Flera har hört av sig efter mitt föredrag på Kattma-kvällen. En vän sa för länge sedan: gör något positivt av dina bedrövelser. Jag antar att det är det jag håller på att göra nu. Men jag känner lite att det skaver. Jag har ju passerat bedrövelsetiden för länge sedan och vant mig vid hur jag har det. Man vänjer sig vid, att inte tänka på allt man inte kan göra. Tänk om jag skulle gå omkring och tänka: jag kan inte slänga mig utför slalombacken eller jag kan inte springa i Skatås. Då skulle ju bedrövligheterna aldrig ta slut och jag skulle inte vara särskilt kul att umgås med heller. När jag tänker på vad jag skall ta mig för i stunden, så är det precis som för alla andra. I alla fall nästan. För när man lever tillsammans med alla andra dras man ibland med i roligheter, som man inte riktigt passar in i. Men när jag tänker efter, så är väl det också som alla andra. Alla kan inte hänga med på bergsklättring eller ens är intresserade. Ja, just det, så kan det också vara, man är inte ens intresserad av det man inte klarar av att göra. Eller man kanske inte är i rätt tid. Har man småbarn så gillar man att åka till Legoland eller är man, som jag snart 67, så gillar man att mer njuta av vad omgivningen har att erbjuda, mer än att prestera allt själv. Jag antar att det är därför som det finns så många upplevelseresor nu för tiden. Vi vill uppleva mer än delta. Vi vill lukta, smaka, njuta av det vi ser och ta vår dagliga promenad och pyssla med det vi gillar mest.
Men jag är otroligt tacksam över att det finns bergsklättrare. Sådana som vill kämpa, som orkar ta strid. Jag känner flera i min omgivning. Konstnärerna Anna Ganslandt och Jan Pilgaard är båda två engagerade i konstföreningen VSA. Anna är idog bidragssökare och Jan har precis blivit invald i styrelsen. I helgen kommer en invasion eller en ”terrorhandling” ske i Göteborg i samarbete med GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. De har placerat ut en mängd ”kylskåp” som står i militäriska led vid Stora Teatern med citat från filmen Independence Day skrivna på framsidan.. De skall föra oljud och spela undergångsmusik. Allt för att ta plats. Den plats som funktionsnedsatta sällan får. Kylskåp är otympliga och kan heller inte tas med var som helst. De vill att rullstolsburna människor skall kunna få möjlighet att åka spårvagn. Förhoppningen är att de skall väcka känslor och få människor att reflektera över hur det är att bli behandlad som ett kylskåp. Ett fantastiskt engagemang och jag önskar dem lycka till.