Jag packar ner målargrejer och kläder för några dagar hos mamma. Mobilen har jag laddat med en ny bok, men Åsne Seierstads ”Två systrar” är inte färdiglyssnad än. Pumpstavarna är med och den stora elmoppen är inkörd i bilen. Alla golfgrejer ligger redan på plats längst bak i bagaget. Jag sätter igång Storytel och styr norrut.
Första stoppet blir vid bensinstationen. Andra stoppet  vid laxbutiken i Ljungskile. Jag måste ha med mig färdiga rätter. Det är alltför besvärligt att laga mat hos mamma. Spisvakten tjuter så snart den känner värmen. Den går att stänga av, men att få tyst på mammas alla frågor är inte lika enkelt. Det är tusenfalt fler frågor än från en femåring och jag kan inte be mamma vara tyst.
Nästa stopp blir hos Kriss. Jag köper en blus och en alltför stor klänning. Den var knallorange, min älsklingsfärg. Det gick bara inte att motstå. Jag syr om den. Jag måste ju ändå ha lite pyssel uppe hos mamma. Jag närmade mig Munkedal och såg stora skylten med jordgubbar. Jag svänger av motorvägen och vips stod det en kartong med jordgubbar och en med bigarråer i sätet bredvid mig i bilen. Med Två systrar i öronen och bär strax bredvid fortsätter resan norrut.
Jag packade ur bilen och mamma mötte mig i dörren. Hon blir alltid lika glad. Klockan var framåt tre på eftermiddagen. Jag dukade fram laxgratängen med potatismos. Mamma fick en liten klick tillsammans med en halv honungssmörgås. Kanske hade hon ätit sig mätt till lunch för laxgratängen hamnade i soporna och smörgåsen i kylen. Mamma var trött och lade sig att vila och jag satte mig och sprättade upp klänningen och Två systrar i öronen. ”Två systrar” handlar om två norska muslimska tjejer som drar iväg till Syrien. Det är en förfärlig berättelse om kriget och om hur deras far åker dit för att föra dem tillbaka till Norge, mot deras egen vilja.
Hemtjänst kommer på besök som vanligt runt klockan fyra. Han presenterar sig som Mohammad. Han är mycket pratsam och berättar på så gott som helt felfri svenska att han kom som flykting från kriget i Syrien för ett och ett halvt år sedan. Hans familj finns kvar i Syrien men flyttade från 10 miljonerstaden Aleppo till en annan stad när Aleppo blev bombat. Själv befarade han att han skulle bli inkallad och därför flydde han. Jag hade berättelsen från boken i mitt huvud och förstod lite av det han berättade. Nu hade han lyckats få jobb i hemtjänsten över sommaren. Han brukade sjunga med mamma, sa han. Fast jag tror kanske det mest är mamma som sjunger för det är hennes sätt att umgås med alla obekanta som kommer från hemtjänst. Hon hör superdåligt och är mycket senil nu. Det går inte att föra något riktigt samtal. Mohammad frågar mamma om hon vill bada. Mamma är bestämd och säger nej, det vill hon absolut inte. Mohammad ger upp och säger hejdå. På vägen ut lämnar han sitt telefonnummer. Han vill gärna ha hjälp med att få tag på en lägenhet i Göteborg. Han tänker fortsätta läsa i Göteborg och skall bli advokat.. Det är nog många år tills dess för först skall han läsa tre år på gymnasiet, säger han.
Jag sätter in ”Två systrar” i öronen och fortsätter med min klänning.

Doftschersmin hos mamma

Mamma kommer upp och sjunger Sigge Fürsts ”God morgon, god morgon”. Hon har precis vaknat och tror att det är morgon. Det där med dag och natt kan inte mamma hålla ordning på alls. Hon frågar om vi skall sätta på en smörgås. Jag gör i ordning välling och serverar i en mugg och så en honungssmörgås förstås.
Efter nyheterna klockan halv åtta tittar vi på ABBA. Sista hemtjänstbesöket kommer klockan halv nio och Niklas ger mamma ögondroppar och en pust av inhalatorn mot astman. Mamma fick en flaska med näringsdryck och sedan var det sovdags.