Qigongen fick jag hoppa över. Det finns fler tillfällen till det. Även om den träningen är jätteviktig för en bra balans. Min kusin fyllde år och det var en chans att få ut mamma och pappa ur hemmets alltför lugna vrå. Som jag nämnt tidigare så vill de helst vila sig nu för tiden. Kanske är det på sin plats när man är 95 år. Jag har svårt för att acceptera det. Jag tycker de är alldeles för pigga för att bara ligga. Men det är det där med balansen. Jag vet och förstår, för det är inte kul att känna sig som ett fyllo när man går.

Jag lyckades övertala dem att följa med. Efteråt tycker de alltid att det var så trevligt och de är så tacksamma över att jag övertalade dem. Men visst, jag kände en Sven som alltid sa: varför skall man springa omkring på dessa dj-la kalas. de är ju likadana allihop. Jag är benägen att hålla med ibland. Men skall man ha något slags socialt umgänge och inte bara bli glad när man blir uppmärksammad med en betalningspåminnelse på posten (det stod så i GP´s PS)  så måste man ju bjuda till. Hemma hos mamma och pappa har det alltid varit fullt hus och de gillar det.

Besöket blev längre än jag tänkt mig. Den efterlängtade VVS-installatören dök plötsligt upp dagen efter. Vi hade väntat länge på att få grejat ett nytt duschrum till pappa och ett nytt tvättställ och en liten toadusch till mamma. Nu skulle det fixas.

Så blev äldrevården ett bra träningstillfälle än en gång. Bort med alla grejer som stod i vägen. Till målaraffären för att fråga om väggen skulle hålla för den nya duschen. Bortdragning av de gamla vävtapeterna som inte höll måttet. Överenskommelser med hantverkarna och viktigt att se till att mamma och pappa förstått vad som bestämts. De hör båda två jättedåligt så mycket information kan gå förlorad och så står de där med alla frågetecken när jag lämnar.

Vi hade ätit lätt-tuggade fiskbullar, köttbullar, fisk och skaldjurssoppa med fisk till middag, som de kallar det. Egentligen är det lunch men det vi moderna heltidsarbetande stadsmänniskor kallar middag är där kvällsmat. Det är viktigt att det är lätt-tuggat för tänderna är de rädda om. Mamma har titantänder, som vi lyckades övertala henne till att sätta in när hon var över 80. Men pappa har kvar sina riktiga och påpekar ständigt att det skall vara lätt-tuggat.

Nu är allt under kontroll och jag ger mig iväg hemåt för att delta i min första teater-repetion i kväll.