Ett nytt år. Det kräver viss eftertanke. Ofta hör man att det skall planeras och många ger nyårslöften. Något löfte ger jag sällan men tänker efter gör jag och planerar. Det går inte många dagar på det nya året innan jag fyllt min almanacka. Jag fortsätter precis som när jag jobbade som revisor. Då var jag tvungen att skriva ner i min almanacka varje timma och allt jag gjorde för varje företag för att kunna fakturera. Riktigt så noga behöver jag inte vara nu, men jag skriver allt jag gör och allt jag planerar att göra. Många säger att det är knäppt. Jag är ju ledig nu och kan göra vad jag vill. Visst. Jag kan göra vad jag vill. Min almanacka är fylld med allt det jag vill göra. Silversmide på måndagar, Red core-träning på tisdagar, teaterrepetitioner på onsdagar och så skall jag ha in vattengympa, yoga, träning på gym, målarkurs, filmredigering, stenslipning och antagligen också qi gong, vardera en gång i veckan. Det är en blandning av träning och fritidsaktiviteter. Träningen är jobbet och det andra är det roliga. Båda är en förutsättning för att klara det andra.

Mina målningar på utställning på Trollhättans konsthall 2008

Varje säsong, alltså efter nyår och efter sommaren, har jag fullt upp med att planera min tid och få in det i almanackan. Det fanns en tid, efter att jag var tvungen att lägga ner min revisionsbyråverksamhet, då jag inte kommit underfund med hur jag skulle få det trivsamt i min vardag. Jag kunde inte hitta den sysselsättning som gav mig tillfredsställelse. Jag tyckte att allt jag tog mig för kändes som konstgjord andning. Sådant jag gjorde bara för att få tiden att gå. Det gav inget. Det var inget riktigt arbete. Tre år tog det nog innan jag började lugna ner mig. Men jag har fortfarande lätt för att känna mig uttråkad. Det är därför som jag måste se till att alltid ha fylld almanacka. Mina planlagda rutiner gör att jag inte riskerar att bli deppig. Existensberättigandet kräver att jag är igång med, för mig, viktiga sysselsättningar. Jag arbetar med allt som om jag skulle kunna få någon slags nytta av det framöver, helst ekonomiskt. Men tyvärr är jag ingen bra försäljare och heller inte duktig på att skryta över det jag gör. Men jag är förbaskat trägen. Och kanske är det just det, som en dag kommer att hjälpa mig att bära iväg. Vart vet jag inte, men bara tanken på att det kan bära iväg någonstans, är kul att ha med på vägen. Det blir en hel del gjort och själv mår jag jättebra.

Egentillverkad silverbrosch med vågor och pauashell från Nya Zeeland

Jag har inte heller lagt mitt gamla revisorsarbete på hyllan helt och hållet. Jag klarar inte att lämna helt. Fortfarande läser jag mycket skatteinformation som jag prenumererar på. Jag håller mig uppdaterad ett tag till för att kunna upprätta årsredovisningarna för det fåtal bolag jag fortfarande har kvar. Jag har ju också mitt eget konsult-AB och Görans lilla firma Hilma Travel, där vi skall greja en ny hemsida snart. Han kommer att bli pensionär under det närmaste halvåret, men tycker inte det är kul alls att sluta arbeta. Tyvärr får han inte fortsätta efter 67. Det skall bli spännande att se vad han kommer att hitta på. Han kommer att mjukstarta med en utställning på Tuve bibliotek under april och maj som handlar om utvandringen vid sekelskiftet 1800-1900 och håller ett föredrag den 24 april med inriktning på Alaska. Alla är hjärtligt välkomna.

Egentillverkat silverhänge "Jordlandskap med satellit"

Jag ger som sagt inget nyårslöfte, men gillar att ha mål i min tillvaro. Jag kommer kanske att lyckas med att få ihop en konstutställning för mitt silver eller kanske målningarna. Vem vet?