Hembygden är guld värd

Vi var på damlunch. 100 finklädda damer träffades för 30:e året i rad. Det var jubileumsfirande och avslutning för de 6 damerna som arrangerat alla tidigare år. Visst går åren fantastiskt snabbt. Jag såg att någon kom med krycka och någon med käpp, men alla var glada och uppsluppna över att ses ännu en gång

Arrangörer sedan 30 år tillbaks

Arrangörer sedan 30 år tillbaks

Många bor kvar i stan men en stor del har kommit hem eller är på sommarsemester. Jag ser att det inte är många riktigt gamla Stömstadsbor. Jag minns ett trädgårdskalas där en av deltagarna säger att ”vi är nog de enda riktiga strömstadsborna vid det här bordet”. Bredvid mig satt tandläkaren som bott i stan sedan 30 år tillbaks och ägaren av sportbutiken sedan 25 år. Jag kände mig lite malplacerad efter att ha flyttat till Göteborg 1974. Hur länge är jag ”riktig strömstadsbo”? Hela livet hoppas jag.

Tantorkestern

Tantorkestern

Vi blev underhållna av ”Tantorkestern” från Grebbestad som sjöng allt från Sånt är livet till Kostervalsen. Och så kom Ulf Karle som på riktigt nolhötteprad framförde en monolog som var helt fantastisk.

Seläters hembygdsförening

Seläters hembygdsförening

Vi avslutade helgen med ett årligt besök på hembygdsföreningen i Seläter. Mamma och pappa var med och sjöng Kostervalsen till en fantastisk duktig orkester. Min syster sålde kaffebröd och kaffe och hade också Görans bok om Alaska till försäljning. Göran signerade och lyckades sälja några ex. Det är en stor lycka att ha kvar sin hembygd även för oss utflugna.