Vi var på Akvarellmuseet i Skärhamn. De har världens godaste dagens. Fisken smakar alltid nyfångad och vi fick en fantastiskt god jordärtsskockssås till. Jag lyxade till det med ett glas vitt vin från Sydafrika. Jag hade ju chaufför. ”Vintersamling” hette utställningen. Det var verkligen en blandning av konstverk. Inte så mycket i min smak tyvärr. Förutom de två stora Lars Lerin-målningarna naturligtvis. Jag älskar Lars Lerins målningar. Tänk att få till ljuset så som han gör. Det är roligt att tänka på att nästa kurs jag skall gå på i Gerlesborg heter ”Fånga ljuset”. Kanske kan jag närma mig hans ljus efter den kursen. Om så bara lite, så är jag nöjd.

Vi vandrade in i de olika rummen. I ett stort rum fanns säkert upp emot 10 st stora målningar. Gissa vad motivet var. De var alldeles vita. Jag har många gånger funderat över vad det skall vara bra för. Konstnärer kan ibland mer vara ute efter människors reaktion än vad de bemästrar på duken. Det känns så orättvist. Varför skall vissa konstnärer få ha så stor status att de i det närmaste gör narr av andra som försöker så gott vi kan. Det är inte just. Och ännu sämre: varför visar Akvarellmuseet upp sådant? Jag tycker de sänker sig själva. Inte tusan åker jag dit upp för att visa upp min reaktion eller att se på vita tavlor. Ja, du tror mig säkert inte. De var helt vita. Åk dit och kolla! I GP-guidens annons står det att de köpt in verk av drygt hundra konstnärer och att deras mål är att bygga upp en unik nordisk konstskatt. Jag minns mina många diskussioner med min konstnärsbästis Kajsa. Hon tyckte nog aldrig att jag begrep mig på vad som är konst. Kanske hade hon rätt.

Jag tänker; en dag när jag blir så stor så skall de ta mig tusan få tillbaks. Jag skall bara måla svarta. I nästa tanke tänker: men så där stor blir aldrig jag – tyvärr.

Loreen (egen målning)
akryl / äggtempera
Pris: 2.000:-