inte orkat läsa boken som vi bestämt för nästa träff. Det var inte särskilt svårt att förstå alls. Boken vi bestämt oss för var ”Giftas” av Strindberg. Det måste finnas roligare läsning för en person som nyligen blivit ensamlämnad. Tiden rullar på och vi med den. Man funderar över vem som står näst i kön, eller jag vet inte om jag funderar så mycket över det egentligen. Man lever sitt liv. Man fortsätter i samma banor som förr. Ju äldre man blir ju tröttare blir man och det är enklare att göra samma som man gjort tidigare. TV tar mer och mer tid. Nya sysselsättningar får man tänka över länge innan det händer något. Det blir längre och längre till startknappen. De stora besluten avslutas med att man sätter sig ner och väntar tills anfallet gått över.

Vår resa till Alaska 2007

Göran höll föredrag på kvällen om Alaska i Uddevalla för Vasa Ordern av Amerika. Vi hade ingen aning om vad detta ordenssällskap hade för sig. Jag frågade en kvinna där men fick bara till svar att de hade träffar med litteratur och liknande. Jag tyckte det lät jättetrevligt och sa till Göran att det här verkar ju jättemysigt. Det var precis efter att vi kommit dit. Vi lotsades till bords. Kvällens ”föreställning” skulle starta med middag och sedan var det kaffe och lottförsäljning. Vi satte oss till bords och så reste sig min bordskavaljer upp och sa att vi skulle skåla. Det var kungens skål. Alla reste sig och vände sig mot bröllopsfotot på kungen och Silvia som hängde på väggen och skålade och innan alla satte sig sjöngs kungssången.

Hilmas Alaska på Nord Långö strax utanför Strömstad

Tyvärr tog mitt intresse för Vasa Ordern av Amerika slut där. Jag är inte det minsta intresserad av uppstyltade reglementen där man skall bära sig åt enligt givna rutiner. Min bordskavaljer reste sig sedan upp och slog i gonggongen och sa: broder NN har nu ordet. Men det var jättetrevliga människor som pratade lättsamt om allt. Maten var fantastiskt god. Så synd då att fylla gemenskapen med all denna velighet. Det kunde ju ha blivit riktigt roligt att få vara med i ett sällskap där de är intresserade av Hilmas resor i USA och Alaska