Det där med träning är ingen självklarhet. Jag var på yoga under tisdagskvällen. Nu har vi hållit på så länge under våren att vi får lite svårare rörelser. Och eftersom jag ärvt min mammas envishet så vill jag ju inte låta bli att göra så som Anette säger. Jag kämpar på utav bara attan. Och jag vet inte om det var förkylning på väg eller om det var ett skov som ville komma fram eller om jag tagit i för hårt på yogaträningen, som gjorde att jag blev alldeles matt igår. Ni som vet vad fatigue betyder vet vad jag talar om. Fatigue är den trötthet som vi MS-skadade får när vi får ett skov. Det är en trötthet som inte alls är lik vanlig trötthet. Hela kroppen känns överansträngd. Man orkar knappt gå ur sängen, än mindre klä på sig och att lyfta gaffeln och få i sig maten är ett stort företag. Men det gick över så himla fort. Hela förmiddagen var jag helt kass. Jag sov till klockan 12 och försökte komma igång efter hand. Redan klockan 15 var jag på benen och gick på kabaré för att se minsta barnbarnet uppträda. Jag fick ställa in silversmidet som jag tänkt gå på efteråt. Det kändes som om det skulle bli för mycket.

Jag lade mig tidigt för att sova och idag var jag uppe med tuppen för att gå på vattengympa klockan 8. Vet ni vad jag kom på när jag höll på med vattengympan: det där med andningen. Jag använder yogaandningen även när jag gör vattengympa. Jag orkar hur mycket som helst. Jag andas ända ner i botten på magen och fyller hela bröstet. Jag blev så jättelycklig när jag upptäckte att yogaandningen funkade även här. Mamma ramlade och bröt ett revben i förra veckan. Då sa doktorn till henne att hon måste ta bedövningspiller så hon kunde andas ordentligt. Det är farligt att inte kunna andas ordentligt sa han. Om du inte gör det så kan du få lunginflammation sa han. Det hade jag ingen aning om.

Jag tänker vidare på det där med andningen. Ofta känner jag ett stopp när jag andas djupt ner. Men det känns som om det blivit bättre nu. Tänk om jag kan träna upp luftvägarna så jag kan få lättare för att andas. Det vore ju rena drömmen. Då skulle jag orka mycket mera. Kanske är det det de gör när de ballongspränger. Vidgar de venerna eller är det luftvägarna de vidgar?  Snälla svara den som vet. Jag vill så gärna orka mer.