Tillgängligheten är ofta begränsad

Ja så var då genrepet överståndet. Vi samlades vid Kopparmärra klockan halv 11 och började spela upp teaterföreställningen prick klockan 11. Hans hade bett musikanten precis bredvid att hålla upp med sitt spelande till 20 över. Spårvagnarna och allt övrigt ljud fick vi acceptera. Så är det med gatuteater, sa Hans. För mig var det inga problem med min lilla pytteroll men för de andra. Det var duktigt gjort. Ingen gång tappade de tråden. Det var inte lätt att överrösta omkringljuden. Imorgon på premiären skall arrangörerna tala i högtalare. Då hörs det i alla fall vad aktionen går ut på. Det handlar om att möjligheten till att få assistans när man är funktionsnedsatt har minskat. Elin Åkesson talar för NHR och Pernilla talar från föreningen Lassie.

Steinbrenner & Nyberg

Marie och Hans på Steinbrenner & Nyberg

Efteråt var vi hungriga så Marie o Hans o jag kollade runt omkring oss. Vi stod mitt i centrala stan men ingen av oss kunde erinra oss något ställe där vi hade möjlighet att ta oss in. Och kunde vi ta oss in så återstod frågan, kunde vi ta oss till toaletten. Vi bestämde oss för att knalla, resp åka iväg till närliggande Steinbrenner & Nyberg. Jag hade varit där tillsammans med en grupp MS-skadade vid ett tidigare tillfälle. Jag sa till Marie och Hans att där skulle de kunna komma in med sina elmoppar för flera i MS-gruppen hade det. Marie ställde sin moppe på utsidan. En kvinna höll upp dörren för Hans och han körde in. Vi hittade ett bord för tre precis bredvid kassan. Då skulle det bli enkelt att beställa tyckte vi. Hans behövde gå på toa. Han visades åt vilket håll han skulle ta sig, till vänster var damtoaletten och till höger herrtoaletten. Strax därefter kom även jag på att jag behövde en toalett. Hans hade ställt sin elmoppe utanför damernas och blockerade vägen helt fram till damtoaletterna. Servitrisen visade mig in på herrarnas. Dit hade aldrig Hans kunnat ta sig, så jag förstod varför han valt damernas. Det var jättetrångt mellan borden och i svängen fram till dörröppningen. Även min rullator hade svårt för att komma fram.

Hans elmoppe kördes bort till ingången av servitören för den stod i vägen. Jag beställde åt oss alla tre. Jag betalade och blev informerad om att bestick och vatten finns där borta. Alltså, jag är inte så himla mobil heller och nu hade jag flyttat min rullator till strax innanför ingången för även den tog för stor plats. Det gick. Jag hämtade bestick och vattenglas. Men sedan när vi kom till kaffet och bakelserna då fick jag ta hjälp. En servitris hämtade härliga bakverk, så vi fick verkligen smörja kråset. Det där med tillgängligheten för alla människor är ingen självklarhet.