Som jag tidigare berättat så har jag problem med inkontinens. Igår var jag iväg på gallerirunda. Jag hade tittat igenom Göteborgspostens alla utbud och klippt ut annonser i GP-guiden under flera dagar tillbaks. Nu skulle det bli av. Jag kände stor glädje över att få se och skaffa inspiration från alla andra som målar. På Erik Dahlbergsgatan ligger flera stycken gallerier. Alla ligger under markplan. Det är trappor ner och trånga ingångar. Jag är glad över att jag fortfarande kan gå med kryckan. Förutsatt att jag får parkering nära förstås och med handikappskylten så funkar det jättebra. Härligt var det att se konstverken. Jag fortsätter till gallerierna på Götabergsgatan. Lite konstigt är det att det är så lite engagemang när man går in. Ingen reser sig. Ingen tar emot. Man kan knalla omkring i galleri efter galleri utan att tala med någon människa alls. Det föder en tanke. Jag läste för ett tag sedan en artikel i GP där någon hade öppnat ett café där konstnärer och andra skapande kunde tala med varandra och skapa nätverk. Var finns det ett sådant galleri? Där vill jag hänga mina målningar. Som på VSA. Där är bra. Där kan man sitta ner en stund och prata. Inte bara med konstnären som har utställningen. Där finns ofta flera andra konstnärer att prata med.

Egentillverkat silverhänge ”jorden” Pris: 1.100:-

Jag fortsätter min gallerirunda. På Petter Stordalens posthotell finns en utställning som jag vill se och så ute vid Nääs slott. Men oj så nödig jag blev. Och det var inte bara det lilla utan det stora också. Då kan jag inte huka mig ner bakom bilen och då hjälper inga blöjor i världen. Tråkigt, tråkigt. Det var kört. Jag åkte hem.

En vän ringde och jag berättade för henne. Vi talade om vilken medicin jag använder mot inkontinens och hur jag använder dem. Medicinen heter Detrusitol SR 4 mg, depotkapslar, hårda. Jag berättar att jag bara tar dem när jag skall in till stan eller vid andra tillfällen när jag vet att det är svårt att finna en toa snabbt. Hon säger att så kan jag ju inte göra. Då hjälper de inte. Jag måste följa läkarens råd och de är säkert att jag skall ta dem varje dag. Annars kan jag inte få ordning på min aktiva blåsa säger hon. Aha, det hade jag ingen aning om.

Nästa morgon läser jag på bipacksedeln. Jag är överkänslig för biverkningar och vill inte råka ut för att bli alldeles snurrig igen. Där står att vanlig biverkning är muntorrhet. Det är fler än 1 av 10 som får det. Färre än 1 av 100 patienter kan få bihåleinflammation, yrsel, sömnighet, huvudvärk, torra ögon, dimsyn, matsmältningsproblem, förstoppning, buksmärtor, väderspänningar, smärta vid eller svårigheter att kasta vatten, trötthet, vätskeansamling i kroppen som orsakar svullnad tex i anklarna, diarré. Vad tycker ni? Skall jag ta de här pillren varje dag? Jag har att välja på att kissa ner mig eller stanna hemma. Som tur är så finns det blöjor. Blöjor som man dessutom får gratis och inte nog med det, man får dem hemburna till ytterdörren. Det är bara att ringa till sköterskan så fixar hon det. Jag fick två lådor alldeles nyligen. Så nu blir det gallerirundor även fortsättningsvis. Jag tar som vanligt piller Detrusitol på morgonen, stoppar ner några blöjor i handväskan och en i trosorna och så in med krycka och rullator i bilen. Sen är det bara att dra iväg. Idag blir det utställningen på akvarellmuseet i Skärhamn ”Vintersamling” och jag skall t.o.m få sällskap av min käre man. PS, det var en MC-utställnng där också.DS

”Litet jordlandskap” med silverhänge Pris: 1.000:-