Jag har nyss svarat på NHR´s frågor angående Saxnäsveckan. Vad tyckte jag om ledarna? Vad tyckte jag om scoterfärderna? Vad tyckte jag om bandvagnsturen? Vad tyckte jag om rummen? Vad tyckte jag om maten i samband med utflykterna? Vad tyckte jag om spadagen? O.s.v, o.s.v.

Utsikt från rumsfönstret

Man fick lämna sitt betyg mellan 1 och 5. Allt fick en femma från mig. Man fick skriva in sina kommentarer också. Jag skrev en massa. Om ledarna som gjorde att våra funktionsnedsättningar aldrig blev några funktionshinder. Om all entusiasm och glädje de spred omkring sig. En arm här och starka händer där fanns alltid utsträckt. De lyfte, de stöttade och fanns alltid nära till hands.

Stefan, bossen för hjälpargänget från NHR

Stefan styrde med bestämd hand allt som skulle göras. Tillsammans med de andra från NHR naturligtvis. Det var ett fantastiskt gäng. Allas våra förväntningar uppfylldes med råge.

Fiskelyckan var kanske inte så stor, men fisk blev det ändå

Nåja, fisken blev väl inte så stor, men det kan väl avhjälpas i berättelsen efteråt

Upp till toppen på Satsfjället

togs vi med bandvagn

Gudrun hade placerats på renfällar i solskenet utanför lappkåtan

ner till lappkåtan togs vi för en furstlig måltid med renskav

till toan fick man hjälpas åt

Ansiktsrengöring och massage blev spadagens höjdpunkter

Ansiktsrengöring under spadagen

Sista frågan i enkäten var: kan jag tänka mig att återkomma. Jag svarade som jag gjort tidigare: JA, även om jag måste sova på taket. Det betyder så oerhört mycket för alla oss som inte alltid tror att vi klarar av. Det går!! Med hjälp naturligtvis, men den finns där uppe i Saxnäs. Jag återvände med många glada minnen full av entusiasm inför träningen som fortsätter. Mina skidturer i de välpreparerade knivskarpa skidspåren visade mig att jag kan. Jag åkte flera kilometer. Visst ramlade jag ibland, men den stora lyckan av att kunna ta mig upp på egen hand går inte att beskriva. Visst återvänder jag – förfärligt gärna.