Framme. Det blev mycket packning. Jag hade så svårt att välja. Skulle det bli varmt eller kallt, regnigt, kanske blåsigt, vill jag vara finklädd till middagen och så träningskläder naturligtvis. Böcker, målarduk, färger och stativ, elmoppen, pumpstavar och rollator. Skor. Usch det var svårt. Jag gick igenom hela lagret där hemma. Inte någon av de gamla jag hade kunde jag använda tillsammans med de nya sulorna och kolfiberställningen. Alla skorna var för små. Jag fick satsa på att det skulle finnas något bra i Halmstad i den där ortopedbutiken. Bilen blev färdiglastad men det var segt att komma iväg. Vad hade jag glömt? Blommorna måste vattnas. Soporna måste slängas och kylskåpet kollas så inget står kvar och stinker. Det måste vara fint när Göran kommer hem om en dryg vecka från Australien. De hade ringt från Sommarsol och frågat om jag hade talat med sjuksköterskan om inkontinensskydd så jag kunde delta i vattengympan. Jag svarade ja men kände mig lite osäker om jag hade missat något, så jag tog vägen om vårdcentralen. Och tänk om Sifrolen skulle ta slut. Så jag tog vägen om Apoteket. Klockan blev halv 12 innan jag lämnade Göteborg. Jag skulle checka in på Sommarsol först klockan 15 så det var gott om tid ändå.
Jag körde in till skobutiken i Halmstad och hittade ett par dyringar där sulor och kolfibern fick plats. Killen i affären frågade hur det kändes. Jag svarade att det känns som om jag har utförsåkningspjäxor på mig. Men jag måste ju bestämma mig. Och skor måste jag ju ha om jag skall kunna träna gåendet i Vejbystrand.
Jag kom fram strax före incheckningen. Jag fick sitta och vänta en stund och fick träningskortet att titta igenom så länge. Fyra ”behandlingar” varav en individuell var det avtal som Sommarsol kommit överens med Västra Götalandsregionen om. Jag läste noggrant igenom och såg att flera individuella behandlingar var inplanerade på tider då gruppträningarna pågick. Det gör ju att jag missar flera träningspass.
Jag checkade in och fick rum i korridoren längst bort. I den korridoren hade jag bott tidigare. Allt såg precis ut som förut. Visst skulle det väl kunna se lite hemtrevligare ut. Ett färgrikt överkast, inte så kontorsaktiga gardiner, lite roliga tavlor och kanske tapeter i stället för de enfärgat målade beigevita väggarna. En kvinna jag talade med som var här för första gången kände sig mer sjuk nu än när hon var hemma. Undra på det.
Jag fick hjälp med att ta in alltihop på rummet. Hon som hjälpte mig var tålmodig och sa inte ett ljud om att det var mycket packning.
Jag lade mig på sängen. För säkerhets skull satte jag klockan på ringning. Det var bra för jag somnade tvärt. Klockan halv fem var det runtvisning. Jag är ju här för tredje gången men det var tur att jag gick med för en hel del var ändrat. Man skall ha badmössa i bassängen numera och inga skor får komma in i badlokalen för det kan spridas baciller, läkare och sjuksköterskor och arbetsterapeuter hade andra rum i andra korridorer och Kajutan hade bytt namn till biblioteket och fyllts med massor av böcker och spel och en stor TV.
Vi är hela 24 i gruppen. Några har stroke, men de flesta har MS. Nästan alla känns äldre än jag och de flesta verkar vara sjukare. Jag har fyllt mitt schema till bredden. Till och med vila är inplanerad.
Idag har vi återigen fått välkomstinfo. Så har jag varit hos en arbetsterapeut som inte tillförde något alls utöver det jag redan visste. På eftermiddagen fick jag massage i en halv timma. Jag längtade efter Kent. Han kan massera han.
Middag klockan 17,30 som vanligt och bestämda platser. Som jag avskyr. Det går väl an om man får så trevligt sällskap som jag haft de två föregående gångerna men den här gången blev det inte lika roligt. Efter en fantastiskt god fiskgratäng for jag och ett stort gäng ner till havet för att invänta solnedgången. En alldeles röd sol gick ner i havet borta vid horisonten klockan 19.48.