En hel veckas träning väntar. Jag har bestämt mig för att kalla rehaben för träningsläger. Det känns friskare.
Efter frukost kl 9.30 morgongympa på stol som vanligt på morgnarna. Jag kämpar på och känner att det är skönt att ta i och försöka följa instruktören så långt det går. Mitt vänsterben vägrar, men det skall vi nog få bukt med under de tre veckor jag är här. Direkt efter morgongympan tog sjukgymnasten Birgit vid. Upp på den elektriska skakningsplattan, både stående, sittande och liggande. Det gör gott att skaka loss alla låsningar.  30 sek x 3 med lika långa pauser emellan. Sedan blev det matträning, hunden för balansen och knästående och och så luta till höger och vänster. Det är inte alldeles enkelt när man som jag är låst i vänstersidan. Men det går att träna upp, för bättre gång. Sedan gick vi igenom vilka maskiner jag skall träna med i gymsalen. Det blev sex stycken för bättre styrka i benen och armarna, magmusklerna skall också få sitt och bålen skall vridas. Det är egen träning som jag skall få in i det redan fullspäckade programmet. Det går nog att trycka in en halvtimma här och där. Kl. 11.00 lyssnade vi till logoped Erica som berättade om talsvårigheter, om sväljningssvårigheter och nedsatt förmåga att artikulera när man fått nedsatt muskelfunktion i svalget. Skönt att det funkar för mig. Hon berättade att det finns hjälpmedel.
Efter lunch hade jag ledig tid fram till kl. 3. Jag tog en madrass och placerade min trötta kropp på en divan. Efter en kort slummer i solen blev det jättevarmt. I bara underkläder men en helt tom pool just bredvid var beslutet lätt. Jag simmade 200 meter – sååå sköönt. Sen blev det full speed på rullatorn in på rummet för att få på torra kläder inför besöket hos massören. Fantastisk massage! Min misshandlade kropp som har ont lite här och där i rygg och axlar behövde verkligen detta. P.g.a att jag snedbelastar när jag går så blir det galet. Mitt vänstra ben känns som en cementsäck när jag lyfter det. Det är görjobbigt och när jag är lat hasar jag hellre foten längs golvet utan att lyfta. Det går när jag är inne men inte när jag går ute. Därför är det otroligt nyttigt med att träna på gåbandet. Där kan jag hålla mig fast. Min urdåliga balans behöver också få sig en omgång. Vi får se vad Birgit hittar på för träning för balansen – utöver hunden.
Fram till middag blev det ledig tid i solen vid poolen med sömn och simning och skrivande.

Åter till Sommarsol
Vid 16-tiden avslutade jag havtornsplockningen där hemma. Nu blev det bråttom. Middagen på Sommarsol servaers  mellan 17.30 och 18.30 och det tar drygt 2 timmar att köra ner. Det kändes inte alls kul att åka hemifrån till rehab. Jag vill kunna bli friskförklarad och åka till jobbet på måndag morgon, tänk 8-5, så bekvämt, så enkelt. Nu måste jag hitta på allt jag skall göra. Vaje dag skall fyllas med, helst någon meningsfull sysselsättning. Under de 15 år jag haft MS, så har jag fått lära mig hur jag skall lägga upp mina planer för dagen. Min almanacka fyller jag, precis som under revisorstiden. Men det tog 3 år. De första åren, efter att jag blev tvungen att avveckla min revisionsbyrå p.g.a alla skov, var besvärliga. Nu vet jag att det där med rutiner är oerhört viktigt. Jag pratade mycket om rutiner när jag höll kurser för mina revisorskollegor. Vi revisorer måste granska företagets rutiner. Funkar rutinerna, så funkar det i företaget. Riskerna för att det skall balla ur minimeras. Jag hade inte väntat mig att den idén skulle gälla även för en MS-skadad kropp. Nu vet jag bättre.