Måndag morgon vaknade jag helt kass efter att ha varit uppe klockan tre på natten och tagit en ampull med Gabapentin. Spasticiteten ville inte ge sig efter cyklande och trampande på cross trainern och stretching. Biverkningarna hinner inte ur kroppen på de få timmar som är kvar till morgonen. Jag skulle ha besök av en smyckekonstnär klockan 13 och det var så illa så jag nästan var på väg att ringa och ändra besöket. Hela förmiddagen gick åt till att ta det så lugnt som möjligt. Men jag måste ju äta frukost, tvätta mig och klä på mig. Jag lovar, det är inte lite jobb det när man har det så här. Men jag hade ju några timmar på mig.
Konstnären hade råkat fylla i en ruta i deklarationen att den enskilda firman skulle läggas ner och då kom Skatteverket och granskade som ett brev på posten. Det var inte lite frågor som hon fått. Vi kopierade underlagen från bokföringen och skrev noggranna svar på allt. Jag tycker ändå att det är bra att Skatteverket granskar emellanåt. Det ger lite extra respekt för systemet och det kan vara nyttigt att känna av. Mitt existensberättigande gör mig nöjd. Det är alltid kul att få hjälpa till med det man kan. Vi avslutade dagens arbete med lax och vitt vin.
På kvällen bestämde jag mig för att ta en halv Sifrol. Jag var så innerligt trött på att bli väckt av elstötarna varenda djävla natt. Det tär verkligen på psyket. Jag har fullt upp med att hålla humöret uppe på dagarna. Är jag bara utsövd och någorlunda pigg så funkar det, men att kravla sig upp från en bottennivå utan att ha fått sova ut är på gränsen till vad jag klarar av. Och nu var den gränsen nådd. En halv Sifrol är alldeles för mycket när jag inte tagit sådana piller på ett tag nu. Så det blev hela havet stormar. Svettigt och illamående och yr som attan trasslade jag mig upp på toaletten någonstans mitt i natten. Jag blev nästan rädd. Men när jag vaknade frampå förmiddagen så kände jag mig ändå utsövd. Tyvärr hade ontet i sidan förstärkts. Det är helt otroligt. Kan man få så ont av spasticitetspiller? Jag fattar ingenting. Jag läste i bipacksedeln om biverkningarna och kollade om någon skrivit om dem på nätet. Inget stod det om att man kan få ont i ”skånken”. Det stod att man skall tala med läkaren om man hade besvär med njursjukdom. Jag hade ju det tidigt i somras men jag har inte känt något av det sedan dess. Och det här ontet sitter nog inte så högt upp. Jag har bestämt mig för att slänga Sifrolen nu. Det goda det här bar med sig var att jag ser att ontet blir värre med Sifrolen. Så ikväll skall jag ta tre stycken Gabapentin och ingen i natt. I morgon skall jag på begravning och hämta mina väninnor vid halv tio. Då gäller det att vara fit for fight. Hela livet kretsar runt spasticitet just nu. På torsdag skall jag föra oväsen som attan när jag skall träffa min ms-läkare på Sahlgrenska. Gör nå´t, jag orkar inte mera nu. Han skall få slå i sina böcker och leta sig fram. Att bara sopa det under ms-matten duger inte längre. Nu måste jag få hjälp.