Det gick vägen. Under förmiddagskaffet berättade jag att jag tagit  med mig arbetsprover. Eva, en av lärarna tyckte det var en bra idé och att vi kunde gå igenom det direkt efter att vi gjort trycken med potatis. Den första uppgiften var att vi, uppdelade i två grupper, skulle göra ett torn med hjälp av papper i A4-storlek.

Turning Torso

Vi gjorde tuber av papperet och tejpade tuberna ovanpå varandra. Så kom den ena av fröknarna och sa plötsligt att tuber fick vi inte göra. Men vi var så högt upp så hon ändrade sig. Det blev en lite vinglig Turning Torso, som vi tejpade fast i bordet för att det inte skulle välta. Den andra gruppen gjorde ett liggande torn som hängde ner mot golvet på ena sidan av bordet. De kallade det ”Det liggande tornet i Pisa”. Båda verken analyserades och vi fick berätta om vårt samarbete och om hur vi tänkt.

Nästa uppgift var att skriva ett poem eller något liknande på uppspända stora pappersark på väggen. Vi ristade in bokstäverna i potatisar, som doppades med trycksvärta och trycktes upp på väggen. Där kunde vi sedan läsa alla våra korta slagfärdigheter, som naturligtvis analyserades.

Stilleben målat på konstskolan

Förarbetet till mina fågelmålningar

Eva en av lärarna följde med mig och tittade igenom mitt medtagna ansökningsmaterial. Det var tre målningar. En i akvarell, en i akryl och en i äggtempera. Det var alla 17 teckningarna, där jag skissat, allt från vaser till kroppen. Och så berättelsen om mig och min målning, som jag framfört vid den senaste utställningen på VSA i december förra året. Tidningsartiklar och utställningsmaterial var hon inte intresserad av, så det tog jag med hem.
Hon tyckte materialet, jag tagit med var bra och att jag kunde göra allt klart där om jag ville. Så jag fick fart i baken och skyndade mig hem för att hämta kartongarken. Där skulle alla teckningarna fästas. Fyra kartongark á 70×100 cm skulle fyllas. För säkerhets skull tog jag med mig en liten fågelmålning på papper och en stor på duk. Här gällde det att få med så mycket som möjligt när jag nu fick sådan respons.

Efter lunch klistrade jag färdigt kartongarken enligt lärarnas förslag. De två akrylmålningarna som vi hade i uppdrag under kursen att göra tyckte lärarna var så bra att de också skulle med.

Jag fäste visitkort på baksidan av kartongarken, så de inte kom bort, och ställde allt mitt material i ett litet hörn för sig. I en plastpåse från tygaffären hade jag lagt bilder på många av mina andra målningar. De fanns också med på usb-minnet, som låg i påsen tillsammans med presentationen och ansökan. Det kändes riktigt bra. Nu hade jag gjort allt som jag kunde. Kommer jag inte in med det här materialet så har jag inget där att göra. Då finns det bättre lämpade och alla kan ju inte komma in på Göteborgs konstskola. Den 28 april får jag besked. Det kommer att bli en lång väntan i hela tre veckor. PUH.
Lycklig och nöjd for jag iväg till den nästsista teaterföreställningen av ”Alla har fel”. Det var alldeles fullbokat och fler stolar måste ställas fram. Det blev en lång arbetsdag och visst var jag trött, men allting går om det är roligt. En av de sista replikerna i föreställningen säger just: Allt är möjligt. Det ser man verkligen där.