Våren har kommit. Det kan vi nog alla vara överens om nu när allt blommar omkring oss. Jag såg till och med en rhododendronbuske blomma idag på väg hem från yogan.
Den fantastiska yogan, där Anette alltid hittar övningar som är så perfekta för mig. Den avslutande övningen idag var svår men behövlig för en bättre balans. Vi gick runt salen med myrsteg, sakta, sakta. Vi skulle tänka på varje steg och på hur vi satte ner foten. Efter ett halvt varv önskade jag att det skulle vara slut och när jag väl satte mig ner på min fina goa lammyogamatta så kändes det ansträngt i hela kroppen och huvudet bultade. Jag känner det fortfarande. Men det går snart över. Min livsnjutning numera består mycket av att spänna bågen. Mina ansträngningar är på gränsen till vad jag klarar av, så gott som alla dagar. Med ett superhumör och en superglädje över allt roligt som finns att göra så kör jag ett kraftfullt rejs. Men jag känner att allt det roliga har fått ta för stor del av min tid. Jag märker det på min dåliga balans. De senaste två dagarna har jag ramlat omkull två gånger på bara golvet. Signalerna har inte gått fram från huvudet till vänsterbenet i den takt som behövts för det jag varit på väg att göra. Vänder jag mig för fort så funkar det inte och då faller jag. Nu måste jag tagga ner lite för annars är det nog nära till rullstolen. Jo jag har tränat vattengympa och yoga, men det räcker inte. Jag måste gå, träna benen. Mina dyra stavar står i det närmaste oanvända. Nu måste promenaderna börja igen. Det har inte blivit mycket tid över för det under våren. Jag har fokuserat för mycket på teatern och målningen. Nu är teatern över för min del och ansökan till Göteborgs konstskola har lämnats in. Jag får svar i slutet av april. Våren är en arbetsam tid. Så har det alltid varit. Som revisor såg jag nästan inte när blommorna började blomma. Sommaren kom alltid tvärt då.
Det var efter att alla deklarationer och årsredovisningar hade blivit färdiggranskade. Jag har bara ett tiotal små kvar numera och det räcker långt. De skall vara klara under april och kan tryckas in mellan arbetet med kappsömnaden. Kapporna skall ju inte vara klara förrän fram i augusti och skall visas vid en utställning tillsammans med mina målningar. Visst har jag mycket roligheter framför mig. Det är det som gör mig på så fantastiskt bra humör. Nu måste jag planera för promenaderna. Gör jag inte det och skriver in det i min almanacka så blir det inte av.