Jag steg upp klockan åtta. Då satt mamma redan vid köksbordet och hade dukat fram tre kaffekoppar, bröd, smör, honung och ost. Hur man gör kaffe har hon glömt bort. Jag fixar kaffe och mannagrynsgröt och så en honungssmörgås förstås. Grötklicken var inte stor, mer som en fågelskit, med en klick hallonsylt ovanpå och så gräddmjölk. Mamma har magrat så  mycket så hon behöver grädde. Hon blir riktigt nöjd när jag applåderar över att hon ätit upp all maten.

Mamma i köket

Anne-Mette från hemtjänsten kommer vid halv nio och ger mamma ögondroppar och pust och Levaxin. Det är de enda medicinerna som mamma behöver. Hon är pigg och glad alla dagar. Förr fick hon sömntabletter för att kunna sova. Hon blev knäpp. Hon gick upp på kvällen och på natten och uppförde sig som ett fyllo. Det var superjobbigt att se sin mamma som en fyllehund. Vi kom överens med doktorn att mamma bara skulle få Alvedon i stället. Mamma visste ju inte vad hon fick så hon sov lika bra med Alvedon. Nu har vi tagit bort Alvedonen också och vi kan inte se att mamma behöver något alls längre. Jag brukar tänka på dem som bara har sjukvården att förlita sig på. Det skulle i alla fall inte funka för mamma. Vi håller stenkoll på allt som händer med mamma. Det vet hemtjänsten, så de hänger på och talar gärna om och föreslår olika förbättringar.
Efter morgonnyheterna är det dags för vila. Jag har kommit överens med Anne-Mette att mamma skall badas när Anne-Mette återkommer vid elva.
Jag förbereder mamma  på att hon skall bada sedan. Mamma vill inte och säger att hon bytte kläder igår. Jag har sett att min lillasyster lagt fram kläder på stolen i badrummet och jag känner att mamma luktar kiss.
Hemtjänst har föreslagit att mamma  skall ha speciella inkontinenstrosor i stället för blöjorna. Så jag ringer till sköterskan på vårdcentralen. Sköterskan tycker det verkar bra. Hon skall beställa så det kommer en leverans till mammas dörr.
Jag ser att inkontinensblöjorna kommit sen jag beställde i förra veckan, men ingen näringsdryck. Jag ringer till ONE-Med och beställer. Mamma vill ha alla sorterna, skogsbär, aprikos, choklad och vanilj.

Mamma jobbar i trädgården

Och så var det hörapparaterna. Mamma förlorade hörseln för många år sedan. Hon är gammal skytt och tog flera utmärkelser inom bilkåren. Hörseln har blivit mycket sämre med åren och hon hör så gott som ingenting utan hörapparaterna. Nu funkar den vänstra inte så jag ringer till Monica på kommunens rehab och berättar. Monica lovar att komma i morgon för idag skall hon till Koster och det tar hela dagen. I morgon klockan elva skall hon komma och se över hörapparaterna som mamma har nu. Jag frågar om mamma kan få ett par extra. Det är jättejobbigt när de gamla försvinner och vi letar överallt titt som tätt. Monica lovar beställa en tid på hörcentralen. Det blir nog i september, säger hon.
Klockan närmar sig elva och jag fyller varmt vatten i badkaret. Snart kommer Anne-Mette och mamma skall bada. Mamma vill inte men vi lyckas övertala henne. Mamma kollar att vattnet känns ok. Anne-Mette klär av mamma och med bara lite stöd lyfter mamma det ena benet och sen det andra och kliver ner  i karet. Å så skönt säger mamma när hon lägger sig ner i det varma vattnet. Anne-Mette tvättar håret på mamma och låter henne sedan ligga en stund och känna hur skönt det är. Anne-Mette har ringt till hemtjänst och sagt att hon behöver mera tid så hon kan ta det lugnt. Efter en stund skall mamma upp. Anne-Mette hjälper henne, tar tag i armen, mamma jämrar sig, det gör ont, aj, Anne-Mette blir bekymrad och jag säger att mamma är otroligt ömtålig. Mamma sätter sig på stolen precis bredvid och får hjälp med att smörja in benen och att klä på sig. Mamma kramar Anne-Mette hårt och säger att det var sååååå skönt, tusen tusen tack. Jag rullar upp håret på mamma och smörjer in ansiktet. Nu är mamma jättetrött och lägger sig i sängen. Jag städar rent i badrummet och lägger smutskläderna i tvättmaskinen i källaren. Jag har gått upp och nerför trappan till bottenvåningen fyra gånger redan och det blir många fler innan dagen är slut. Mamma säger att det är bra träning och jag håller med.

