Jo visst var vi nere i Gibraltar. Killarna ville ju ha med sig lite billig sprit. Själv hade jag en önskan om att få komma till den där häftiga boutiquen, som ligger i la Linja, staden på spanska sidan, innan gränsen till Gibraltar. Vi skulle ta boutiquen efter Gibraltar bestämde vi. Gissa om vi kom till boutiquen. Helt rätt. Det blev bara apor och sprit den dagen.

Blir det bra så här?

Det var ok. Vi skulle ju till Marbella dagen efter. Och då hade jag siktet inställt på en annan boutique, som sålde begagnade kläder. Vi hade varit där förut. De där rikemansmänniskorna lämnar in jättefina kläder som säljs till låga priser.
Gibraltar för turister är bara en enda lång gågata som kantas av affärer. Vid den här tiden säljs allt på rea. Är man köpsugen skall man så klart ta en promenad här. Jag åkte omkring på min moppe. Och visst går det bra. Men jag har inte riktigt vant mig vid att köra in i små affärer. Det känns så påträngande och besvärligt när de står över mig, jag sitter ju lågt, och frågar om jag behöver hjälp. Jag tyckte så förr också när jag inte körde moppe. Nu känns det liksom lite mer handikappat. Det går bättre i större varuhus för där får man oftare vara ifred.

Så det blev inget handlat för min del. För några stora varuhus finns inte i Gibraltar.

I droppstensgrottorna i Gibraltar

Men vi var inne i droppstensgrottorna och

I tunnlarna i Gibraltar

sedan drog vi in i de långa tunnlarna som går genom hela Gibraltar-klippan. En guide körde omkring med oss och berättade och visade allt som turister skall se när man är i Gibraltar

Guiden var kompis med aporna

Vi stuvade in moppen i bilen och åkte hem till vår boning, som nu värmts upp.

Och vad jag inte visste då, var att boutiquen i Marbella hade lagt ner. Det var tur, för annars hade jag inte lyckats hålla humöret uppe. Då hade jag varit sur, jättesur, över att inte ha kommit in i boutiquen i la Linja.

Vi bodde i Nueva Andalusia, som ligger granne med San Pedro och ett stenkast från Banus. Det var i dessa omgivningar som vi mestadels rörde oss omkring i. Lilla Emma kördes hemifrån i barnvagnen efter frukost och kom hem sent på eftermiddagen. Visst hade också jag kunnat ta elmoppen samma väg, men jag var lite rädd för att inte batteriet skulle räcka. Tillgängligheten var inga problem med. Överallt finns snedställda kanter till trottoarerna.

På elmoppe längs San Pedros strand

Väl nere i San Pedro var det fantastiskt mysigt. Man kunde rulla iväg med moppen ända bort till Puerto Banus. Men det var långt och tog nog uppemot en dryg timma. Min moppe går i promenadfart och är perfekt att åka bredvid de gående med. 

Puerto Banus

Och hade jag velat ta ett bad så hade inte heller det varit särskilt stort problem. Det var byggda moppevägar lite varstans

Byggda spångar till stranden

Men det får väl vänta tills vi åker ner framåt sommaren då vattnet är mera badvänligt vad gäller temperaturen. Och det är inte tillräckligt varmt upp ännu, så något bastubad blir det inte tal om.

Jag vill ju locka alla rullande vänner till solkusten vid Banus. Jag lovar det är jättetillgängligt överallt. Och det finns gott om hotell eller uthyrningsmöjligheter nära stranden. Jag längtar redan tillbaks. Även om det är gott att komma hem – alltid.

Vi vaknade efter en kylig nattsömn. Det är förbaskat kallt på nätterna vid den här årstiden och isoleringen i spanska hus är inte den bästa. Jag hade ett extra element inställt i mitt rum, men eftersom jag gillar att sova kallt så hade jag inte satt på det. Usch, så jag frös under natten. Och spasticiteten gjorde inte nattsömnen ett dugg bättre. Men va tusan, man svarar ju ändå: Jo visst har jag sovit gott. Det hör liksom till att man svarar så. Jag visste ju att det fanns ett element för nästa natt, så problemet var inte särskilt stort. Det var så himla mysigt att få ljus och sol. Regn och rusk och kyla var som bortblåst i huvudet. En fantastisk lyckokänsla spred sig i kroppen när vi öppnade ytterdörren och ljuset flödade in. Tänk att få sitta ute och äta nära havet i början av januari

Utelunch i Banus utkanter

Vinden var lite småkylig emellanåt men vad gäller solskenet så var det helt fantastiskt. Vi mätte upp till 28 grader i lä och i solen. D-vitaminerna bara flödade in i kroppen och gjorde oss pigga. Elmoppen lyftes in i huset och ut ur huset varje dag och var med på alla utflykter. Det var en stor lycka att få ha det så självständigt. Jag kunde till och med höra mig själv säga: jag sticker iväg en stund.

Mot Spanien. Allt skulle med, tyckte jag. Men det tyckte inte Göran och efter ytterligare funderingar så tyckte väl inte jag heller det. Hur skulle det kunna bäras eller köras? En elmoppe, en rullator, två resväskor, en ryggsäck och en handväska. Och så jag som inte kan gå mer än ett kort stycke med krycka. Det blev liksom lite för mycket kom vi på när vi packade in i bilen på väg till flygplatsen. Jag var tvungen att välja. Och då valde jag elmoppen och kryckan. Med moppen så visste jag att jag skulle kunna gå med de andra på promenader och om jag ville gå uppför trappor eller där det var alltför omöjligt att ta mig fram med moppen så var det bra med kryckan. Jag fick välja bort träningen.

San Pedro i januariskrud 2013

Väskorna checkades in och for iväg på bandet. Även elmoppen checkades in och moppen och batteriet fick var sin incheckningslapp (eftersom batteriet plockades loss). Sedan kördes elmoppen till ett inlämningsställe för udda gods och togs om hand där. Kvinnan frågade om jag kunde gå eller om jag behövde hjälp, men jag kan ju gå med kryckan, så jag valde bort hjälpen. Efter 3,5 timma så landade vi på Malagas flygplats. Det var sent på kvällen och mörkt. Från nollgradigt där hemma så hade temperaturen ökat till säkert 15 grader plus. De varma vinterjackorna åkte av. Vi knallade ner för att ta emot bagaget. Det är långt men med alla rullbanden så går det ganska bra. Väskorna kom som vanligt på bandet och sist kom elmoppen. Den såg så liten och ensam ut där den stod  och sakta kom åkande fram emot oss på bandet. De hade som vi även märkt vid tidigare resor, öppnat och kollat batteriet. Det blir alltid lite strul innan vi får igång moppen efter det, men det funkade efter en stund. Så bar det iväg till biluthyrningen. Hissen ner, nej det blev fel, hissen upp igen och så bort till hållplatsen för att bli upplockade av en transferbil med kärra. Allt lastades in för transport till biluthyrningen. Där stod vår stora semestervagn. Stor för att få plats för elmoppe och barnvagn.

Framme i Nueva Andalusia

Väl framme, efter 5 mils åkande, lastades allt in i svägerskans hus och elmoppen ställdes på laddning inför nästa dags utflykter. Bordet stod dukat med spansk torkad skinka och andra godsaker och sängarna var bäddade i våra rum. PUH, så skönt att vara i Spanien.