Inkontinensbesvär

I maj förra året fick jag en kallelse till Doktor Yr på sahlgrenska. Jag skulle komma i början av juni för undersökning av mina urinvägar. De pumpade mig full med vatten och kollade hur jag kunde hålla och hur mycket blåsan klarade av innan det rann över. Doktor Yr beslutade att jag skulle opereras. Urinröret skulle hängas upp som i en hängmatta. Jag minns att de sa att hängmattan inte skulle vara för hårt spänd för då kanske inget skulle kunna rinna ut.
Den första december blev jag kallad för information. Jag fick veta precis vad som skulle göras innan och under operationen. Det var en noggrann och omfattande information. Operationen skedde i mitten av december på Östra sjukhuset och tog en dag. Jag fick ligga kvar om jag ville men jag ville hem och åkte hem på sena eftermiddagen.
Sedan fick jag en förfrågan i februari om vad jag tyckte om resultatet. Jag skrev tillbaks att jag inte tyckte det blivit någon skillnad alls. Fortfarande var jag tvungen att gå med stora blöjor vart jag än skulle, ja även här hemma. Fortfarande kunde jag inte dricka utan att bli rädd för att kissa ner mig. Och kaffe var inte att tänka på. Då var det bebisblöjan som gällde, för säkerhets skull.
I mars fick jag ett brev från en vårdenhetsöverläkare som tyckte det var tråkigt att höra att jag inte blivit bättre efter operationen. Hon skrev att TVT-bandet (hängmattan) funkar så att det minskar läckaget som kommer p.g.a överrörlighet  i framväggen av slidan. Om urinröret i sig inte håller tätt är det inte säkert att det hjälper med TVT-band. Vårdenhetsöverläkaren meddelade att hon tagit kontakt med doktor YR för ny tid för planering för en ytterligare åtgärd.

Doktor Yrs teckning över hur urinrören tas bort

Doktor Yrs teckning över hur urinrören tas bort

I juni fick jag kallelse till doktor Yr. Jag skulle komma den 3 augusti. Så jag var där igår. Nu har jag varit på urulogen några gånger och kommer alltid in på den tid som står i kallelsen. Jag kom i jättegod tid. Det är ofta svårt att få p-plats vid Sahlgrenska, men eftersom jag har handikappkort så går det ganska snabbt. Jag satt i väntsalen och tittade på doktor Phil på TV4. Han diskuterade med en familj som hade bekymmer med den yngsta dottern. Tyvärr blev jag inkallad precis på minuten och missade slutet på programmet så jag fick aldrig reda på vad doktor Phil kom fram till för lösning för familjen.
Doktor Yr bad mig sitta ner och frågade om jag ville träffa Gerd från Torsby. Gerd kom in och drog upp sin tröja. Där såg jag vad doktor Yr hade tänkt sig för lösning på mina inkontinensproblem. Under tröjan hängde en plastpåse som satt fast i magen, lite snett nedanför naveln. Gerd var alldeles lyrisk när hon berättade om sin påse. Hon hade fått ett nytt liv sa hon. Hon hade haft påsen sedan i april. Nu kunde hon alltid vara säker på att inte kissa ner sig, så som hon gjorde alla dagar innan påsen kom in i hennes liv. Så då så, det var väl inte så mycket att fundera över då. Doktor Yr sa att det var en stor operation. Jag sa att det var väl något i stil med att föda barn. Hon svarade att tja, men påsen blir du inte av med.

Doktor Yrs teckning över hur det blir efter operationen

Doktor Yrs teckning över hur det blir efter operationen

Doktor Yr ritade upp hur operationen skulle göras. Rören från njurarna skulle sys ihop med en decimeterlång bit av tunntarmen och ledas ut i ett hål på magen. Så urinen skulle fortsättningsvis aldrig komma ner till urinblåsan. Det skulle bli 100 % säkert, sa hon. Vilken lycka. Gerd berättade också att hon hade på doktor Yrs inrådan anmält sig till vattengympa. Med en baddräkt som smiter åt så skulle inget synas av plastpåsen.
Sedan kom jag in till en sjuksköterska som berättade om de olika slag av påsar som fanns att välja på. Jag sa att eftersom jag inte ens vet vad jag skall välja på när jag skall köpa Expressen eller Aftonbladet så blir det besvärligt. Han sa att det där är hans profession så det kan han bäst avgöra. I samråd med mig, lade han till. Han berättade också att jag skulle ligga inne i en vecka-10 dagar. Oj, så länge, det hade jag inte väntat mig. Ok, jag brukar ju inte få hemlängtan förrän efter 14 dagar så en vecka-10 dagar skulle väl gå bra. Jag ser fram emot en kallelse så snart som möjligt för operationen. I slutet av januari åker jag ju till Teneriffa och det skulle vara bra att få det fixat innan dess.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.