Efter all träning har jag fått så himla mycket energi, så igår efter vattengympan satte jag igång med att baka en limpa. Jag hade fått receptet från min syster. Det skulle vara så himla enkelt sa hon. Jag kom att tänka på att det var samma som min mamma sa en gång. Det skulle vara så enkelt att baka en sockerkaka. Enkelt var det, sa mamma.
Så var det min lillasysters tur att ha med sig kaka till jobbet. Alla de andra hade redan haft med sig. Hon är gympalärare och har lika stort intresse för bakning som jag. Vi slog våra kloka huvuden ihop. Det blev inte som mammas sockerkaka och var inte så enkelt heller. Vi lyckades misslyckas igen. Det var inte första gången för mig. Jag minns när degen blev så stor att jag fick hålla på nästan hela natten. Det blev 22 limpor. Men jag kunde berätta för mina revisorskollegor att jag i alla fall hade bakat. De påstod att det skall fruntimmer kunna. Så nu var det fixat.
Min lillasysters sockerkaka som hon bjöd sina 20 lärarkollegor på blev inte så bra. Hon fyllde den med jättemycket mosad banan och grädde mellan de båda lagren. Tyvärr var den jättehård. Så allt moset flöt ut när de skar i tårtan. Med pyttesmå bitar så räckte tårtan till alla, men jag tror inte min syster har fått förtroendet någon mer gång.
Under Alaska-tiden var jag ett riktigt fruntimmer. Jag bakade äppelkakor nästan varenda dag för att ha och sälja i kiosken. Vill man så kan man
Jag lyckades i alla fall jättebra med mitt bröd igår. Det var gjort på havregryn och vetemjöl, linfrön, hasselnötter och russin, yoghurt och vinbär och bikarbonat. Bara att röra ihop, sa min syster. Jo jo, det är enkelt när man har en blandare som rör. Men efter att ha konsulterat min syster en gång till så fyllde jag på mera yoghurt och tog till elvispen. Det funkade.
Vi åt limpan till frukost och tyckte att den var jättegod. Så äntligen har jag gjort mitt första lyckade matbrödsbak i livet. Och det var faktiskt ganska enkelt. Man blir aldrig för gammal för att lära något nytt.