Britt Marie Skogh – Dave

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva

Vårsolen är här

Publicerat mars 4, 2015 av Britt Marie

Svara

Nu kommer blommorna i verandan

Nu kommer blommorna i verandan

Ny dag, nya möjligheter. Solen skiner från en klarblå himmel. Jag lyssnar på Göteborgsradion med Stefan Livh. Han är världens bästa radiopratare. Jag sitter i verandan i mallorcavärme, 23,7 grader, och syr på de sista kapporna och lyssnar på Stefan Livh. Utanför verandans stora fönster är bara 6 grader. Men jag känner att våren är på väg. Glädjen sprider sig i kroppen och jag får jättearbetslust. Jag köpte foder till, som jag trodde den sista kappan, men det blev foder till ännu en kappa. Så nu gäller det att hänga i in i det sista. Två veckor kvar. Jag måste hålla ut tills jag är i mål. Ja, det är egentligen inte alls tråkigt. Man skall ju sluta när det är som roligast sägs det.

Apelsinerna har klarat vintern bra i verandan

Apelsinerna har klarat vintern bra i verandan

Jag var på yoga i går kväll. Jag var jättestel. Det gjorde ont överallt. Jag måste träna mera. Jag måste gå mera ute med pumpstavarna eller med rollatorn. Kapparbetet sätter spår. Den som tror att det är ett bekvämt arbete att sitta och sy, tror fel. Jag orkar inte så mycket mer. När dagen är slut är också jag slut.
Yogaövning nummer två var att ligga på rygg och cykla med båda benen högt upp mot taket. Jag klarade det inte. Den tredje övningen var, att liggande på rygg lyfta båda benen upp mot taket och sedan sänka dem ner mot golvet utan att sätta i och lyfta och sänka under några minuter. Allt med hjälp av och i takt med kraftig andning. I den femte övningen gick det också åt pepparn. Vi skulle stå på tårna på golvet, böjda med armarna i golvet framför oss och rumpan högt upp mot taket. Det kallas trekanten. Mina armar räckte inte till mer än några sekunder, sen var jag tvungen att gå ner med knäna i golvet. PUH, så svag jag är. Magmusklerna måste tränas upp och så balansen . Det är nog det mest akuta. Men att lyfta benen är också superviktigt. Jag märker tydligt att jag gått alltför lite den sista tiden. Nu när solen återkommer måste jag ge utepromenaderna mera tid. Å, alla dessa måsten. Livet är en kamp, eller hur? Att ha det trivsamt är inte gratis. Man får jobba med det. Hela tiden.

Livet med MS (multipel skleros)

Jag heter Britt Marie Skogh Dave, blev pensionär i oktober 2011 och bor i Göteborg.
Sommaren 1995 fick jag veta att jag hade MS. Under en promenad i Lysekil märkte jag att min vänstra fot inte gick att styra. Den klafsade liksom i marken när jag gick. Jag var oerhört trött. Jag fick veta att det antingen kunde vara hjärnblödning eller MS. MS blev diagnosen.
Skoven kom titt som tätt under de första åren men ligger sedan några år tillbaks och lurar. Det är jag otroligt tacksam över. Jag hoppas de ligger där i många år framöver, men man vet aldrig med MS.

Jag är en aktiv person. MS öppnade vidgade vyer. Jag kom in i en helt annan värld. Min begränsade revisorsvärld, som jag levt i under en stor del av mitt yrkesverksamma liv, lämnade jag bakom mig.
Det tog några år innan jag hittade rätt, och frågan är om jag någonsin hittar rätt. I min nya värld finns inga begränsningar – bara nya möjligheter.

Sedan jag lagt ned verksamheten i min revisionsbyrå har jag gått på kurser i akvarell-, olja och akrylmåleri, silversmide och fotoredigering. Jag har haft mina konstverk och silversmycken utställda, har hållit föredrag med bildvisningar och redigerat flera filmer. Och, det häftigaste av allt, jag har deltagit som skådespelare i flera teaterföreställningar.

Jag har också haft möjlighet att resa över mer eller mindre hela världen. Det berättar jag om i mina videobloggar.

Jag har fört ett händelserikt liv och åren efter MS-diagnosen har inte på något sätt blivit mindre omväxlande. MS-en, och också åldern naturligtvis, för med sig nya begränsningar, som jag måste ta ställning till. Jag försöker hela tiden ligga steget före.

Arbetsterapeuten Raja hjälper mig med det jag behöver för att kunna ta mig fram i världen. Allt från krycka till rullstol. Med min nya eldrivna tre-hjuling kan jag cykla på kapp med mina yngsta barnbarn Theo och Sebbe och snart har jag en elmoppe, som kommer att öppna nya världar.

Att leva ett trivsamt liv med MS fordrar ett gott humör, stor initiativförmåga och massor av träning. MS-kroppen är alltid ofantlig trött. Det är en svår balansgång att få till det där med träning och trivsel i lagom doser och att inte låta tröttheten ta över. Man måste lära sig att bemästra en blandning av stillasittande sysselsättning med rörlig sysselsättning. För mycket av det ena är lika illa som det andra.

I samband med rehabiliteringen på Sommarsol i Vejbystrand hösten 2011 startade jag min blogg. Tre veckors rehabilitering är lång tid. Jag skulle få ta del av den friskvård och träning som jag så väl behöver: vattengympa, gym, simning, gåträning, stretching, yoga, massage och kanske lite pingis. Jag skulle få dela den gemenskapen med andra levnadsglada människor.
Jag ville blogga om allt jag skulle få vara med om på Sommarsol.

Nu även fortsättningsvis vill jag dela med mig av mina upplevelser i livet som MS-skadad och jag hoppas du vill följa med och låta dig inspireras av det jag skriver om längs vägen framöver.