Vilopaus i trädgården

Jag ”sätter” Två systrar i öronen och provar den ändrade klänningen framför spegeln.
Anne-Mette skulle komma vid halv två.
Mamma skall ha lunch. Jag värmer en burk med österrikisk gulasch och serverar mamma glass med hallonsylt till efterrätt. Mamma äter pyttelite. Jag skall diskutera mat till mamma med Anne-Mette.
Anne-Mette skulle komma till lunchen men dök aldrig upp. Först klockan halv fyra kom en annan som hette Susanne. Hon berättade att hon jobbar normalt i centrum men hade nu varit tvungen att hoppa in på norr. Hon hade kört massor med mil och var därför jättesen. Kanske hade hemtjänsten räknat in mig i arbetsplanerna för dagen. Annars hade ju mamma inte fått någon lunch idag. Mamma och jag dricker kaffe och mamma äter honungssmörgås till.
Sedan sovdags igen. Jag lyssnar på systrarna. Bara trekvart kvar på boken nu och ärmarna är snart fastsydda på klänningen. Strömstads Tidning är färdigläst och sudokut är löst. Klockan närmar sig sex på eftermiddagen. Tvätten är upphängd. Eftersom hemtjänst var så sena så föreslog jag Susanne att hon inte behövde stanna och att hon kunde meddela att kvällsbesöket kunde ställas in. Jag är ju ändå här och kan greja välling till mamma till kvällsmat och så honungssmörgås förstås.
Men det tog inte slut där. När mamma får för sig att vi måste ha en smörgås före vi går och lägger oss då säger hon det gång på gång på gång på gång på gång. Jag säger nej tack men jag kan gärna ta fram till dig, mamma. Men se det går inte. Mamma vill inte ha, men så säger hon att kanske jag ville ha. Jag låter smörgåsen och chokladen stå framme. För säkerhets skull. , ifall kanske mamma ändrar sig.
Allsång på Skansen är slut och vi går och lägger oss. Fast jag hör hur mamma sjunger i våningen ovanför. Kanske var hon inte så trött ändå. Det är omöjligt att förstå en hundraåring.

Jag packar ner målargrejer och kläder för några dagar hos mamma. Mobilen har jag laddat med en ny bok, men Åsne Seierstads ”Två systrar” är inte färdiglyssnad än. Pumpstavarna är med och den stora elmoppen är inkörd i bilen. Alla golfgrejer ligger redan på plats längst bak i bagaget. Jag sätter igång Storytel och styr norrut.
Första stoppet blir vid bensinstationen. Andra stoppet  vid laxbutiken i Ljungskile. Jag måste ha med mig färdiga rätter. Det är alltför besvärligt att laga mat hos mamma. Spisvakten tjuter så snart den känner värmen. Den går att stänga av, men att få tyst på mammas alla frågor är inte lika enkelt. Det är tusenfalt fler frågor än från en femåring och jag kan inte be mamma vara tyst.
Nästa stopp blir hos Kriss. Jag köper en blus och en alltför stor klänning. Den var knallorange, min älsklingsfärg. Det gick bara inte att motstå. Jag syr om den. Jag måste ju ändå ha lite pyssel uppe hos mamma. Jag närmade mig Munkedal och såg stora skylten med jordgubbar. Jag svänger av motorvägen och vips stod det en kartong med jordgubbar och en med bigarråer i sätet bredvid mig i bilen. Med Två systrar i öronen och bär strax bredvid fortsätter resan norrut.
Jag packade ur bilen och mamma mötte mig i dörren. Hon blir alltid lika glad. Klockan var framåt tre på eftermiddagen. Jag dukade fram laxgratängen med potatismos. Mamma fick en liten klick tillsammans med en halv honungssmörgås. Kanske hade hon ätit sig mätt till lunch för laxgratängen hamnade i soporna och smörgåsen i kylen. Mamma var trött och lade sig att vila och jag satte mig och sprättade upp klänningen och Två systrar i öronen. ”Två systrar” handlar om två norska muslimska tjejer som drar iväg till Syrien. Det är en förfärlig berättelse om kriget och om hur deras far åker dit för att föra dem tillbaka till Norge, mot deras egen vilja.
Hemtjänst kommer på besök som vanligt runt klockan fyra. Han presenterar sig som Mohammad. Han är mycket pratsam och berättar på så gott som helt felfri svenska att han kom som flykting från kriget i Syrien för ett och ett halvt år sedan. Hans familj finns kvar i Syrien men flyttade från 10 miljonerstaden Aleppo till en annan stad när Aleppo blev bombat. Själv befarade han att han skulle bli inkallad och därför flydde han. Jag hade berättelsen från boken i mitt huvud och förstod lite av det han berättade. Nu hade han lyckats få jobb i hemtjänsten över sommaren. Han brukade sjunga med mamma, sa han. Fast jag tror kanske det mest är mamma som sjunger för det är hennes sätt att umgås med alla obekanta som kommer från hemtjänst. Hon hör superdåligt och är mycket senil nu. Det går inte att föra något riktigt samtal. Mohammad frågar mamma om hon vill bada. Mamma är bestämd och säger nej, det vill hon absolut inte. Mohammad ger upp och säger hejdå. På vägen ut lämnar han sitt telefonnummer. Han vill gärna ha hjälp med att få tag på en lägenhet i Göteborg. Han tänker fortsätta läsa i Göteborg och skall bli advokat.. Det är nog många år tills dess för först skall han läsa tre år på gymnasiet, säger han.
Jag sätter in ”Två systrar” i öronen och fortsätter med min klänning.

Doftschersmin hos mamma

Mamma kommer upp och sjunger Sigge Fürsts ”God morgon, god morgon”. Hon har precis vaknat och tror att det är morgon. Det där med dag och natt kan inte mamma hålla ordning på alls. Hon frågar om vi skall sätta på en smörgås. Jag gör i ordning välling och serverar i en mugg och så en honungssmörgås förstås.
Efter nyheterna klockan halv åtta tittar vi på ABBA. Sista hemtjänstbesöket kommer klockan halv nio och Niklas ger mamma ögondroppar och en pust av inhalatorn mot astman. Mamma fick en flaska med näringsdryck och sedan var det sovdags.