Äntligen midsommarafton. Ja inte för att jag längtat så efter just midsommarafton. Det har jag upplevt så många år tidigare, men den här gången är det något alldeles särskilt. Vi skall till Verona och gå på opera i den stora utomhusarenan. Verona ligger ca 10 mil från Treviso, där vi bor.
Kör man motorvägen så går det fort men vi väljer alltid småvägarna. Vi vill se oss omkring och stoppa till när vår guide berättar att här ligger något sevärt eller kanske bara för en drickapaus i värmen. Venetoslätten breder ut sig med stora vinplantage och majsåkrar. Byarna ligger tätt. Det tar tid.
Det ena slottet avlöser det andra. Allt vill vi se, men ofta kommer vi under siestan eller på fel dag. Det gör inget för vi kan ändå inte greppa allt. Det är ett fantastiskt landskap vi reser genom.
Nu närmar vi oss Verona och letar oss fram till rummet i lägenheten som bara ligger fem minuters promenad från arenan och det stora torget. Vi hittar en handikapparkering alldeles utanför huset. Jag lägger skylten framme i vindrutan. Vi plockar ur elmoppen. Den behöver laddas. Göran lyfter den uppför den 10 steg höga trappan fram till hissen som tar oss upp till tredje våningen. Det är tungt med 35 kg. Jag är otroligt tacksam över att Göran orkar. Hur skulle jag annars kunna genomföra detta. Jo, på ett annat sätt förstås, men med min lilla elmoppe blir det ändå lite enklare. Vi checkar in och talar om betalningen. Vi skall lämna tidigt nästa morgon. Damen vill naturligtvis ha svart, men det går inte eftersom jag måste ha kvitto. Då lägger hon snabbt på både pris och moms. Vi tycker ändå det är värt varenda krona att få bo mitt i stan och med gångavstånd till centrum. Rummet kostade ca 1.000:- för oss alla tre. Några hotellrum gick inte att finna så här mitt i högsäsong.
Verona är en fantastisk stad och nu när sommarens operaföreställningar pågår för fullt lever staden mer än någonsin annars. Jag far omkring med min elmoppe. Det går lätt att ta sig fram överallt och alla tycks uppskatta min framfart lika mycket som jag gör. Vi köper biljetter till Verdis opera Nebukadnessar på ett biljettkontor på andra sidan gatan vid sidan av arenan. Jag går gratis och Göran hade som assistent kraftigt rabatterat pris. Vi får plats nere på parkett dit jag lätt kan ta mig med elmoppen. Biljetterna för oss alla tre kostade knappt 1.500:-. Det finns platser på stentrapporna för 200:-, men dit kan inte jag ta mig. Vi tar oss en promenad på stan. Jag har preppat mig med Detrusitol SR 4 mg och Tenablöjor Extra för att slippa kissa ner mig. Det är inte lätt att hitta en toa mitt i vimlet. Det är verkligen packat med folk överallt men inga svårigheter att ta sig fram med moppen. Alla dessa vackra kläder, men det får bli en annan gång. Vi samlas i rummet vid sextiden för att förbereda oss och göra oss fina inför kvällens arrangemang. Vi firar dagen med ett glas vitt bubbel innan vi knallar iväg till torget, alldeles invid arenan.
Varje år visas en överdådig föreställning av Verdis Aida och jag glömmer aldrig när min kompis och jag för så där ca 30 år sedan liftade till Verona och tog in på ett billigt rum utan fönster och på kvällen såg Aida. Det var lycka. Nu skulle jag få uppleva det igen.
Vi äter en god middag på en av de många uterestaurangerna som ligger runt torget.
När tiden närmar sig och platserna töms på restaurangerna är det dags att gå tvärs över torget, åka nerför den breda spången bredvid trapporna och bli lotsade fram till våra platser. Klockan är 9 på kvällen. Det börjar bli mörkt och man tänder de små stearinljusen som är till salu 10 minuter före ridån går upp. Hela arenan förvandlas till en magnifik syn med ett hav av fladdrande ljus.
Föreställningen börjar.
Nebukadnessar är berättelsen om hur det israelitiska folket längtar tillbaka till Jerusalem under den babyloniska fångenskapen. Nebukadnessar II av Babylonien har erövrat Jerusalem, förstört Salomos tempel och deporterat israelerna till Babylon.
Det är en helt fantastisk föreställning i fyra akter med 20 minuter mellan varje akt. Ca 200 sångare finns på scenen och när de sjunger fångarnas kör reser sig nackhåren. En man ropar: en gång till och alla stampar med fötterna i golvet. Det blir en gång till. Det känns nästan som om tårarna tränger sig fram. Det är mäktigt. Klockan halv ett var det slut.
Jag tog mig till toa redan efter andra akten. Kanske fanns det en handikapptoa men den hittade inte jag. Jag stod länge i kö och när jag väl kom fram var det en ståtoa. Det gick ju inte. Jag fick vänta tills toan längst in var ledig. Den var sittoa. Utan muskler i benen är det omöjligt för mig att sitta på huk. Jag knöt upp långkjolen som ramlade ner på det våta golvet. Det kändes inte helt fräscht men det är det värt om man får möjlighet att gå på opera i arenan i Verona. Det var en fantastisk midsommarafton.
På hemvägen stal vi 7 sorters blommor och lade under vår guides huvudkudde.
Den vackraste blomman var från ett magnoliaträd. Stora kraftiga Magnoliaträd växer där nere över allt. Göran skall fråga i Botaniska varför vi inte har sådana träd här. Jag tog med mig två stycken små kvistar som jag ställt i vatten. Jag hoppas att de skall sätta rot en dag.