Det är natt, 23.48, och jag har just genomlidit den förbannade spaticitetscirkusen. Den återkommer natt efter natt, ibland fler än en gång, alltid i det MS-skadade vänsterbenet. Det börjar med en molande värk. Kanske kan det liknas vid restlesslegs. Efter en kort stund övergår värken i spastiska ryckningar. Lår- och vadmusklerna spänns jättehårt och fortplantar sig ner i foten som med ett ryck vinklar sig uppåt. Hela föreställningen varar i ett par sekunder och återkommer i repris var 20-30-e sekund. Denna cirkus kan pågå i en halvtimma, ibland upp till en timma och i värsta fall i flera timmar. Det är en pina som kan medicineras bort. Tyvärr har biverkningarna varit för svåra, med viktökning, depression eller än värre ökad spasticitet som följd. Jag föreslog Marcus Axelsson, min läkare på Sahlgrenska, att jag kanske skulle kunna bli hjälpt med botox. Han tyckte inte det var bra. Enligt vad jag förstod av Axelsson så skulle det döda nervimpulserna i benet helt och det tyckte han inte skulle vara särskilt bra. Han skrev ut Baklofen Mylan 10 mg i stället. Efter några dagars användande fick jag kraftiga gråtattacker och kände mig helt utslagen i ett helt dygn. Återigen dessa biverkningar. Det är gräsligt. Pillren tänker jag återlämna till Axelsson en dag.
Vilken lycka, jag vaknade kl 7.15 och såg ljuset flöda in genom fönstret. Det blev tillräckligt många timmars sömn för att jag skall kunna genomföra det gedigna program som jag har framför mig idag. Handträning också, skall bli spännande att se vad hon hittar på. Jag har ju ingen lust att börja grina när hela gruppen är med.
Dagen slutar 15.15 med kroppskännedom och sedan bär Volvon hemåt över helgen. Härligt